Vi åker österut, mot havet. Det dröjer inte länge förrän asfalten tar slut. Många kor och getter korsar vägen. Vi ser några pojkar som spelar fotboll och stannar bilen. Fotbollen de spelar med är helt utan luft. Jag får fram och pumpar upp en och våra “present-fotbollar” från Sverige. Pojkarna tar med stor blygsamhet emot bollen. Deras mammor kommer springande. Oroliga över vem som stoppat sin bil bredvid deras barn. De lugnar sig snabbt och börjar efter några minuter själva spela med den nya fotbollen. När jag säger Ronaldo, repeterar de och visar att de vet vem Ronaldo är. Det är så långt vår kommunikation når förutom ett “thank you, thank you”. Om det är min brist på att ha ställt in öronen på “sydafrikansk engelska ute på landet” eller deras brist på kunskap i engelska, som gör att kommunikationen är bristfällig, vet jag inte. Men mer ord tycks inte behövas. Alla är nöjda, även vi.
Vi passerar en cashewnöt-odling. Stora träd i långa rader. Inte visste jag att dessa goda nötter växer i träd. Får läsa på. Till slut hamnar vi efter en sandig tvåhjulig stig på Mabibi camp. Vinden viner och havet är ursinnigt. Stranden fungerar som kläckningsstation för sköldpaddor i mitten av oktober. Vi kommer aningen för tidigt. En underbart vacker strand utan människor. Efter att ha blivit blästrade av sanden under några timmar ger vi oss upp i campen. Efter mycket funderande bestämmer vi oss för att sätta upp vårt normala “på marken-tält”. Men innan vi är klara lyfter tältet två meter upp i luften i den starka vinden. Vi får bråttom att rädda tältet. Nära ögat. Vi viker hjälpligt ihop tältet o stoppar ner det igen. Nu blir det plan B, taktältet, som gäller. Fungerar bra, vi får upp tältet hyfsat enkelt. Men klarar det den starka vinden? För att undvika sandblästrad kvällsmat blir det ”middag” inne i bilen. Det blir plötsligt becksvart, mörkret är totalt. När vi krupit upp i tältet och lagt oss börjar det regna. Vinden tilltar och är ibland så kraftig att vi undrar om tältet kommer klara hela natten. Det blir en oroligt natt, flera gånger väcks vi av ett mullrande åskväder och blixtar som lyser upp den kolsvarta natten. Tältet klarar natten fint. Sömnen blev däremot inte den bästa, men vilken spännande natt.
