Vi lämnar “vår” flodhäst och åker in i Chobe Game Reserve. Vägen vi kör på heter Chobe träskväg. Vi borde självklart anat oråd när en väg har ett sådant namn. Det blir två mil på omöjliga vägar.
Vi möter två bilar under de timmar som de tjugo kilometerna tar, så helt ensamma är vi inte. Lite tröst. Den första milen blir det körning runt vattenmassorna på vägen. Därefter är vägen inte alls körbar. Vi tvingas istället att köra vid sidan av vägen i halvmeter högt träsk-gräs. Det går inte att se om det finns hålor, stenar eller annat dolt av gräset. Anna får ofta gå före och kontrollera om det går att köra eller ej. En sträcka kompenseras vi med strålande vyer. På avstånd ser vi långa rader av elefanter och bufflar gåendes söderut, mäktigt. Får senare veta att det första regnet kommit under natten. Vi är med andra ord först ut efter årets första kraftiga regn. Kommer till slut ut ur södra Chobe och når Muchenje.
Anna var så orolig att hon blev knäpp tyst. För första gången under resan är hon helt tyst i två timmar. När vi är ur värsta eländet forsar orden av lättnad fram ur hennes mun igen. Ja jag var också orolig, erkänner.
Sitter på kvällen utanför gästhuset i Muchenje när det blivit mörkt. Det är en tropisk natt. Lampan är tänd och luften är full, otroligt full, av småkryp. Det smattrar och låter som regn när krypen och flygfäna studsar in mot husväggen.
