Trots att äldres tandhälsa är bättre än någonsin är det fortfarande vanligt att allvarlig ohälsa i munnen upptäcks först när den äldres tillstånd försämrats och personen flyttar in på särskilt boende. Ändå har munhälsans betydelse inte lyfts fram på det sätt som hade behövts i det nya förslaget om äldreomsorgslag. Det skriver Chaim Zlotnik, ordförande i Sveriges Tandläkarförbund i en debattartikel nedan.
Friska äldre i Sverige har idag bättre munhälsa än någonsin och fler kvarvarande tänder än tidigare generationer. Trots det är det fortfarande vanligt att allvarlig ohälsa i munnen upptäcks först när den äldres tillstånd försämrats och personen flyttar in på särskilt boende. I det nya förslaget om en äldreomsorgslag har munhälsans betydelse inte lyfts fram på det sätt som hade behövts.
”I många sammanhang ses munhälsan inte som en integrerad del av kroppens hälsa, och vikten av en god munhälsa förbises alltför ofta.”
Munhälsans inverkan på och betydelse för övriga kroppen
Ohälsa i munnen orsakad av plackbeläggningar, karies och tandlossning innebär bakterietillväxt i munhålan. Studier har visat att dessa bakterier från munhålan kan sprida sig till andra organ och leda till en rad sjukdomar såsom lunginflammation och hjärt- och kärlsjukdomar. Infektioner och förlorade tänder kan dessutom göra att det är svårt eller gör ont att tugga. Detta påverkar näringsintaget och kan i värsta fall leda till undernäring och ökad risk för fallolyckor i hemmet som följd. Förutom stort lidande för individen är den typen av olyckor väldigt kostsamma för såväl regioner som kommuner.
En god munhälsa påverkar starkt personens välbefinnande och livskvalitet. Att inte ha smärta eller infektioner från munhålan, att kunna äta, prata och kunna delta i sociala sammanhang kan vara avgörande för vi ska må bra. Motsatsen, ett utanförskap och isolering för våra äldre, är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför är det viktigt att satsa på tidiga förebyggande insatser och vid behov tidiga tandvårdande åtgärder för att undvika att äldres munhälsa försämras under den sköra perioden. Då får vi friskare äldre med livskvalitet som står bättre rustade vid såväl epidemier som pandemier.
Utredningen om äldreomsorgslagen nämner förvisso att munhälsan behöver beaktas inom äldreomsorgen, vilket är positivt. Utredningen lyfter dock inte fram munhälsans betydelse på det sätt som hade behövts för att uppnå en höjning av kvaliteten. Inte heller har tandvårdens yrkesgrupper involverats i utredningens arbete. Det är olyckligt, eftersom vi hade kunnat bidra med en bred analys och kompletterat utredningens beskrivning av äldreomsorgens utmaningar gällande äldre personers munhälsa.
Behovet av att ökad kompetens, omhändertagande av äldres munhälsa och samverkan mellan professioner
Det finns stora skillnader mellan kommuner när det gäller att förebygga nedsatt munhälsa hos äldre personer. Förutom att behovet av en förstärkt kompetens inom äldreomsorgen, behöver äldre personers munhälsa också omhändertas på ett mer strukturerat sätt än vad som sker idag. Arbetet med äldres munhälsa måste också ske i samverkan med andra professioner som möter den äldre.
Så sent som år 2021 publicerades för första gången siffror som visar på hur tandvårdskontakterna för de sköra äldre patienterna ser ut. Siffrorna kommer från databasen SKaPa (Svenskt kvalitetsregister för karies och parodontit). Siffrorna visar att det finns ett glapp på i genomsnitt fem år när de äldre sköra övergår från vanlig tandvård tills de får tillgång till nödvändig tandvård. Under denna tid saknar denna grupp tandvårdskontakt. Det kan få förödande konsekvenser för individen och är ett stort slöseri med de stora investeringar som såväl individen som samhället har gjort de senaste årtiondena för att ha en god munhälsa.
Även Socialstyrelsen bekräftar att gruppen som bor hemma med hjälp av anhöriga och hemtjänst är en grupp som inte nås av tandvård i önskad utsträckning. Detta är en grupp som utifrån de demografiska förutsättningarna har och kommer att fortsätta öka i antal. En plats på särskilt boende är mycket kostsam för kommunerna. En god munhälsa med bättre motstånd mot infektioner och mindre risk för undernäring och därmed minskad risk för fallskador kan kraftigt förbättra förutsättningarna för individen att bo kvar i eget boende.
Det finns flera goda exempel på samverkan och insatser för att nå individer som bor på särskilt boende med tandvård. Utvärdering av en sådan strukturell samverkan visar positiv effekt på de omsorgsberoendes munhälsa. Denna typ av arbete behöver utökas och standardiseras för att även nå personer som bor hemma.
Sveriges Tandläkarförbund har i andra sammanhang framfört förslaget att inrätta munvårdsombud eller en medicinskt ansvarig specialkunnig tandvårdsperson (MAT), hos kommuner och privata utförare. Detta är ett exempel på lösning som gör att arbetet med äldres munhälsa struktureras, följs upp, förenklar samverkan mellan olika professioner samt bidrar till förstärkt kompetens.
För att den nya äldreomsorgslagstiftningen ska bli framgångsrik anser Sveriges Tandläkarförbund att:
- Munhälsans inverkan på och betydelse för kroppens övriga hälsa behöver beaktas på ett tydligt sätt.
- Kompetensen om äldre personers munhälsa, både när det gäller skötsel av munhälsan och kunskapen om munhälsans betydelse för övriga kroppen, behöver förstärkas inom kommuner samt vård- och omsorgsverksamheter.
- Det behöver finnas ett strukturerat arbetssätt som fångar upp äldre personer tandvårdsbehov i vård- och omsorgsverksamheter, i såväl hemtjänst som särskilda boenden.
- Samordning och samverkan mellan professioner rörande äldres munhälsa behöver förbättras.
Då effekterna av en dålig munhälsa är så många, både av medicinsk och psykosocial karaktär, vågar vi påstå att de satsningar som vi föreslår på relativt kort sikt innebär en positiva ekonomiska effekter på samhällsekonomin.
I det fortsatta arbetet med framtidens äldreomsorg behöver munhälsan ingå som en självklar del. Munnen är en del av kroppen och det är dags att agera därefter!
Chaim Zlotnik
Ordförande Sveriges Tandläkarförbund
