Vi var 34 förväntansfulla SPF:are som reste till Island. Bland dessa fanns tre resenärer från föreningar i Solna och Vallentuna. På Reykjaviks flygplats möttes vi av Christer Kullberg, som flera av oss träffade vid medlemsmötet i mars, då han berättade om denna fantastiska ö.
Efter att ha landat embarkerade vi vår buss, som tog oss till en av de största attraktionerna på ön, Blå lagunen. Här åkte badkläderna på och smyckena av, dessa för att inte missfärgas i det svavelhaltiga vattnet. Sedan njöt vi i det mineralrika 40-gradiga vattnet.
Blå lagun under grå skyar.
Efter bad, fotografering och besök i cafeterian och titt i butiken for vi till hotell Loftleidir för incheckning. Under färden dit började Christer sin lättsamma och kunniga guidning av och information om Island. Något vi skulle få ta del av under hela vår vistelse.
Middagen på hotellets restaurang lovade gott, lamm och därefter en härlig efterrätt.
Nästa dag vaknade vi och kunde konstatera att det regnade och blåste. Christer ändrade programmet så att vi denna dag körde till Haldór Laxness museum, det vill säga hans orörda hem Gljufrasteinn, där vi under vår vandring genom huset med lurar i öronen på svenska fick lära mer om denne 1955 nobelprisade författare.
Släckningskåren
Före lunch hann vi också med eftertraktat besök på Alafoss ullspinneris fabriksbutik, där flertalet shoppade loss. Bland de lärdomar vi fick oss till livs fick vi veta att på grund av accenten över A är uttalet med diftong, Aulafoss, mer språkkunskap kom under resans gång. Så till exempel säger islänningarna inte brandkår utan helt logiskt heter det släckningskår.
Lunch åt vi på Perlan, en restaurang inrymd i en spektakulär byggnad uppe på en skogsbevuxen kulle. Här lagras Reykjaviks geotermiska vatten i sex stora behållare, nu klädda med aluminium och förenade med en ovanpå byggd glaskupol i vilken restaurangen är inrymd. Med bättre väder än dagens är det härifrån en makalös utsikt över staden.
Mätta och belåtna kördes vi i vår buss ut på stadsrundtur. Bland sevärdheterna ingick Hallgrimskyrkan, som började byggas i basalt 1944 och stod färdig först 1984. Orgeln har 5.217 pipor varav den minst är 10 centimeter och den största 10 meter! Den är Islands största kyrka med ett 75 högt torn. Domkyrka är den inte, det är en betydligt mindre kyrka i den gamla delen av staden. Utanför Hallgrimskyrkan står Leif Eriksson staty – ”Son of Iceland – Discoverer of America”.
Reykjaviks riviera
Vi var inne i rådhuset vid – nästan i – sjön mitt i stan, där det är ett rikt fågelliv. Vi förundrades över den stora hundrastgården och häststallarna mitt inne i stan, såg Nordens Hus ritat av Alvar Aalto, som även är pappa till inredningen. Höfdi, huset där Reagan och Gorbatjov möttes 1986 såg vi också. Då vi passerade Vigdis Finnbogadottirs hem fick vi höra en hel del om hur man väljer presidenter i landet. Allt medan regnet strilade ner.
Vi körde förbi Reykjaviks riviera, det vill säga en konstgjord strand med uppvärmt vatten utanför. I havet går det inte att njuta av bad, vattnet blir aldrig mer än +40. Efter att ha sett hamnen med bland annat valfångstfartyg intill sightseeingbåtar för valsafari (!) drack vi kaffe på ett typiskt hamncafé. Skillnaden mellan ebb och flod är cirka 2 meter. Efter rundkörningen var det några som på egen hand fortsatte att se sig om medan andra följde med bussen tillbaka till hotellet.
Middag denna regniga dag intogs på Restaurang Reykjavik där vi fick en härlig fisksoppa. Måltiden avslutades med en isländsk specialitet gjord på skummjölk, skyr, som smakade mest som yoghurt och av islänningarna äts morgon, middag, kväll.
