D-vitaminbrist gör oss tröttare och kan ge depression. Många studier visar att merparten av alla svenskar har låga värden på D-vitamin i kroppen när vi kommit framåt mars månad. Allmänläkarna borde inkludera D-vitaminprov i sin provarsenal när patienter klagar över trötthet skriver insändaren.
Har just läst i Veteranen om vikten av att få solljus på hösten för att ha en bra dygnsrytm, sova bra och därmed må bra. Det nämns inte ett ord om D-vitamin, som också påverkar hur vi mår. På sommaren får vi D-vitamin om vi solar flera gånger i veckan ca 20-30 minuter över rejäla områden av kroppen utan solskydd. Många tror att man får D-vitamin från solen bara den lyser, hur lågt den än står. I Sverige får vi ingen D-vitamin från solen från september till april. Solen måste stå minst 45 grader upp på himlen för att D-vitamin ska kunna bildas i huden. Alltså sjunker vår nivå successivt under den mörka årstiden. Vi blir successivt tröttare och tröttare och D-vitaminbrist kan också ge depression. Vi kan inte få tillräckligt med D-vitamin via maten, i så fall måste man äta mycket fet fisk varje dag. Hur många gör det? Många studier visar att merparten av alla svenskar har låga värden på D-vitamin i kroppen när vi kommit framåt mars månad. Ska man informera om solljus och depression så tycker jag att information även ska ges om hur viktigt D-vitaminet är. Vad ska man då göra för att hålla uppe sin D-vitaminnivå och må bra hela året? Jo, sola på sommaren och ta tillskott av D-vitamin övrig tid, alternativt åka till breddgrader med stark sol varannan månad och fylla på förrådet. Allmänläkarna borde också inkludera D-vitaminprov i sin provarsenal när patienter klagar över trötthet. Undertecknad talar av egen erfarenhet med konstaterad D-vitaminbrist i samband med utmattningsdepression och med erfarenhet av att må bra igen med tillskott av D-vitamin.
Eva Valtersson
