När Leonore Wide, 81, står framför sopkärlen tänker hon på barnbarnen och deras framtid. Vilken är nyttan för klimatet av att sortera värmeljus, mjölkförpackningar och svart plast? Senioren reder ut.
Leonore Wide har just haft det första mötet i Klimat-klubben på sitt 55+boende i Saltsjöbaden. De var femton deltagare och förslagen och frågorna haglade.
– Vi ska inte bara läsa på utan också agera, säger hon. Se hur vi kan påverka boendets meny och mattransporter. Vi skulle också kunna installera solceller och förbättra vår återvinning.
Tänker på framtiden
Leonore har varit läkare i många år och efter pensioneringen flyttade hon tillbaka till Saltsjöbaden där hon växte upp. Fyra barn och sju barnbarn triggar henne att fundera över hur de ska få en rimlig framtid.
– Alla i Klimat-klubben har ett stort samhällsintresse och känner ansvar för kommande generationer, säger hon.
Lätt att bli vilsen
När Leonore sorterar i sopkärlen i sitt kök och i boendets återvinningsrum väcks många frågor.
– Ibland funderar jag över hur meningsfullt det är att sortera. Blir vi lurade? Hur mycket bränns bara upp? Ibland blir jag vilsen inför alla förpackningar som kombinerar plast och papper.
Glasklart
De flesta människor vill göra rätt och ställer sig samma frågor som Leonore. Vad händer när jag sorterat, sköljt, lagrat och kånkat? Hur mycket är det egentligen som blir ny råvara och som därmed bidrar till att minska utsläppen av skadlig koldioxid?
Svaren är inte alldeles glasklara visar det sig när Senioren ger sig ut i Återvinningsvärlden. Enklast är det med glasflaskor. Där resulterar våra ansträngningar i en hög procent återvinningsbar råvara. För femtio år sedan brändes eller deponerades alla sopor. Så småningom skapade bryggerinäringen ett pantsystem och 1986, för trettiotre år sedan, togs ytterligare ett steg. Sverige började med återvinning av allt glas. Idag återvinns hela 93 procent, bäst i världen.
Stor del eldas upp
Plasten är sorgebarnet.
Där är det tvärtom. Över åttio procent av plastsoporna från företag och privatpersoner eldas upp.
Redan 1993 beslutade riksdagen att varuproducenterna har ansvaret för att ta hand om förbrukade förpackningar och tidningar. Insamling från konsumenterna sker via 5 000 återvinningsstationer. Lagen omfattar också en plikt för konsumenten att sortera sina förbrukade förpackningar och tidningar.
Verksamheten finansieras med avgifter som producenterna betalar för varje förpackning de släpper ut på marknaden.
Komplicerade blandningar
Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, har fått i uppdrag av flera branscher att ansvara för återvinningsstationerna.
– Det finns en hierarki för vad som är önskvärt inom återvinningen, säger Håkan Ström, presschef på FTI. Överst finns återanvändning och sedan återvinning av råvaran. Men det krävs att den är av ett slag som är efterfrågad på marknaden. Men så är det ännu inte i så stor utsträckning. Mycket av plasten är komplicerade blandningar och återvinns inte på annat sätt än att den bränns och blir till energi.
Plaststrumpan på gurkan från Spanien kan tyckas onödig men den förlänger livslängden tre gånger.
Kartong fungerar bra
För att tillverka ett kilo plast går det åt två kilo olja. Om den återvinns får den av hygieniska skäl inte användas till livsmedel. Istället kan den till exempel bli flaskor för rengöringsmedel eller shampo.
Håkan Ström pekar på några produktgrupper där han tycker att det fungerar bra.
– På den anläggning som finns i Fiskeby utanför Norrköping kommer det in balar med komprimerade mjölkförpackningar, cornflakeskartonger med mera och ut kommer snabbt kartong av fin kvalitet.
Och plasten?
– Den är svår att helt ta bort i många sammanhang. Plaststrumpan på gurkan från Spanien kan tyckas onödig men den förlänger livslängden tre gånger. Men den svarta plasten förstår jag egentligen inte varför den finns. Det finns ännu ingen teknik för att sortera ut den för återvinning. Den går alltså alltid till förbränning.
På lång sikt måste förpackningarna få ett långt och cirkulärt liv.
Svarta tråg
Det var i höstas som det blev en viss uppmärksamhet kring den svarta plasten.
Livsmedelshandeln hävdade att de svarta trågen är något som konsumenterna efterfrågar. Att det svarta skulle göra köttråvaran mer aptitlig. Men det handlar inte bara om kött. De svarta plasttrågen omsluter också många färdigrätter hos de stora livsmedelskedjorna. Både kött, fisk och vegetariskt.
Färgen problemet
Orsaken till att de svarta plastförpackningarna inte går att återvinna är de optiska sorteringsmaskinernas begränsningar. De optiska läsarna med infrarött ljus klarar inte den svarta färgen som absorberar istället för att reflektera ljuset. Så den svarta plasten blir över, blåses åt sidan och bränns så småningom. Den blir till energi, men bättre för planeten vore om den återvanns.
Hur ska man som konsument göra med den svarta plasten?
– För oss är det psykologiskt viktigt att vanan att sortera tränas in och blir till en rutin. Att allt för mycket gå in på olika undantag är ingen smart strategi. På lång sikt måste förpackningarna få ett långt och cirkulärt liv, säger Håkan Ström hos FTI.
Gemensam färdplan
Svensk dagligvaruhandel är en organisation där de stora kedjorna, Axfood, Coop, Ica, Lidl och Bergendahls samarbetar. Förra året samlades de kring en färdplan mot en fossilfri dagligvaruhandel.
