Många fantiserar om att bli pensionärer, ändå respekterar man inte vad det innebär att vara pensionär. Låt seniorers frågor och musik få plats i media.
Nu har snart mitt första år som pensionär gått. Jag har upplevt det som en tid av ”lyx”, att få göra vad man vill, när man vill och ändå få betalt. Det är väl att leva lyxliv det! Även om inkomsterna inte är som när man var yrkesverksam så är det ju till att täcka nuvarande livets utgifter. Jag är tacksam för alla de år jag varit yrkesverksam och jag kan med ärlighet säga att jag i tonåren valde rätt yrkesbana och den dagen jag lämnade arbetet kunde säga: jag har älskat mitt jobb!
Tiden har nu fyllts med sådant jag vill göra för nu har jag tid. Sådant som förr var en önskan om att få pröva men som inte fick prioritet då vardagen var fylld av så mycket annat.
En sak som jag har mer tid för är att lyssna på radio och se på Tv, framför allt på mornarna. Det jag ledsamt nog blivit varse är medias åldersinriktning. Det verkar som om man tror att i Sverige bor det bara människor mellan 20- 55 år. På morgonprogrammen pratas det om träning för nyblivna mammor, träning inför olika lopp men finns det någon träning att visa för hur man ska ta hand om sin kropp efter pensioneringen? Nej, inte vad jag sett!
De talar kontinuerligt med barnpsykolog om hur föräldrar ska vara och göra i sin relation till sina barn, det är bra men för oss är det endast intressant angående våra barnbarn för vårt eget föräldrastadium har vi ju för länge sedan passerat.
Man vill bli pensionär för att slippa jobbet men inser inte och respekterar inte den nya fasen i livet som det innebär
Det finns dock andra aspekter som skulle kunna tas upp utifrån vårt perspektiv. Hur är det att vara i farmor/farfar och mormor/morfar rollen. Hur mycket ska man gå in våra barns nya familj? Hur är det att var i den? Relationer med sonhustru/måg? Hur mycket får jag/vill jag umgås med barnbarnen? Vad händer med min relation med barnbarnen i ifall det blir skilsmässa? Vad kan jag göra om det blir ex. en vårdnadstvist och blir nekad att träffa dem?
Det är det ingen som talar om!
Den musik som spelas i de olika forumen är också mycket riktad till de yngres musiksmak. De gäster som bjuds in är unga lovande artister med mycket talang och det är klart att de ska få sina chanser men alla dessa rutinerade som har jobbat i många år och som verkligen kan sin sak, är de inte intressanta längre? Klockan åtta på en lördagsmorgon är de yngre knappast vakna för att höra de yngre artisterna. Nä, det är möjligen småbarnsföräldrar och vi pensionärer.
Det finns nu väldigt många radiokanaler att välja mellan med musik från 60-talet och uppåt. Det är bra men var finns tex. jazzen, den svenska schlagern osv. För några år sedan fanns ett program som sändes två förmiddagar i veckan på radio Stockholm som hette ”Seniorpuls”. Där spelades just den typen av musik. Vart tog det programmet vägen?
Det är en konstig tid vi lever i. När jag träffar yngre människor som frågar mig hur jag trivs med att vara pensionär och jag säger att jag njuter så suckar de och säger : ”lyckliga dig, jag längtar dit, åh, om jag också kunde vara pensionär.” Jag tolkar det som att man vill bli pensionär för att slippa jobbet men inser inte och respekterar inte den nya fasen i livet som det innebär!
Gunnel Gisslén
