Vi nås i Meroe av nyheten att Saudi stängt sina gränser. Coronaviruset. För hur länge??? Vår plan att ta färjan från Port of Sudan till Saudi och sen vidare genom Saudi upp till Jordanien och Israel faller pladask. Alternativet blir att återgå till ursprungsplanen, hem via Egypten. Det finns inga andra alternativ. Hoppas inte Egypten stänger sina gränser.
Vi behöver nu mer diesel för att komma ur Sudan och nå Egypten. Det blir en rejäl jakt på diesel i det på drivmedel uttorkade landet. Det går väl, vi får tag på diesel och kan återvända till Karima och därefter köra till Wadi Halfa vid gränsen mot Egypten.
Under tre dagar passerar vi först Bayudaöknen och sen Nubiska öknen. Vi hinner med att korsa Nilen några gånger. I öknarna finns det bara sand, sand och sand fram till kanske en halvmil innan floden. Landskapet ändras då sakta för att vid floden bli mörkgrönt av alla odlingar. Vi inser, efter en del öken-körande, att öknarna inte är tomma på människor. Helt plötsligt finns någon vid vägkanten där man minst anar det. Vi tar upp några liftare som sen vill bli avsläppta mitt ute i öknen. Känns märkligt. “Vill ni verkligen hoppa av här” undrar vi och pekar ut i evighets-sanden??
Vinden är stark och ibland täcks vägen delvis med sand. Men det går fint att köra. Vägarna genom öknarna är bra med i stort hyfsad asfalt. Några gånger har dock halva vägbanan rasat med höga kanter som följd. Eftersom trafiken är väldigt sparsam går det bra även med bara en fil.
