Låt pensionärer bestämma över sina tillgångar i stället för att tvinga dem att binda upp dem i bostaden.
Som samhällsekonom har jag blivit ganska arg. Bakgrunden är att hushållens skulder har ökat mycket. Därför vill man införa regeln att man får max ha 50% i amorteringsfria lån. Hur man än ser på problemet är förslaget dumt och speglar en stor okunnighet. Låt mig utveckla frågan lite.
Ekonomer pratar ofta om livscykelinkomst. Helt förenklat: Under flera år har vi som unga bra inkomster och är lågt belånade. Sedan följer en period då vi bildar familj och behöver större bostad. Under den perioden är lånebehoven stora och möjligheterna att betala amorteringar är synnerligen begränsade. Då barnen har flugit ur boet återkommer en tid av bra ekonomi.
Som pensionär uppkommer en ny situation som behöver uppmärksammas. – Den nuvarande debatten handlar enbart om genomsnitt och belyser inte de reella problemen t.ex. livscykelproblemen. Alla ekonomer är inte överens om att vi i Sverige har ett växande skuldproblem.
Med nuvarande regler kan man ha 75% i lån av marknadsvärdet på en villa eller bostadsrätt. Det innebär att vid ens död får barnen ärva den vinst som uppstår vid försäljningen, då oftast mer än 25%.
Pensionen är ofta mycket mindre än den tidigare inkomsten. Det innebär att kravet på max 50% mot nuvarande 75% i amorteringsfria lån kommer att leda till mindre pengar för pensionären att röra sig med. Ens barn kommer nu att få minst 50% av värdet i stället för 25% tidigare. Som pensionär vill jag har mer bestämmanderätt över mina tillgångar och skulder.
Tom Alberts
