Det är lätt att bli förälskad i mäktiga fjäll och fjordar. Nordnorge bjuder på storslagna naturupplevelser, valar och norrsken. Lägg därtill ett säreget dagsljus och du är fast.
Stämningen på fördäck är andäktigt fokuserad. Alldeles ovanför vattenytan inte långt från vårt fartyg syns ett litet moln av kondens som följs av en ljudlig frustning. Där, rakt föröver, försvinner en stilig stjärtfena ner i djupet. Knölval!
Förunderligt blå
Såhär i mitten av januari långt norr om polcirkeln vågar sig solen knappt över horisonten men det betyder inte att det är mörkt dygnet runt. Istället är många av dagens timmar förunderligt blå. Branta fjäll i tusen nyanser av vitt, grått, blått och svart reser sig ur havet. Det är en sällsam känsla att färdas som i en levande blyertsteckning.
Utfärder i gummibåt
Vi är knappt 50 passagerare med fem guider ombord på expeditionsfartyget M/S Quest. En gång i tiden gick hon i passagerartrafik längs Grönlands västkust. Nu varvas föreläsningar, god mat och skön sömn ombord med utfärder i gummibåt och en och annan landstigning. Kocken ombord tar begreppet ”lokalproducerat” till en ny nivå genom att inhandla 40 kilo nyfångad torsk av en förbipasserande fiskebåt.
De stora sillstimmen
Knölvalarna håller sig helt nära och vi betraktar dem under ödmjuk tystnad. Att valarna mitt i vintern befinner sig i nordnorska fjordar är tack vare sillen. För 10-15 år sedan rörde sig de stora sillstimmen vintertid i Tysfjord söder om Lofoten, men sedan några år söker sig sillen istället längre norrut till fjordarna mellan Tromsö och Alta. Sillstimmen följs i några månader av späckhuggare och knölval som äter enorma mängder sill.
Fyra väldiga stjärtfenor
Det är dags för utfärd. Så värst många minusgrader är det inte men den fuktiga luften gör sitt till för kylan. Vi klär oss i lager på lager. På plats i gummibåten förefaller fjällsidorna än brantare. Valarna, i flera olika grupper, välver sina väldiga kroppar i det gråblå vattnet som omger oss.
Ögonen tåras – och det är inte bara av vinden
Flera havsörnar svävar över oss och expeditionsledaren Christian stänger av motorn en stund. Bara kamerornas klickande bryter tystnaden, men ingen kamera kan fånga känslan i att så nära se fyra väldiga stjärtfenor som på rad böjer sig graciöst över vattenytan och sedan dyker ner i djupet igen. Ögonen tåras – och det är inte bara av vinden.
SENIORGUIDE
GEOGRAFI: Tromsö är en universitetsstad med omkring 70 000 invånare, belägen vid kanten av Norra Ishavet. Alta har 15 000 invånare och ligger längst in i Altafjorden, 14 mil söder om Hammerfest.
RESA DIT: Tåg till Narvik (goda nattågsförbindelser) och vidare med buss till Tromsö. Till Alta leder Europaväg 45, från exempelvis Kiruna är det 45 mil till Alta. Det går också att flyga till både Tromsö och Alta. Dagsturer med valskådning och en inblick i samisk kultur ordnas från både Tromsö och Alta.
www.tromsoarcticreindeer.com
www.wildseas.no
Polarquest ordnar expeditionskryssningar i trakten.
www.polarquest.se
BÄSTA TIDEN: Valsäsongen i nordligaste Norge sträcker sig mellan oktober och början av februari. Polarnatten, då solen inte stiger över horisonten, varar i nordligaste Norge från slutet av november fram till mitten av januari.
MISSA INTE: En trappa ner under Norrskenskatedralen i Alta finns en permanent utställning om norrsken.
TIPS: Bästa tiden på dygnet att se norrsken är mellan kl 22 och 02.
Få ljus från land
Det är en glest befolkad och svårtillgänglig trakt, som skapt för att utforskas från havet. Ljusen från land som påminner om mänsklig närvaro är få. Till lilla Valanhamna finns ingen väg men här finns en kaj, några trähus och en enda bofast invånare.
