Välkomna till Rio!

Rio de Janeiro är känd för musiken, karnevalerna och de kilometerlånga sandstränderna. Men här finns också den berömda Kristusstatyn, kilorestauranger, förrädiska caipirinhadrinkar… Följ med till sambans huvudstad!

Kaptenen lägger jumbojätten i en brant sväng och plötsligt ser vi Kristusstatyn högt uppe på berget och där är ju Copacabana och Sockertoppen.
Några minuter senare tar vi mark på Galeão Antônio Carlos Jobim International Airport i mytomspunna Rio de Janeiro i Brasilien.
Väl ute i värmen hasar vi in på baksätet i en luftkonditionerad och sval Mercedestaxi. Turen går raka spåret till fyrstjärniga hotellet Ipanema Plaza som ligger bara ett kvarter från stranden. Efter incheckning blir det en ”caipirinha” i närmaste bar. Det är en stark, söt drink, mixad av sockerrörsbaserade starkspriten cachaca, is och lime.
Styrkta av dropparna tar vi oss ned till stranden och njuter av Sydatlanten som rullar och bryter. Det är vackert, fast havet är på grund av strömbildning också en smula farligt. En badvakt berättar att man ska simma på längs stranden om man sugs ut och in mot stranden först när strömmen ger med sig.

 

Berg med dubbla toppar
Bergen med två toppar heter »Dois Irmaos«, Två Bröder. På bergväggen klänger småstadsaktiga favelan Vidigal som har ett rikt kulturliv. Strax nedanför glittrar lyxhotellet Sheraton Rio.
På andra sidan berget, ovanför lyxorten São Conrado, känd för hanggliding, huserar Rios största favela, Rocinha, som är en slags maffiastad i staden.

 

Lättklätt på Rios stränder
Längs stranden ses livvaktstorn, så kallade Postos. De fungerar också som samlingspunkt för olika grupper; barnfamiljer, svärmande par, surfare och hippies.
När det gäller badkläder på stranden är det nittio procent mässing som gäller, åtminstone för lokalborna. För unga män betyder det minimala badbrallor. Många äldre herrar bär shorts. Damerna anser att de bär bikinis. Fast tygmängden får plats i en fingerborg. Hela baddräkter förekommer dock.
Det var till just Ipanemastranden ”The girl from Ipanema” var på väg den dagen 1962 då hon passerade krogen på Rue Vinicious de Moraes som då hette Bar Veloso. Där satt låtskrivaren Antonio Carlos Jobim och textförfattaren Vinicius Moraes över en fika som de fick i vrångstrupen när den unga och solbrända tösen kom gående på trottoaren.
Upplevelsen resulterade i världsberömda bossanovan: ”Tall and tan and young and lovely. The girl from Ipanema goes walking. And when she passes, each one she passes goes – ah”.

 

Luftkonditionering i Rios tunnelbana
Ipanema är ett välmående samhälle med flotta ofta något ”koloniala” bostäder, massor med krogar, barer, cafeér och butiker. På shoppinggatan Rua Visconde de Piraja finns allt.
Stadsdelen håller sig också med ansett universitet och sjukhus. Dessutom går numera Rios tunnelbana hit. Vagnarna är luftkonditionerade och stationerna fina. Vi använder tunnelbanan dagligen när vi ska till Downtown.

 

Karnevalsyra på gatorna
Under karnevalen, som alltid infaller sju veckor före påskafton, i år med start den 18 februari, arrangeras upptåget Banda de Ipanema som får upp mot 20 000 deltagare att festa. Karneval betyder ”bort med köttet” och hänger samman med den förestående fastan.
Många av deltagarna i Rios stora karneval, som lockar miljoner ut på gatorna, hör hemma i mer eller mindre formella sambaskolor. Syftet med karnevalen, som har rötter tillbaka till 1723, lär vara att tävla med konkurrentskolorna om vem som kan mest.

 

Gatunamn efter Bernadotte
Granne med Ipanema är Rios flottaste stadsdel Leblon som har en gata som heter Rua Conde Bernadotte. Det är en hyllning till Folke Bernadottes hjältedåd under kriget.
Här är det gott om toppkrogar och barer. I synnerhet på Rue Dias Ferreira där populära Sushi Leblon huserar. Ställets ”temaki”, det vill säga strutar av rostat sjögräs med olika fyllning, är ett måste om man gillar japansk mat.
Stjärnornas Copacabana
Grannen på andra sidan av Ipanema heter Copacabana vars strandgata, Avenue Atlantica, löper längs den fyra kilometer långa stranden. Copacabana var förr enkel fiskeby, idag huserar 160 000 invånare i främst flotta höghus. Området har gott om hotell, krogar, barer och butiker.
I Rio är ett besök på anrika hotellet The Copacabana Palace från 1923 ett måste. Stället tronar som en vit maräng vid stranden och har under åren huserat kändisar som Johnny Weissmuller, Theodore Roosevelt, Ava Gardner, Brigitte Bardot, Madonna och Pavarotti. Det var för övrigt här delar av storfilmen ”Flying down to Rio” med Fred Astaire och Ginger Rogers spelades in 1933.
Utformningen av strandpromenaden längs Copacabana är ett exempel på elegant portugisisk trottoarkonst från trettiotalet. För formgivningen står landskapsarkitekten Roberto Burle Marx som skapade en geometrisk våg av svart och vit sten. Han lät också plantera träd som klarade de hårda havsvindarna.

