Du kan inte lita på välfärden när du behöver den. Det skrev läkarna Magnus Isacson och Akil Awad i en debattartikel på Senioren. Vänsterpartiet i Region Stockholm håller med och här skriver partiets sjukvårdspolitiske talesman i regionen, Jonas Lindberg, hur de vill vända utvecklingen i vården.
Till att börja med kan jag konstatera att Vänsterpartiet kan skriva under på i princip vartenda ord av Magnus Isacson och Akil Awads problembeskrivning. Både primärvården och akutsjukhusen är och har länge varit kraftigt underfinansierade, samtidigt som enorma pengar läggs på att unga och resursstarka patienter ska få myggbett undersökta av en appläkare inom några timmar.
- Hur ska alla Sveriges pensionärer få en fast husläkare med tid att ta hand om sina patienter?
Primärvården är kroniskt underfinansierad, det måste vi ändra på genom långsiktiga resursökningar. Utöver det är också uppdraget oändligt och gränslöst. Primärvården får ständigt nya uppgifter, vilket är kontraproduktivt. Vi måste våga ta bort vissa uppdrag och skapa tydliga ramar för vad vårdcentralerna ska göra, och hålla fast vid dessa. Vårdcentraler bör också tilldelas ett geografiskt områdesansvar, och inte vara tillgängliga för alla invånare i hela regionen.
Ett tak på hur många patienter en läkare kan ha listade borde införas, 1 500 patienter är en rimlig siffra. Vi tycker också att regionen borde vara mer aktiv och ta initiativ till att starta egna vårdcentraler där behov finns. I Stockholm har det inte hänt sedan vårdvalet infördes 2009.
- Hur ska de som vill och behöver få plats på ett särskilt boende?
Rätten att mötas med trygghet, omsorg och värdighet när man blir äldre är en självklarhet för Vänsterpartiet. Vi har på riksnivå föreslagit rejäla satsningar på äldreomsorgen, med bland annat bättre mat och avgiftsfria trygghetslarm. För att alla som vill och behöver ska få en plats är satsningar ökad personaltäthet och fortbildning för personalen jätteviktiga frågor. Regeringen borde också få i uppdrag att ta fram nationell statistik för antal platser i kommunerna, beviljade boendeplatser och antal avslag.
- Hur ska ni se till att vi har tillräckligt många vård- och intensivvårdsplatser?
Det första steget är att slopa besparings- och effektiviseringskraven på akutsjukhusen. Det är helt orimligt att personal varslas för att borgerliga politiker vill “effektivisera”, samtidigt som enorma resurser försvinner iväg på appläkare. Långsiktigt vill vi införa ett nationellt vårdplatsmål där vi kommer upp i nivå med våra grannländer som har omkring fyra vårdplatser per tusen invånare, jämfört med våra två, och binda upp resurser för detta.
- Kommer ni att avveckla utomlänstaxan eller bara se på när digitala vårdgivare fortsätter debitera dyr rådgivning och receptförnyelser för yngre storstadsbor på löpande räkning utan tak?
Ja, om Vänsterpartiet fick bestämma skulle vi avveckla utomlänstaxan. Vi har också i Region Stockholm yrkat på att regionen ska sluta betala nätläkarna enligt den gällande lagstiftningen. Vi noterar också att det i debatten tycks råda stor enighet om problemen med taxan, men när det kommer till skarpa omröstningar i både riksdagen och SKR så ställer sig de borgerliga partierna alltid på nätläkarbolagens sida.
- Hur ska ni se till att det blir mer attraktivt att arbeta inom sjukvårdens kärnområden?
En av de viktigaste frågorna för Vänsterpartiet är arbetstidsförkortning med bibehållen lön för vårdpersonal. Vi har en långsiktig vision om sex timmars arbetsdag för alla, men har redan lagt finansierade förslag i vår budget för Region Stockholm om arbetstidsförkortning för vissa grupper inom vården.
- Kan vi lita på att samhället Sverige uppfyller det kontrakt som vi medborgare har tagit för givet?
Det är målet. Men att bryta utvecklingen mot en allt mer privatiserad och marknadsstyrd välfärd, ett projekt som både borgerliga partier och socialdemokrater drivit på i 30 års tid, kommer inte att ske i en handvändning. Det måste vi vara ärliga med.
Jonas Lindberg, sjukvårdspolitisk talesperson Vänsterpartiet Region Stockholm
Här hittar du debattartikeln som Magnus Isacson, ordförande Svensk förening för allmänmedicin, och Akil Awad, initiativtagare Stockholms sjukvårdsupprop, skrev.
