Málaga – ett kulturellt Mecka

Málaga har länge setts som en inkörsport till spanska solkusten. Men en storsatsning på kulturlivet har gjort staden till ett resmål i sig. Stadens store son är ingen mindre än Picasso.

En fikastund på Calle Calderia.Under de blåblommande jakarandaträden på Plaza de la Merced sitter Pablo Ruiz Picasso på en bänk, ett stenkast från huset på nummer 15 där han föddes. Han är ständigt uppvaktad av folk som vill bli fotograferade vid hans sida.

Stadens store son

Pablo är här en bronsskulptur, och i barndomshemmet finns Picassoinstitutet och ett museum där till och med hans barnskor visas.
Picasso tillbringade bara sina första år här i Málaga och höll sig småningom borta från Spanien under hela Francodiktaturen, men han är stadens store son och har bidragit till dess pånyttfödelse. När Picassomuseet – med konsten, inte barnskorna – öppnades 2003 var det början till förvandlingen från sliten hamnstad till kulturstad. Picassomuseet är inrymt i ett renässanspalats där man visar den hisnande bredden i hans konstnärskap. Eftersom pappa konstprofessorn inte tillät Pablo att rita ”barnsligt” som liten, tog han igen det sent i livet. Här kan man bland annat se barnteckningar i mästarklass.

António Banderas i ny serie

Nu porträtteras Picasso i en ny tv-serie, Genius: Picasso, där han gestaltas av António Banderas, också född i Málaga och i färd med att etablera en ny teater i staden. I en intervju under #metoo-debattens svall ville Banderas tona ned Picassos syn på kvinnor som ”gudinnor eller dörrmattor”.
I Málagas Fågel Fenix- historia har borgmästaren Francisco de la Torre en framträdande roll. Men han har också fått en hel del kritik för att spendera svindlande summor på kultur när det finns stora sociala behov som borde ses om.

Färgglad glaskub

Ett av de senaste prestigebyggena är filialen till Centre Pompidou i Paris. En stor, färgglad glaskub vid kajen Muelle 1 är den mest synliga delen av det underjordiska museet. Också Museo Ruso är en filial, men till statliga museet i Sankt Petersburg, och visar ryskt måleri från medeltid till socialrealism. Det är inhyst i samma före detta tobaksfabrik som sedan tidigare rymmer Museo Automovilístico, med en makalös samling gamla lyxbilar, kompletterade av mode från fordonens epoker. Spanskt 1800-talsmåleri visas i Carmen Thyssenmuseet, nyare i moderna museet, Centro de Arte Contemporáneo (CAC). Museo de Málaga med regional konst och arkeologi är mycket omfattande och inrymt i det gamla tullpalatset, med restaurang och bar på takvåningen.

Tretusen glasobjekt

I de forna hantverkarkvarteren Barrio Alto ligger Museográfica del Vidrio y Cristal de Málaga, Glasmuseet, vilket är intressantare än det kanske låter. Det är señor Gonzalo Fernández-Prietos privata samling som visas, en av världens främsta. Här ryms tretusen glasobjekt från äldsta tid till nutid, antika föremål, kyrkfönster, ovärderliga kannor från 1500- talet, modernt designglas – och ändå påstår señor Fernández-Prietos att han har mycket kvar i våningarna i London och Paris.

Ökad turism

Så här kan man hålla på. Kultursatsningen har dramatiskt ökat turismen. Med 37 museer, en flanörvänlig stadskärna, kajer som gjorts om till restaurang- och shoppingstråk, en omtalad filmfestival, påskveckans processioner, feria-febern i augusti, flamencoföreställningar och en rad andra evenemang, har Málaga blivit ett resmål i egen rätt, istället för bara inkörsporten till Solkusten. Att det skett först på senare år kan tyckas märkligt; stadens historia löper trots allt sådär tretusen år tillbaka i tiden, till fenicier, romare och morer.

Gamla Café Central

De sjuhundra åren av muslimskt styre i Andalusien,”Al- Andalus”, märks i allt från maten till arkitekturen. Att andalusiska symboler, som flamenco och tjurfäktning, förknippas med hela Spanien är en kvarleva från 50-talet och Francos ambition att odla massturism. Under det spanska inbördeskriget begicks fruktansvärda våldsdåd i Málaga, som dessutom följdes av att staden intogs av Francos styrkor, en tiden som till stor del fortfarande en mörklagd del av den spanska historien.

