Äldre är inget kollektiv. Bakom varje rollator, i änden av käppen liksom med hörsnäckans hjälp, äger enskilda individer sin situation!
Såg i någon skrift att man uppmanade målgruppen seniorer att berätta om, hur det är att bli äldre.
Ofta både ser och hör man just frågan ställas, ”hur är det att vara 80 år” t ex? Vad man egentligen, inte säger men menar är, hur (hemskt) är det att vara så gammal? Den frågan hetsar upp mig och manar fram en invändning, för jag känner mig inte gammal!
Ålder är egentligen bara en siffra, hävdar jag med bestämdhet. Man vill räknas med, finnas till och vara till glädje och nytta, helt enkelt fortsätta leva som vanligt. Äldre människor, betraktas ofta som kollektiv, av rollatorbundna, svaga, människor, som har tråkigt, på vägen ut ur livet. Begrepp som pensionärer, åldringar, gamla, konserverar bilden av en förbrukad generation.
Men gott folk, rollator eller inte, nedsatt hörsel eller ej, krämpor av olika slag, likriktar oss inte! Bakom varje rollator, i änden av käppen liksom med hörsnäckans hjälp, äger enskilda individer sin situation! Dagens seniorer är aktiva och har tillhörighet i många sammanhang. Otaliga av dem, verkar i samhället med insatser inom olika verksamheter. Att detta sker på ideell basis, skulle också kunna diskuteras under värdighetsmotto.
Datatekniken är inte främmande för den äldre generationen. Den har blivit en del även i vår vardag.
IT-världen har öppnat dörren till världen och har bl a blivit ett ämnesområde som spänner över hela åldersspannet.
Gun Sjöbom, optimist