Sillblixtar på himlen
Midvintertid är norrskenstid och bara de senaste åren har just norrsken blivit något som lockar besökare från hela världen till norra Skandinavien. De flyktiga, mystiska slöjorna som far oberäkneligt över natthimlen har fascinerat människor i alla tider. Norrskenet uppstår när solvindar interagerar med jordens magnetfält men de sägenomspunna och ofta vidskepliga förklaringarna till ljusfenomenet är många. En av dem är begreppet Sillblixt som norrskenet kallades i gamla tider, då man trodde att norrskenet var en spegling av stora sillstim i havet.
Njut utan kamera
Att ligga intill kaj långt från störande stadsljus ger ypperliga möjligheter att se och fotografera norrsken. Kameran är visserligen känsligare än ögat och ”ser” mer av det svaga norrskensljuset än ögat förmår, men det lönar sig ändå att njuta av himlens smått övernaturliga skådespel med blotta ögat och fånga närvaron i stunden utan att fundera över rätt bländar- och slutartid.
Föreställning varje kväll
Den lilla kuststaden Alta med 20 000 invånare har lagt beslag på epitetet ”Norrskensstaden”. Vintertid vid klart väder syns här norrsken så gott som varje kväll. Det var i Alta som den norske fysikern Kristian Birkeland år 1899 byggde världens första norrskensobservatorium.
Klädd i titan
Det är också här som Norges nyaste och sannolikt mest spektakulära kyrkobyggnad finns; Norrskenskatedralen. Utvändigt är den helt klädd i titan som fångar upp och reflekterar Altas speciella ljus. Invändigt är kyrkorummet enkelt utformat med sinnrika stavar av ljus längs de för övrigt osmyckade väggarna.
Allt, precis allt, är gjort av is
Sagovärld i en snödriva
På tundran ett par mil utanför Alta ligger en annan egensinnig byggnad. Utifrån ser ishotellet i Sorrisniva ut som en snabbt tillsnyggad snödriva men innanför den frostiga dörren möter en riktig sagovärld. Allt, precis allt, är gjort av is. Väggar, tak, bord, ja till och med drinkglasen i baren är gjorda av vackert skimrande blåis.
Temperaturen inomhus är omkring fem minusgrader men man sover gott i en tjock sovsäck ovanpå en trave renskinn på en vackert mejslad sängstomme av – is, förstås.
Den samiska kulturen
En mini-expedition i vildmarken på tundran söder om Alta ger en intressant inblick i den samiska kulturen och en mångtusenårig livsstil i samklang med naturen.
– Samisk kultur reduceras ofta till att handla om tomtens renar, säger samen Aslak Sokki som välkomnar med en värmande soppa och jojk kring brasan i en lávvu (tältkåta).
Inte utan min kniv
Själv har han gjort en affärsidé av att berätta om samisk kultur och historia. För ett par år sedan gästades han av en högt uppsatt politiker från främmande land vars säkerhetspersonal krävde att han skulle avlägsna kniven som han alltid bär i sitt bälte.
– Jag sade till dem att kniven i bältet är en del av vår samiska identitet. Jag kan inte leverera en upplevelse som inte är hundraprocentigt äkta. För oss är alla besökare likvärdiga.
Som barn fick vi höra att norrskenet kunde komma och ta den som retade upp det.
22 minusgrader
Det är kallt på tundran, 22 minusgrader för att vara exakt. Aslaks vitpälsade renar förefaller obekymrade om kylan. Landskapet liksom skimrar i ett magiskt, pastellfärgat midvinterljus. Det måste vara en alldeles perfekt plats att nattetid spana efter norrsken?
Aslak skakar nekande på huvudet.
– Enligt samisk tradition är norrsken något man helst ska undvika att titta på, berättar han. Som barn fick vi höra att norrskenet kunde komma och ta den som retade upp det. Naturens krafter utmanar man inte hur som helst.
Text: Kicki Lind
Foto: Niklas Nilsson