Pengarna tog slut

Från Plaza de la Marina vid vattnet kan man flanera upp i staden via Calle Molina Lario och förbi katedralen – med bara ett fullbordat torn, pengarna tog slut 1782 – som är uppförd där en moské en gång stod. Eller så tar man den breda, marmorblanka parad- och shoppinggatan Marqués de Larios upp till Plaza de la Constitución, där det faller sig naturligt att sätta sig på gamla Café Central och beställa en kaffe eller en kopp choklad med några churros, spanska flottyrmunkar.

Spaniens matcentrum

Arkitekturen i gamla staden präglas av renässansen, men här är också den romerska amfiteatern, belägen vid foten av morernas befästa palats Alcazaba från 1000-talet, en mäktig labyrint av fontäner, gårdar och utsiktsterrasser. Ovanför den tronar Castillo de Gibralfaro, resterna av en morisk borg och fyr, i sin tur uppförd på feniciska ruiner.
Det är lager på lager av kulturer, och det präglar också köket i Andalusien. Den långvariga anpassningen till turismen, med friterat och halvdan paella, har förbytts i återupptäckt av traditionerna och att Málaga kallas södra Spaniens matcentrum.

Fisk och skaldjur

Hörnstenarna i köket är olivoljan, vinet och vetet, men med många inslag från morernas tid, som koriander och ris. Det ligger nära till hands att äta fisk och skaldjur av alla slag. Saluhallen Atarazanas, före detta skeppsvarv, är ett jättekalejdoskop av regionens matvaror.
Málagavin bör prövas på baren Antigua Casa Guardo, som nog sett ungefär likadant ut sedan det öppnade 1840. Man står vid disken och får det valda vinet tappat direkt ur fatet, summan skrivs med krita på disken.

Goda råvaror tillagas som tapas

En annan institution är stimmiga El Pimpi där alla förr eller senare hamnar. På något sätt lyckas den vara både en turistisk och genuin krog för malagueños. Svalt och dunkelt inomhus, livfullt och trivsamt under parasoll utanför.
Ett mer undanskymt och raffinerat matställe är W (Uvedoble) bakom katedralen där goda råvaror tillagas som tapas, eller i halv- eller helportion. Tonfiskkuberna med blomkålsemulsion glömmer man inte.
Efter lunchen passar det bra att i doft av apelsinblom gå vilse i gränderna bland hus i rostrött, rosa och vitt, med burspråk och järnsmidesbalkonger löddriga av blommor.
Torgen är scener, mötesplatser och gemensamma vardagsrum, även om Starbucks, H&M och andra globala kedjor stör illusionen av att ta ett kliv tillbaka i tiden.

Välj lågsäsong

På flanörgator som krogtäta Calle Granada blir det trångt under turistsäsongen, delvis beroende på de många kryssningsfartygen som släpper av tusentals besökare, vilket också får andra patinerade städer som Dubrovnik, Palma och Venedig att sätta i halsen. Den som kan bör välja lågsäsong, Málagas klimat är milt större delen av året.
Det visar om inte annat en utflykt till den botaniska trädgården. Jardín Botánico Histórico La Concepción anlades 1855 och är en drömsk och svalkande subtropisk skog med växthus, dammar och vattenfall.

Vandra i skuggan

Även inne i staden finns en botanisk trädgård, Paseo del Parque, men den är utdragen på längden och på ömse sidor kantad av brusande vägar. Här kan man vandra i skugga ända bort till tjurfäktningsarenan och de burgna Malaguetakvarteren.

Havssälta och sardiner

Med stadsbussen kan man fortsätta österut till någon av stränderna. Längs strandpromenaden vid den före detta fiskebyn Pedregalejo ligger barer och fiskkrogar vägg i vägg. Det doftar havssälta och grillade sardiner. Stadens silhuett löses upp som i en flödig akvarell eller hägring när skymningen tätnar.
”Vad är livet? Blott en hägring, blott en skugga och en spegling”, skrev Pedro Calderón de la Barca, den spanske dramatiker vars pjäser António Banderas som ung såg i Málaga, långt innan han själv skulle gestalta en 91-årig Picasso.

Text: Anders Mathlein
Foto: Anders Mathlein och Susanne Kronholm

Kommentera