Anna åker hem. Min nästa följeslagare Sven-Erik har blivit försenad. Det blir paus i Harare, hela sex dagar. Känns skönt att inte behöva köra bil under nästan en hel vecka. Har nu kört 1100 mil i Afrika. I normala fall är det kanske inte mycket. Men med tanke på vägarnas beskaffenhet har det blivit många och långa timmar bakom ratten. Tittar på kartan. Efter två månader “on the road” i Afrika ser jag att jag har en bra bit kvar till Alexandria. Det ser egentligen ut som jag knappt rört mig ur fläcken. Länderna i Afrika är stora.
På backpackerhotellet finns två tyska killar som cyklar genom Afrika. Vi delar många fina historier på kvällarna. De berättar om en annan tysk som de träffade i två minuter. Han hade inte mer tid att avvara : ). Tysken lyckades cykla från Nordkap till Kapstaden på 73 dagar. Marschfart 30 mil om dagen. Frågar mig själv hur mycket han hunnit se av vardagsliv och vilda djur i Afrika. Men det var förstås inte det som var hans mål med den resan. Ett gäng med glada norskor checker in på samma hotell. De blir förstås glada över den norska flaggan jag har på min bil.
Passar på att klippa mig. Frisören kommer med sax och rakapparat till hotellet, hemleverans. Lägger märke till alla fina namn i Zimbabwe. Träffar bland andra Blessing, Lovemore, Memory, Future och Patience. Trots fattigdom och elände är människorna mycket hjälpsamma och vänliga. Jag blir hela tiden väldigt väl bemött och de flesta har inte långt till stora breda smittande leenden.
Promenerar ner till centrum. Det är märkligt folktomt. Konstigt, jag är i centrum av en huvudstad men den verkar nästan övergiven. Många vackra alléer omgärdar de flesta gatorna. Mycket växtlighet var man än tittar, men hus och gator är förfallna. Det är mycket fattigt med många smala undernärda människor. Ser inga turister, ser inga vita människor under min fyra timmars vandring i centrum. Har sett många länder men inget så nerkört i botten som Zimbabwe.
Besöker National Gallery of Art som också är mycket nergånget. Det mesta handlar om teckningar av skolbarn. Ytterst få tavlor i den permanenta utställningen. De jag hittar är bra men fukten har obönhörligen satt sina klor i tavlornas färg.
