Birgitta och Ulf gjorde en resa i sina barndomstrakter tillsammans med två av sina barnbarn. Ett trevligt minne för dem att ha senare i livet resonerade de, även om barnbarnen inte var så entusiastiska över idén från början.
Det började med att äldste sonens två barn, Jacob och Daniel, skulle fylla 17 respektive 15 år. De hade födelsedagar nära varandra och Birgitta och Ulf Schöldström hade svårt att hitta på en present.
Ulf hade nyligen gjort en resa med båt på Kinda kanal söder om Linköping med vänner och tänkte att det kunde vara en rolig tur även för pojkarna. De hade aldrig åkt kanalbåt eller slussat.
Birgitta gillar utflykter och tyckte det var en bra idé. De skrev ett gåvocertifikat med inbjudan att åka kanalbåt med farmor och farfar som överlämnades som en gemensam present till pojkarna. Det togs emot med viss tveksamhet.
– De var avvaktande och visste inte vilket ben de skulle stå på, säger Birgitta.
– De kunde inte föreställa sig om det var skojigt eller inte. Men de var artiga och tackade, säger Ulf som tycker att ungdomars tillvaro är väldigt planerad med skola och fritidsaktiviteter och att det därför är nyttigt att ställa dem inför något oväntat.
Trevligt minne av kanalbåt
Birgitta och Ulf är båda uppväxta i Linköping. De var klasskamrater och blev ihop redan som 17-18-åringar. Birgitta tillbringade sina somrar i Skåne medan Ulf vistades i trakterna utmed kanalbåtens rutt som han nu ville visa barnbarnen.
– Jag ville att de skulle ha ett trevligt minne och se miljöerna där vi växte upp även om det inte var så jättekul för stunden. Jag hade själv gärna velat ha ett sådant minne av mina egna far- och morföräldrar. Min farmor och farfar dog innan jag föddes och min mormor och morfar dog under mina första sex levnadsår, berättar han.
Birgitta och Ulf känner Jacob och Daniel väl. De hämtade dem på dagis någon gång i veckan och därefter på fritids och lagade middag och läste läxor med dem. Nu har ungdomarna ett annat liv och de har mindre kontakt, därför såg de fram emot att umgås med dem under det dygn som resan varade.
Resan ägde rum på sensommaren några månader efter pojkarnas födelsedagar och gick med tåg till Linköping med övernattning på hotell. Morgonen därpå for de buss till Rimforsa där de steg på båten som sedan tog dem tillbaka till Linköping via flera sjöar och ett kanalsystem med femton slussar. De fyra åt lunch på båten och under färden pekade Ulf ut platser där han bott som barn på somrarna och paddlat kanot.
– Jacob och Daniel lyssnade, men ställde inga frågor så det gäller att berätta själv, förklarar Birgitta som uppskattade att se platserna som Ulf berättade om.
– Man får prata på och inte vara rädd för att vara pinsam, inflikar Ulf.
Slussning innan Linköping
När slussningen började blev det lite mer händelserikt. Inför varje slussning gick alla i land och tittade på när slussluckorna öppnades och båten sjönk och steg med vattnet.
Båtturen tog sex timmar. Framme i Linköping åt de middag, därefter visade Birgitta och Ulf pojkarna husen där de växte upp, skolan de gick i och Linköpings domkyrka där de gifte sig.
– De verkade tycka att kyrkan var det mest intressanta på hela resan. De gick omkring länge och tittade inne i den, berättar Birgitta.
På tågresan hem sov både Jacob och Daniel.
– Utmattade, säger Birgitta och Ulf och skrattar.
Båda är mycket nöjda med resan. Även om pojkarna inte uttryckte så mycket vad de tyckte och tänkte har de ett gemensamt minne när de blir äldre av resan med farmor och farfar.
– I och med att vi haft en vardag ihop när de var små känns det otvunget att vara med dem. Kanske var det därför vi vågade göra en sådan här anspråkslös resa. Vi vilade i att vi känner varandra väl och att det inte gör så mycket om det inte skulle bli jättelyckat, säger Ulf.
Text: Annika Danielsson
Foto: Jurek Holzer
BIRGITTAS OCH ULFS TIPS
1 Gör något du själv tycker är roligt. Annars är du inget trevligt ressällskap och barnbarnen tycker inte heller att det blir roligt.
2 Var inte så ängslig. Resan behöver inte vara en jätteupplevelse – man behöver inte bjuda barnbarnen till London.
3 Gå inte och gruva dig och tänk: »Det här tycker dom är tråkigt.« Ta resan/utflykten för vad den är, ett sätt att umgås med varandra.
4 Res inte så långt och dyrt. Ett dygn tillsammans räcker. Då behöver ingen känna sig besviken om allt inte blir toppenbra.
Farfar Ulf Schöldström, Daniel, Jacob och farmor Birgitta Schöldström. Foto: Jurek Holzer
SÅ TYCKTE JACOB OCH DANIEL
Att åka båt och övernatta någonstans med farmor och farfar kändes konstigt. Och långtråkigt. Jacob och Daniel Schöldström Degenne var skeptiska när de tog emot sin födelsedagspresent från Birgitta och Ulf Schöldström.
– Men det blev en jättetrevlig resa och roligt att umgås bara vi fyra, intygar de båda.
Daniel tyckte att resan varken lät intressant eller särskilt händelserik, men tänkte att han skulle följa med för farmors och farfars skull. Jacob var också tveksam, men ändrade sig så småningom.
– Jag tänkte att det kunde bli rätt roligt att spendera lite tid med dem. Nu när vi blivit lite äldre träffas vi bara vid jul och födelsedagar.
Båda ungdomarna gillade slussandet på kanalerna och uppskattade att se platserna där farmor och farfar växte upp.
– Vi har hört många historier om det, men det är lättare att föreställa sig hur det var när man varit där. Det var häftigt, säger Jacob.
Daniels mest bestående minne är besöket i huset där Birgitta växte upp och hennes mamma bodde kvar till sin död för tio år sen.
– Farmor kom ihåg portkoden. Den funkade fortfarande! Så vi kunde gå in och titta på bakgårdarna.
