Vackra säregna Lanzarote

Kanarieön Lanzarote bjuder på ett sagolikt dramatiskt vulkanlandskap, underbara sandstränder som gjorda för en badutflykt och en bunt kulturupplevelser i världsklass. Se fler bilder och mer fakta längre ned i texten.

När det lilla Marsfordonet Perseverance rullade ut på planeten Mars yta i februari 2021 hade Nasa döpt landningsplatsen till Timanfaya – ett mindre område i en långt större krater som döpts till Jezero.
För den som besökt den vackra Kanarieön Lanzarote, med sitt dramatiska vulkanlandskap, kanske namnen klingar bekant. För båda är hämtade från vulkanöns mest spektakulära lavalandskap, en palett av vackra jordfärger från kolsvart till rött där växtlighet bara fått grepp om enstaka fläckar.
Landskapet på delar av Lanzarote är faktiskt det mest Marslika som går att uppbringa på jorden. Just därför tränar här både amerikanska Nasa och europeiska Esa astronauter som aspirerar på att få stå på den röda planeten Mars inom en inte allt för avlägsen framtid. Vi andra får helt enkelt nöja oss med en rundtur i Timanfaya nationalpark.

På Lanzarote finns närmare 300 vulkankoner. Ön är tillsammans med Fuerteventura de två äldsta Kanarieöarna – födda ur havet för 15 – 20 miljoner år sen. Den yngsta ön, Hierro, är bara drygt en miljon år.
Som besökare i Timanfaya nationalpark känner man att stora krafter döljer sig strax under marken. Som när en parkvakt häller en hink vatten i ett litet borrhål. Det tar bara någon sekund, så kommer allt ut igen som en tio meter hög gejser.
Strax intill ser vi hur torra buskar snabbt fattar eld nere i en meterdjup grop bara på grund av hettan från underjorden och inne i restaurangen lagas mat över en värmebrunn rakt ner i underjorden. Många turister tycks dock uppskatta den instagramvänliga korta kamelritten på led strax utanför nationalparksgränsen allra mest under sitt besök.
Under sex långa år 1730 – 1736 vällde lavan upp överallt här. Lavafloderna ödelade byar och fält och nådde hela vägen ner till havet. I Los Hervideros har vågorna skapat spektakulära grottor i den porösa lavan. Man hör havets dån under sig när man går på stigarna.

Turismen är stor på Lanzarote, men jämfört med Gran Canaria och Teneriffa känns den som en västanfläkt, speciellt om man rör sig bortom de fyra charterorterna Puerto del Carmen, Costa Teguise, Las Caletas och Playa Blanca.
Partyturisterna väljer Puerto del Carmen men ser man till hela ön har motionärer, tränande elit, natur- och kulturintresserade tagit över allt mer. Men nästan alla besökare vill ju också få en dos sol och bad.
Med hyrbil tar vi oss på en grusväg genom stenöknen, en halvmil från den trevliga badorten Playa Blanca i söder. Den skakiga färden är väl värd besväret, för vårt mål är öns skönaste bad. Playa Papagayo är mest berömd av de fem finkorniga sandstränderna med turkost vatten, inklämda i varsin liten vik omgiven av sandgula rasbranter där det är lätt att slinta i lösgruset om man har dåliga skor. Grannstranden Playa del Pozo är aningen mindre och ännu finare. Några enkla serveringar ovan stränderna säljer mackor, öl, glass och vatten Det finns båtutflykter hit, men oftast släpps inte passagerarna i land utan badar från båtarna. Då är det bättre att ta landvägen – många väljer taxi – och njuta en dag på len sand.

Andra extra sköna bad väntar på den barnvänliga trion Playa Flamingo, Dorada och Blanca i Playa Blanca, pyttelilla Playa Chica – skyddad av svarta lavaklippor väster Puerto del Carmens breda huvudstrand, den vilda, obebyggda Playa de Janubio – en svart lavastrand på sydvästkust, Playa del Jabilo, – Costa Teguises mysigaste sandstrandmed härligt turkost vatten och skyddad av naturliga svarta klippor och Playa de Arrieta i nordost – där både vågsurfare och badare stortrivs.
I skönhet slår dock inget solnedgångstimmen på Playa de Famara som ligger lite isolerad på nordvästkusten. Det tunna vattenspegeln över den mycket långgrunda sandstranden blir till en spegel och både den, kvällshimlen och den karga bergväggen i fonden byter kulör varefter solen sjunker.

Vinden är oftast stark här, sanden driver ihop i dyner och bara de våghalsigaste simmar. Men för kitesurfarna är detta rena paradiset. Luften är full av färgglada skärmar i solnedgången – allt från de superskickliga uppe på vågspetsarna till nybörjare som tränar att bemästra sina skärmar på stranden.
Om lavan dominerar i Timanfaya är resten av ön en skön mix av lavafält, härdiga tjockbladade växter, palmer och vita byar omgivna av små odlingar. Det är dramatiskt och snällt på samma gång.

För den som lämnar kusten finns många fina upplevelser. Som byn Teguise: Sex dagar i veckan är det en kolugn by med ett fint torg, några sevärda kyrkor och kloster men mycket annat är igenbommat. På söndagar sker en metamorfos: Den stora marknadsdagen lockar tusentals besökare, plötsligt finns det massor av hantverksbutiker, hundratals salustånd och en uppsjö ställen att äta och dricka på. Trängseln blir stor men charmen likaså.

Eller byn Haría, omgiven av palmer och vulkantoppar: Lanzarotes charmigaste by, om ni frågar mig. Slå er ner på en servering med en kall kanarisk öl och se världen passera. Lördagarnas gatumarknad med lokalproducerad mat och hantverk är en fröjd och dessutom finns här konstnären César Manriques superhippa 70-talsvilla.
Manrique (1919 – 1992) har mer en någon annan satt sin prägel på ön. Man kan faktiskt ägna halva semestern åt de besöksmål som han skapat och där natur och kultur förenas: Konstmuséet Fundación César Manrique i Tahíche, den fantastiska kaktusträdgården utanför Guatiza (ett måste!), ravinen i Jameos del Agua, lavagrottorna i Las Verdes, vulkangrillen i Timanfaya och utsiktsplatsen Mirador del Río med storslagen vy över den lilla grannön La Graciosa.

Manrique kämpade framgångsrikt för att ön skulle få ett starkare naturskydd och bevara en enhetlig traditionell byggnadsstil, de vitkalkade hus med gröna trädetaljer som ännu dominerar den vackra ön där avstånden är så korta att allt kan upplevas på dagsturer från badorterna.

Text och foto: Johan Öberg

Kommentera