På grund av att beslutsfattarna inte vill inse hur det är att inte se kan vi inte vara aktiva på samma sätt som övriga medborgare skriver insändaren
Vi med grava synskador vill också kunna vara aktiva medborgare i samhället. Men på grund av att beslutsfattarna inte vill inse hur det är att inte se kan vi inte vara aktiva på samma sätt som övriga medborgare i samhället Det är klart att våra synskador begränsar oss till en viss del. Men det som är den stora begränsningen är de beslut som fattas utan att ta reda på hur det påverkar oss som inte ser
• På grund av beslutsfattarna kan vi inte gå och handla med hjälp av våra ledsagare då vi inte får utnyttja dessa till varuinköp. Så hur vi ska få hem vår mat som vi alla behöver är svårt att förstå.Vi kan inte heller besöka stormarknader och handla vår mat lika billigt som andra medborgare
• Vi kan inte lämna våra bostäder när vi vill på grund av att samhället inte är anpassat för oss som inte ser
• Vi kan inte gå på olika kulturella evenemang på grund av att vi inte får ha ledsagare med på färdtjänstresorna
• Om man åker färdtjänst så är det inte säkert att man kommer dit man vill. Det händer titt som tätt att man blir avsläppt på fel adress om man då inte ser skapar detta en stor otrygghet som gör att man drar sig för att försöka komma ut på olika ställen
• Vi kan inte göra något spontant utan vi måste alltid planera långt i förväg för att kunna beställa ledsagning för att kunna göra det vi behöver om man helt plötsligt skulle vilja gå ut och äta en bit mat så kan man inte det utan man måste först se till om man kan få En ledsagare som kan följa med
Detta är bara en liten del som gör det svårt för oss son inte ser att vara aktiva samhällsmedborgare
Om vi skulle få ledsagning å¨våra egna villkor och kunna nyttja dessa till vad vi behöver hjälp med för stunden. Har du några erfarenheter som du vill förmedla till oss så skriv här och berätta så vi får höra hur det fungera där du bor
Sven Aivert
Funktionshinderdebattör
