SPF måste synas mer och använda mera kraftfulla metoder skriver insändarna.
Vi kommer här att framföra kritik. Vi hoppas att den tas emot positivt. För många pensionärer är pensionen den enda inkomst som de har att leva av. Den 18 mars 2012 fanns i SvD Näringsliv en artikel av chefen för Näringsliv Olle Zachrison med rubriken ”Dags att prata om din pension”. Där presenterades en bok av Joel Dahlberg med titeln ”Pensionsbluffen”. Den ledde till en omfattande debatt, där många kunde konstatera att deras pensioner kommer att bli väldigt små. I verkligheten är de ännu mindre, eftersom cirka 15 procent av första årets pension är ett ”lån” som pensionären själv får betala genom att pensionen sänks varje år med 1,6 procent jämfört med utvecklingen av lönerna. Den 12 juli fanns i SvD Brännpunkt en artikel av den oberoende finansanalytikern Peter Malmqvist med rubriken ”Allt för stort ansvar för enskilda”. Där utvecklades ytterligare frågorna om problemen med pensionerna. De nuvarande pensionsreglerna är orättfärdiga. Men SPFs ordförande Karl Erik Olsson deltog inte i debatten.
I slutet av juni 2012 började förhållandena i AP-fonderna att uppmärksammas. Chefer och tjänstemän hade skaffat sig förmåner som vida överstiger vad som gäller för anställda i stat och kommun. En av tidningsrubrikerna var ”De struntade i reglerna – kör lyxbilar”. Skandalen var så stor att AP-fonderna, som ska arbeta för en god avkastning och bra pensioner, moraliskt sett gjort sig skyldiga till trolöshet mot huvudman. Tillväxtverket och andra myndigheter som också har överträtt sina befogenheter, har tagits i örat av av det ansvariga statsrådet. Men hittills har inte de ännu större övertrampen i AP-fonderna lett till några motsvarande fördömanden av någon överordnad myndighet. Anser verkligen den ansvarige ministern och de fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen, att AP-fondernas agerande är helt i sin ordning? Frågan om skandalen i AP-fonderna kunde ha blivit en stor fråga i Almedalen, men omnämndes inte ens vid de seminarier som SPF anordnade.
Statens insatser för att påverka pensionssystemet sker nu av ”Pensionsgruppen”. Den består av företrädare för de fem partier, de fyra allianspartierna och socialdemokraterna, som stod bakom det nya pensionssystemet. De övriga tre partierna är alltså inte med i gruppen. Den har som uppgift att ”vårda det nya systemet”. Den 27 juli har en representant för MP i en artikel i SvD Brännpunkt anmält att detta parti vill vara med och utveckla pensionssystemet. Motsvarande önskemål har tidigare framförts av vänsterpartiet. Det är förvånande att SPF och de övriga förbunden inte har yrkat att den grupp som handhar pensionerna ska vara öppen för att vid behov förändra systemet – inte bara att vårda det – och att gruppen därför bör vara parlamentariskt sammansatt.
Redan i mars i fjol startade i SvD en serie artiklar, där den första hade rubriken ”Välfärd riskkapitalets nya guldgruva”. I dessa visades att ägarna av riskkapitalbolag tjänar miljarder på företag för vård, skola och omsorg, genom att sänka sin skatt med hjälp av skatteparadis. Detta påtalades av bland andra Göran Rosenberg. Efter cirka ett halvår försökte regeringen stoppa denna skadliga verksamhet, genom att ge ett utredningsuppdrag åt skatteverket. Men förslagen accepterades inte av remissinstanserna. Fortfarande har inte regeringen presenterat något färdigt förslag. Om inte verksamheten stoppas kan dessa bolag konkurrera ut andra företag som kan utföra sådana tjänster. Totalt har i världen det ofattbart stora beloppet 141 000 miljarder kronor gömts undan i skatteparadis enligt tidningsuppgifter 23/7. Under de senaste dagarna har kommit rapporter som bland annat berör Schweiz om ökade möjligheter att komma till rätta med problemen. Om detta ska lyckas måste myndigheterna få ett brett stöd. Frågan är både juridisk och moralisk. Den har ännu inte kommenterats av Karl Erik Olsson.
Den 21juli 2012 fanns i SvD Näringsliv en artikel av Peter Benson med rubriken ”EU tar hem spelet”. Antingen kommer EMU-projektet att läggas ned, eller Bryssel ta över den ekonomiska makten. Benson säger att det mesta talar för att Bryssel tar hem spelet, och att vi i så fall får ångra detta i generationer framåt. Om ”Europas Förenta Stater” bildas och Bryssel blir dess huvudstad, är detta en fråga som är ytterst viktig också för pensionärerna. Men den är kanske ännu för ny för att SPF ska ha en färdig uppfattning. I varje fall har inte Karl Erik Olsson kommenterat den.
Som framgår av ovanstående har debatten hittills nästan helt grundats på inlägg av oberoende experter. Deras inlägg har varit bra. Däremot har pensionärsförbunden knappast alls deltagit i debatten. Hittills har de inte heller kunnat påverka dem som bestämmer. I en artikel 25/5 uttalade socialminister Ulf Kristersson (M) att pensionssystemet inte är ”någon sparbank”, och 23/7 avvisade chefen för pensionsmyndigheten helt förbundens förslag.
En slutsats blir att SPF måste synas mer, och använda mera kraftfulla metoder. Det räcker inte att ”samtala” med partierna. Förbundet måste också samarbeta med de andra pensionärsförbunden, så att det det inte finns någon som helst tvekan hos dem som har makten om vad de 1,7 miljoner pensionärerna kräver. Annars kommer nog allt fler av medlemmarna att fråga hur förbunden sköter sina uppgifter.
Kanske har vi varit för hårda i vår kritik. Vad anser medlemmarna?
Ingvar Fridell Danderyd, Göte Nilsson Björkvik
