Efter att ha stuvat bilen full med alla våra tillbehör och nyinköpt mat ger vi oss iväg tidigt på förmiddagen. Bilturen börjar med ett torrt och tråkigt landskap. Många fält längs med vägen är brända efter skörden. Röken hänger tungt över landskapet och det brinner fortfarande på flera ställen. Landskapet förändras efter några timmar och vi kommer in i stora odlingar av tall-liknande träd. Träden står tätt, tätt, ibland avbrutet av massor av stockar i prydliga rader.
Vi kör genom några samhällen med trist infrastruktur. Bara rådhuset och byns administration som har välordnade snygga lokaler. Landskapet blir efter hand vackert böljande. Vägen går under en lång sträcka precis söder om och längs med gränsen till Swaziland. Det lilla kungadömet som ligger mitt i Sydafrika.
En och annan ko och många getter passerar då och då över vägen. Vi möter mycket trafik. Hemvändande helgfirare? Så ser vi apor och en ensam giraff som dricker vatten ur en flod vid vägen. Äntligen känner vi att vi är i Afrika. Det Afrika vi drömt om. Efter fem timmar lämnar vi huvudvägen. Det går brant uppför. Vi får en bedårande vy över Pongolapoortdammen.
All kommunikation upphör plötsligt. Ingen nätåtkomst. Vi hittar inte det “Bed and breakfast” vi tänkt bo på. Vi chansar när vi ser några hotellskyltar och hittar ett annat trevligt hotell. Av någon outgrundlig anledning heter hotellet “Tiger Lodge”. Varför i all världen döper man ett hotel efter ett av de stora djuren som inte finns i Afrika? Träden vid hotellet är fulla av vävarfåglar som ivrigt håller på att bygga bo. En livlig aktivitet som vi med spänning följer tills den slutar exakt 17.30 då det börjar skymma.
