Hotellchefen föreslår en ny asfaltväg som ger 45 minuter snabbare väg än den stora vägen. Låter bra tycker jag och nappar. Jag gör därför en shortcut när jag lämnar Hawzien och åker mot Aksum. Det är en fin väg utan hålor eller grus. Efter 40 km kommer jag in i en by. Det står fullt med människor samlade bakom en stor stock som ligger tvärs över vägen och fungerar som vägspärr. Jag har inget annat val än att stanna. Vevar ner rutan och talar med en man som kan lite engelska. Han hänvisar och pekar på en annan man som har en t-shirt på sig där det står ”polis”. Det liknar inte alls någon av de många polis- och militärkontroller jag tidigare passerat. ”Var ska du”, ”vem är du”, ”vad har du på taket”, frågorna är många. Det står mer än 30 personer tätt packade kring bilen. Plus många till strax bakom. Det känns hotfullt. Den engelsktalande mannen säger att polisen vill se vad jag har på taket. Jag visar en bild av mitt uppfällda taktält. Men nej de vill att jag ska fälla upp tältet. Känns inte som jag bör lämna min låsta bil. Visa tält och sen allt annat? För vem? Tshirt-polisen eller……? För mig är detta ingen vanlig vägspärr utan något som en by utanför allfartsvägarna smällt upp av någon anledning. Jag säger att jag hellre kör tillbaka. Då får jag besked att jag kommer anhållas av polisen. Jag vidhåller min åsikt men den engelsktalande mannen viker sig inte. Tshirt-polisen syns inte längre till.
Jag vevar upp rutan och börjar backa långsamt. Tror snart att det hela är över eftersom folkmassan endast går långsamt efter mig. Vänder bilen och kör tillbaka bara för att en kilometer senare mötas av en ny vägspärr. Man har lagt ut stora stenar och hängt ett rep över vägen. Känns jäkligt obehagligt. Här fanns ingen vägspärr när jag körde förbi för mindre än en halvtimme sedan. Ingen polis eller militär finns vid den nya vägspärren. Beslutar mig för att köra rakt igenom vägspärren. Jag kan bara inte stanna. Vad kommer då hända?
Det ligger lite färre stenar till höger. Jag gasar på rejält. Inga problem med stenarna. Får repet med mig. Det fastnar i taktältet. En man kommer springande och kastar en stor sten på bilen. Någon annan kastar en annan sten. Hör hur ett flertal stenar dunkar hårt in i bilens plåt. Är helt uppskrämd, gasar på rejält. Stannar efter några kilometer för att samla ihop vägspärrs-repet som släpar efter bilen. Kan se att en av stenarna landade mycket nära en av rutorna. Som väl är krossades inga rutor, det blir ”bara” bucklor och uppriven lack. Kör några mil. Lugnar mig och tror att allt är över.
Strax innan jag når Megab, där jag började dagens resa, ser jag att man effektivt spärrat av hela vägen. En stor lastbil och några mindre bussar är tvärställda över vägen. En riktig vägspärr. Som den värsta Hollywoodfilm, men nu med mig i huvudrollen. Här går det inte att komma förbi. Skymtar åtminstone tre tungt beväpnade militärer. Stannar förstås och vevar ner rutan. Militärerna står avvaktande. Två poliser närmar sig precis som en läskig figur som viftar och pekar med en pistol i högsta hugg. Han andas aggressivitet och ondska. Det blir förhör på platsen. Jag berättar om hotfullheten och avsaknaden av polis och militär men att jag yes sprängt vägspärren troendes att det inte var en riktig polis- eller militärkontroll. Visar hur man kastat sten på bilen. Medan jag berättar viftar den hotfulle mannen allt ivrigare med sin pistol mot mig. En engelsktalande “tourguide”, som drabbats av ”min” vägspärr, kommer till undsättning. Det blir många och långa diskussioner. Till slut beslutas det att jag ska åka med polischefen in till Megab. I Megab blir det nya diskussioner och förhör men så tar det hela plötsligt slut. Jag släpps och får kör vidare.
Kör till mitt gamla hotell. Skär av ”vägspärrs-repen” och lugnar ner mig. Tar av min orangea t-shirt och byter mot en mer neutral färg. Om någon skulle tipsa eller stanna mig igen. Kör till Aksum, nu den stora vägen, där jag landar fyra timmar senare utan vidare problem.
Tänker gång på gång vad jag borde ha gjort.
– Skulle jag gått av i den hotfulla byn och låtit byn/”tshirt-polisen”(?) gå igenom bilen? Kanske, kanske inte.
– Skulle jag stannat vid den andra vägspärren när jag börjat köra tillbaka. Nej det kändes inte alls bra. Då hade det kunnat sluta hur som helst.