 

Kött med stort K
På kvällen äter vi kött med stort K på krogen Porcão. Det är en av stadens omtalade grillkrogar, en så kallad ”churrasceria”. Man betalar fast pris och äter så mycket man orkar. Servitörerna går runt med stora spett med nygrillade köttstycken och skär strimlor direkt ned på tallriken. Det är filé, rumpstek, entrecôte.
Köttet grillas över träkol och kryddas med salt. Det rekommenderade malbecvinet passar perfekt till. När man vill ta en paus vänds röda sidan upp på brickan på bordet. ”No thanks” står det på den. Vill man ha mer vänds gröna sidan upp med orden ”Yes, please”.
Under vistelsen i Rio testar vi också nationalrätten ”feijoada” som består av svarta bönor, korv, grisdelar som öron, fötter, knorr och torkat nötkött. Rätten ska ha skapats av slavarna i området som fick hålla till godo med just grisskräpet. Vi testade rätten på Casa de Feijoada i Ipanema och smaken var delad.

 

Laglöst land i favelan
Nästa dag åker vi motorcykel till favelan Rocinha. Vi ingår i en guidad trupp som hämtas upp av favelaynglingar med motorcyklar. Vi kör upp i slummen där det fortfarande i hög grad är gatans lag som gäller. Hårdvalutan är narkotika och dialogen sköts ofta med vapen.
Myndigheterna vågar sig inte hit. Det har fört med sig att de boende tjuvkopplar elledningar och internet och aldrig krävs på betalning. En stor del av Rios befolkning bor i favelor som trots misär i vissa fall ändå har sjukhus, skolor och McDonalds. Det gäller i synnerhet just Rocinha som också har banker, tv-station och eget bussbolag.

Till villasamhället Santa Teresa tar vi oss med gula Santa Teresa Tram, kallad ”bondinho”. Det är Rios sista spårvagnslinje. Turen till detta luggslitna forna rikemanskvarter, som i dag dock huserar konstnärer och skapligt vanligt folk, startar vid Largo da Carioca.
Vi passerar den berömda bron Carioca Aqueduct som byggdes för att klara vattenförsörjningen. Väl i Santa Teresa plåtar vi förstås butiken som affischerar om att de inte vill bli plåtade.

 

Underverk med skånska anor
Nästa attraktion på listan är Jesusstatyn som fyllde åttio år 2011. Skapelsen står på ett fundament som gjutits av betong från skånska Limhamn och kallas av vissa därför Limhamnsjesus. Smeknamnet lär dock höra ihop med mannen bakom Skånska Cementaktiebolaget; den djupt religiösa Rudolf Berg som satte Limhamn på kartan.
I påsktider är det bråda dagar för den täljstensklädde trettio ton tunga ”sonen” som är ett av världens sju nya underverk. Över en miljon besökare per år tar de tvåhundratjugotvå trappstegen upp till Cristo Redentor som är världens största art déco staty, Rios främsta åskledare och dessutom ihålig.

 

Konstmuseum från rymden
Vi åker färja från Centro till Niteroi där arkitekten Oscar Niemeyers futuristiska Niteroi Contemporary Art Museum tronar sedan 1996. Många tycker att skapelsen påminner om ett tefat som förirrat sig till Jorden. På plats känns teorin begriplig.
Så här berättar Niemeyer i boken ”My architecture” från år 2000 om verket: ”Ett centralt stöd med arkitektur runt om, precis som en blomma. Och så rampen som bjuder in folk att besöka museet. En promenad runt arkitekturen och det vackra landskapet som breder ut sig under byggnaden”.
Snart 104 år gamla Niemeyer är fortfarande verksam i kontoret på Copacabana och är också mannen bakom huvudstaden Brasilia.

 

Gitgantisk fotbollsarena
Är man i tiomiljonstaden Rio som 2016 står som värd för OS och redan 2014 arrangerar VM i fotboll, kan det vara spännande att besöka legendariska Maracanãstadion mitt i Rio som med sina 82 238 officiella platser fortfarande lär vara en av världens största fotbollarenor. Byggnaden invigdes i juni 1950 och är i dag minnesmärkt.
En av många stjärnor som tänts här är Manuel Francisco del Santo (1933-1983). Alltså dribblarkungen ”Garrincha” som spelade för klubblaget Botafogo och brasilianska landslaget. Han var med i finalen mot Sverige på Råsunda 1958 som slutade 5-2 till brassarna. Men 2014 är det alltså dags igen.

Text och foto Arne Spångberg

Kommentera