Tingvalla
Dagen därpå sken solen från en molnfri himmel. En heldagsutflykt som började med besök på Tingvalla där vi bland annat såg hur europeiska och amerikanska kontinentalsocklarna möts. Tingvalla har fått sitt namn av att det var här alltinget grundades år 930. Vi körde sedan utmed den europeiska kontinentalsockeln och Islands största och djupaste sjö, Tingvallasjön, som är 70 meter djup. Vi hänfördes av landskapet som på den här höjden (ibland var vi uppe på 400 meter över havet) vitnade. Vulkanerna hade snöhättor och just den här tiden på året är det som vackrast på Island – eller som islänningarna säger ”i Island”.
En träddunge vid vägkanten kallas Vänskapsskogen. Där planterar besökande statsöverhuvuden ett träd, det har även vår kung gjort. Vi besökte Gullfoss och Geysirområdet. Gullfoss detta fantastiska 32 meter djupa vattenfall, ja egentligen två, i jökelälven Hvita, hamnar i en 2,5 kilometer lång canyon. Här ville engelsmän bygga kraftstation men bonddottern Sigrid Tomasdottir lyckades avstyra detta. Undrar just hur många fotografier som togs den här dagen!
Det blåste kallt runt öronen, in i bussen igen för färden mot Geysir. Här fick vi riktigt varmt om öronen bland alla varma källor och naturligtvis laddades åter kamerorna för att föreviga gejserutbrottet, vilket kommer med 5-6 minuters mellanrum. Förutom geysir hann vi med lunch och en del shopping här.
Lava blir lekakulor
Christer berättade under den fortsatta färden bland annat att det finns 350.000 får som i september samlas in och ”sorteras” i särskilda fårfållor. En sådan fick vi se då vi stannade vid ytterligare ett vackert vattenfall alldeles intill vägen. Vi fick också höra och på avstånd se hur ett svenskt företag tar både svart och röd lava för att omforma den till lekakulor. Vi lärde oss en del om det dolda folket, alverna, och såg flera av deras bostäder – stenar markerade med små hus.
Efter dagens rundtur genom en del av Islands geotermiska område, vilket sträcker sig i stort sett från flygplatsen till nordöstra Island, kom vi mättade av intryck tillbaka till hotellet för att tillbringa kvällen oorganiserad. Flera började med ett bad i hotellets pool, flera drog sedan ut på stan, andra stannade i Loftleidirs restaurang.
Snorris källa.
Söndag morgon startade vi under en klarblå himmel mot Snorri Sturlusons Reykholt med forsknings- och musikcenter med mera. Till förmiddagskaffet berättade en ung forskare om hövdingsystemet, om Snorris uppväxt och storhet och hur han 62 år gammal mördades 1241. Inom området finns två kyrkor varav den yngre är från 1996 och har en enastående akustik. Vi såg Snorris hot pot, Snorralaug, där han kopplade av i det 30-gradiga vattnet.
Lavavattenfall
Inte långt från Reykholt finns lavavattenfallet Hraunfoss. Förtrollande! Dessa så kallade lavavattenfall utmed en sträcka på 1 kilometer kommer ut från lavafältet intill med vatten från Langjökull. Även här forsar Hvita. Dagens sopplunch intogs på hotell i Reykholt och sedan bar det av till Islands största varmvattenkälla, Deildartunguqver, med 100-gradigt vatten. Här varnades med all rätt för hetta!
Avskedsmiddagen hölls på vårt hotell men dessförinnan hann vi med ytterligare ett utomhusbad i en av Reykjaviks åtta badanläggningar. Badet är inte det största, men får ändå 1,2 miljoner besök per år. Vi satt i de för Island världsberömda varma badgrytorna – heitur pottir – för att sedan simma i den 30-gradiga bassängen. Allt under bar himmel med en yttertemperatur runt nollan. Härligt!
Vid middagen tackade vi Christer för en oförglömlig resa och uttryckte önskemål om fler upplevelseresor. Kvällen blev ung för kl 5 måndag morgon avgick vår buss till Keflaviks flygplats. Och efter några timmar skildes vi på Arlanda. Många kommer säkert att återvända till denna sagornas ö.
Inskickat av Richard Olsson
