Kända 40-talistkvinnor fick kritik då de tvekade inför isolering. Men det är inte de som fyller restaurangerna. Det är snarare de som gör att intensivvården ännu inte svämmat över. Kanske dags att säga förlåt.
I början av pandemin blev 40-talisterna och framförallt kvinnliga 40-talister, som Amelia, Marie Göranzon och Karin Thunberg, stora syndabockar och åkte gatlopp i media. De hade råkat tveka en sekund inför framtiden att behöva isolera sig från resten av världen. Sedan hjälpte det knappt att de tog tillbaka och förklarade att de förstod vad som gällde. Men hur är det? Är det de kvinnliga 40-talisterna som fyller intensivvårdens platser?
I början av pandemin blev 40-talisterna och framförallt kvinnliga 40-talister stora syndabockar
Om man tittar på vilka grupper som fyller mest av intensivvårdsplatserna ser den makabra topplistan ut så här (22 april)
1) Män 60-69 år (50-talister) 273 (23 procent)
2) Män 50-59 år (60-talister) 235 (20 procent)
3) Män 70-79 år (40-talister) 182 (15 procent)
4) Män 40-49 år (70-talister) 109 (9 procent)
5) Kvinnor 60-69 år (50-talister) 89 (7 procent)
6) Kvinnor 50-59 år (60-talister) 73 (6 procent)
7) Kvinnor 70-79 år (40-talister) 56 (5 procent)
8) Kvinnor 40-49 år (70-talister) 42 (4 procent)
9) Män 30-39 år (80-talister) 37 (3 procent)
10) Män 20-29 år (90-talister) 27 (2 procent)
De kvinnliga 40-talisterna har alltså hittills bara upptagit 5% av intensivvårdsplatserna.
De kvinnliga 40-talisterna har alltså hittills bara upptagit 5% av intensivvårdsplatserna. Om man skall utse syndabockar är det verkligen inte de man skall peka på. Man kan säga att det tyder på att det är de som verkligen offrat sig för oss andra, isolerat sig, hållit avstånd, tvättat händer och dragit ner på sina vanliga aktiviteter. Det är inte de som fyller restaurangerna. Man kan säga att de är den viktigaste orsaken till att intensivvården ännu inte svämmat över. Kanske dags att säga förlåt.
Den grupp som tagit den inte så smickrande förstaplatsen är män födda på 50-talet, det vill säga sådana som jag, Anders Tegnell och Stefan Löfven. Överhuvudtaget är det män som fyller intensivvården. Män som är 40-pluss upptar två tredjedelar av platserna, mer exakt 67 procent. Skall man prata om riskgrupper för att fylla upp intensivvården borde man prata om män över 40. Folkhälsomyndigheten borde alltså vara lika stränga mot män som är 40-pluss som man är mot alla 70-plussare. I alla fall om målet är att lindra trycket på intensivvården.
Den grupp som tagit den inte så smickrande förstaplatsen är män födda på 50-talet
Varför är det så här? Kanske har kvinnor, och framförallt de som är 70-pluss, tagit hotet från covid-19 på allvar och faktiskt följer uppmaningarna för att skydda oss andra och sig själva. En annan orsak kan vara att män vill vara lite macho och inte vill visa sig svaga, eller att män i allmänhet är mer riskbenägna. Sedan kan det finnas biologiska orsaker. Män har ju även i normala situationer en kortare livslängd än kvinnor, och det kan finnas biologiska orsaker som gör män mer känsliga om de blir infekterade.
En annan sak, som förhoppningsvis är fel, kan vara att äldre oftare prioriteras bort från intensivvård, och att det av någon anledning oftare drabbar kvinnor. Troligtvis är det inte så, och vare sig kön eller kronologisk ålder får användas i prioriteringarna. Det är dock en påtaglig möjlighet när det gäller 80-plussarna, som knappt upptar några platser på intensivvården.
Som ni ser radar jag upp en massa olika möjliga förklaringar. Ofta tror man kanske att forskare hittar den absoluta sanningen, men forskning är att försöka hitta alla möjliga orsaker till det man hittar, och dessutom att på alla sätt rada upp alla möjligheter av att ens egen studie i själva verket är helt fel. Siffrorna ovan har jag tagit från Intensivvårdsregistret så som det beskrivs på SVT Nyheter.
Notering. I onsdags gav Folkhälsomyndigheten beskedet att 6 miljoner stockholmare smittats av coronaviruset. Eller egentligen att det gick en upptäckt smittad på 1000 oupptäckta. Det kan tyckas att alla kan göra misstag, men det tog lite väl lång tid innan det upptäcktes. Sysslar man med epidemiologi och olika statistiska modeller finns det i ryggraden att man alltid, nästan omedvetet, gör en sannolikhetsbedömning av resultaten, eftersom det ibland kan bli väldigt fel. Alltså reagerade jag och andra epidemiologer nästan direkt när vi såg det. Hade det varit allsvensk fotboll hade man sagt att det var ett misstag man bara gör på knattelagsnivå. Vi håller tummarna att alla andra beräkningar är rätt, även de där fel är svårare att upptäcka.
Foto: Louise Billgert respekive tidningen Amelia.
