Synskadade över 65 år har i regel en sämre hälsa, sämre ekonomi och är mera ensamma och isolerade än andra äldre. Det visar en rapport som Novus gjort på uppdrag av Synskadades Riksförbund. Nu behövs riktade insatser för att på allvar förbättra livsvillkor och delaktighet, skriver Synskadades Riksförbunds ordförande Niklas Mattsson i ett debattinlägg.
Äldre med synnedsättning är en utsatt grupp. Nya data visar på sämre hälsa, sämre ekonomiska förutsättningar, fler fallolyckor och större utanförskap jämfört med andra äldre. Nu behövs riktade insatser för att på allvar förbättrar livsvillkor och delaktighet. Bättre rehabilitering, specialiserad kompetens och bättre samverkan är nödvändigt för att minska individers lidande och onödiga kostnader för samhället.
Resultaten i en undersökning som Novus gjort åt Synskadades Riksförbund är alarmerande; Fallolyckor som kräver vård är tre gånger vanligare hos äldre med synnedsättning jämfört med äldre i stort. Fler bedömer sin egen hälsa som dålig, fler bor ensamma och fler besväras av ensamhet och isolering. Därtill är det mer än fyra av tio som inte kan använda internet.
Dessa data är djupt oroande. Vi vet att ensamhet är en stor hälsofara och att fallskador kostar samhället miljontals kronor årligen. Vi vet också att personer som inte kan vara digitalt delaktiga går miste om mängder av information, tjänster och aktiviteter som andra ser som självklara.
Det är också en tydlig signal om att det är lång väg kvar till den jämlikhet och delaktighet som lagar och konventioner talar om. Exempelvis har Sverige åtagit sig att förverkliga de mål och principer som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar slår fast. Riksdagen har dessutom sedan 2017 ett mål för funktionshinderpolitiken, som handlar om att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning…” Riksdagen har också ett mer övergripande mål om ”ett samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet.
Synskadades Riksförbunds äldreundersökning visar att det är lång väg kvar innan dessa mål kan bli verklighet. Det är uppenbart att nya idéer och politiska initiativ som på allvar förändrar situationen är nödvändiga. Här lyfter vi några åtgärder som är särskilt brådskande.
- Kommunerna behöver stärka sin synkompetens och aktivt förebygga isolering och ensamhet. De som redan har syn- och hörselinstruktörer anställda är bra förebilder. De vet att förebyggande stöd och anpassning i hemmiljön är bra för både enskilda och kommunen.
- Regionernas synrehabilitering behöver förbättras, så fler kan bevara sin självständighet och få möjlighet till ett jämlikt deltagande. Bland annat behövs särskild träning och support för att äldre synskadade ska kunna använda digital teknik i vardagen och för att kunna röra sig självständigt i olika miljöer. En tydligare samverkan mellan kommunerna och synrehabiliteringen är också nödvändig,
- Inom hemtjänst och annan omsorg måste kommunerna ha riktlinjer för bemanning och tydliga mål för kvalitén.
- I både offentlig verksamhet och på den kommersiella marknaden måste personlig service alltid kunna erbjudas till dem som inte kan använda digital teknik.
Dessa åtgärder är inte bara viktiga för att öka delaktighet och människors oberoende. De är också avgörande för att öka enskilda individers välbefinnande. På så sätt förbättras även folkhälsan och i förlängningen minskar samhällets kostnader för hälso- och sjukvård. Vi är övertygade att mer förebyggande arbete och individstärkande insatser gör samhället mer hållbart i längden.
Niklas Mattsson, förbundsordförande Synskadades Riksförbund