År 2030 ska alla förpackningar vara baserade på fossilfria råvaror. Redan år 2022 ska all plast som används till förpackningar vara återvinningsbar. Det gäller förstås också den svarta plasten som då antingen är helt utfasad eller eventuellt blivit möjlig att sortera ut.
Nya typer av förpackningar
Maria Smith är chef för hållbarhetsstrategi på ICA. Hon har två döttrar som energiskt deltar i sorteringen. Hon har även en särskild låda för matavfall.
Ni säljer många färdigrätter i svarta plasttråg. Varför?
– Våra egna varumärken ska senast 2022 enbart ha förpackningar där materialet går att återvinna. Vi gör det i samarbete med våra leverantörer. För flera köttprodukter har vi nu gått över till genomskinliga vakuumförpackningar. Det tog nästan ett år att arbeta fram denna lösning som uppfyller alla krav. Med det nya materialet förlängs till och med hållbarhetstiden.
Ekonomiska påtryckningar
Maria Smith berättar att Sverige den 1 april fått en ny anläggning för återvinning i Motala. Branschen har investerat närmare en kvarts miljard kronor men någon maskin som kan särskilja svart plast finns där inte. Men hon hoppas på teknikens utveckling och att en maskin ska finnas på plats inom några år, senast 2022.
Sortera så här!
Mediciner: Kartongen går som papper, bi-packsedeln som returpapper. Om en pillerkarta innehåller både plast och aluminiumfilm ska de inte skiljas åt, utan sorteras som plast.
Överbliven medicin lämnas till apoteken.
Mejeriförpackningar: Oftast är det tydligt. Sorteras som pappersförpackning. Och eventuell plastkork eller plasttopp som plast. Förpackningar som till exempel Keso har en skyddsfolie under locket som sorteras som metall.
Värmeljus: De finns numera i plastkopp vilket gör sortering lätt. Den äldre modellen har en del i aluminium och en del i järn runt veken. De ska skiljas åt, men båda går i metall. Enligt ett EU-direktiv räknas konstigt nog inte det som är kvar av värmeljusen som förpackning utan de ska egentligen till kommunernas återvinning. Men få samlar sina värmeljusrester och åker till återvinningscentralen.
Guide: En användbar guide om sorteringens mysterier finns på: ftiab.se/sortering. Den drivs av organisationen som är ansvarig för återvinningen av förpackningar och tidningar, FTI.
Plastberget växer
- 215 000 ton plastförpackningar kom förra året ut på den svenska marknaden.
- Varje år ökar mängden med 2 procent trots åtgärder för att begränsa plastavfallet.
Källa svensk dagligvaruhandel
En annan förhoppning gäller effekten av de höjda avgifter på vissa förpackningar som FTI infört från den 1 april. Avgiften blir högre för de företag som säljer produkter med förpackningar som inte går att återvinna. Avgiften till FTI är några ören per förpackning. När det gäller plast blir den sextio procent högre när företaget levererar sin produkt i en förpackning som inte går att återvinna.
Köp inte svart plast
– Jag hoppas att avgiftsändringen på så sätt ska bidra till att efterfrågan på återvunnen plastråvara ökar, säger Maria Smith.
Åsa Domeij, stark miljöpartiprofil i riksdagen fram till 2006, är hållbarhetschef på Axfood sedan tio år. Så här svarar hon om den svarta plasten:
– Strunta i att sortera den. Om du vill så lägg plasten direkt i sopkorgen för sådant avfall som ska gå direkt till förbränning.
Om vi konsekvent undviker att köpa produkter som vi vet inte blir återvinningsbar råvara så gör vi en insats.
Tänk på värmeljusen
Ett annat dilemma är aluminiumet runt värmeljus. Den räknas inte som förpackning enligt ett EU-direktiv från 2015. Alltså ska de inte till den nära återvinningen som FTI driver utan till kommunernas återvinningscentraler. De är inte så många och avståndet dit kan vara långt.
Vad säger du om värmeljusen?
– Det finns två vägar. Sluta köp värmeljus med aluminumkåpa. Det finns alternativ i plast sedan en tid. Om du ändå gör det lägg då aluminiumet i den lokala FTI-återvinningen fastän det inte räknas som förpackning. Men glöm inte särskilja plåtblecket som håller veken. Det förvirrar magneterna och gör att aluminium inte hamnar rätt. Återvunnen aluminium ger stor klimatnytta.
Dilemma för handeln
Åsa Domeij har varit med länge. Hon ser att konkurrensen inom handeln ibland gör branschen orolig inför förändringar. Vad händer om jag som handlare slutar med en viss sorts värmeljus, väljer kunden då en annan kedja för sina matinköp?
– Det finns en tröghet. Men handeln ligger inte sällan före lagstiftaren.
Åsa Domeij beskriver den långa resan plasten gjort. Från att vara det mest moderna och flexibla materialet till något som alla vill bort ifrån.
– Vi kämpar till exempel med att få bort laminatplasten, som inte går att återvinna, bland annat från våra hårdostar. Men det är svårt att hitta en ersättning som uppfyller alla krav. Vi siktar på 2022.
Välj bort produkter med fel förpackningar
Leonore Wide i Saltsjöbaden får läsa igenom svaren på de frågor hon ställt sig. Hennes slutsats är klar:
– Om vi konsekvent undviker att köpa produkter som vi vet inte blir återvinningsbar råvara så gör vi en insats. Då tvingar vi producenterna att jaga fram lösningar. Men helt konsekvent är det antagligen svårt att vara.
Text: Lars Granestrand
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
