På den tropiska ön Hainan i södra delen av Kina stannar tiden för vår resenär Bertil Peterson. Han upplever näckbad i ljumt vatten. En enkel måltid med fullmogen papaya som huvudrätt. Lyssnar till vattnets musik. Följ med på en resa i text och bild till denna pärla som kallas orientens Hawaii
Jag ser från min balkong hur solen börja glimra i vattnet på andra sidan gatan. Den skapar ett stråk av ljus längs Sanya Bay. Stranden ligger maximalt blottlagd av ebb. Utanför simmar en skara motionärer. Fiskebåtar modell äldre tuffar in mot hamnen i söder.
Jag springer norrut på den packade, fuktiga sanden, en perfekt bana för barfotalöpning. Strandens snäckor träffas av solstrålarna, glittrar och glimmar. Snäckplockarna gör fynd. Klockan är 7.15. Det är i mitten av november. Kina.
Mellan vägen och stranden står palmer i rader, skuggiga nedtill och glittrande upptill. ”Ni-hau” (hello), säger jag. Jag får samma ord tillbaka och många leenden. Detta är de tillresta och infödda kinesernas strand. Här finns ingen kommers, så när som några pärlförsäljerskor.
Det är ett festligt folkligt skådespel att se kineser röra sig i gymnastik och dans. Svärd med röda banderoller svingas i en perfekt rytmik. Solfjädrar fälls ut och smäller till i en mycket spektakulär uppvisning. Andra grupper håller i svängande danslika rörelser kvar en boll i en racket. Samarbetet i grupperna har en perfekt precision.
Kalligrafi på stranden
Det finns yoga- och rörelseprogram för alla åldrar och inslaget av seniorer är stort. Rytmisk musik ackompanjerar dans och gymnastik. På en cementplatta dansar man, två och två eller solo. En grupp skolungdomar springer förbi på väg till skolan De säger ”How are You?”
Under en palm sitter en gammal lärare och lär ut konsten att spela på det uråldriga instrumentet qin, som Cecilia Lindqvist har skrivit en hel bok om. Han är omgiven av människor i yoga/meditation.
Människor står vända mot havet och sjunger. En sång till livet, gissar jag. Andra ritar med en pennformad snäcka sida efter sida med formfulländade kinesiska skrivtecken i sanden. En 10 meter lång och 1,5 m bred kalligrafisk skrift. Ingen kan hjälpa mig att tyda skriftens hemlighet.
Fisknät i långa rader
Metare drar upp små fiskar ur havet. Andra gräver fram sandkrabbor att ha i soppor. Skaror av öbor samlas där en fiskebåt har landat sin fångst.
En fru dirigerar sin man när han ett stycke ut från land drar ihop sina nät.
Jag vänder vid en prunkande blomsterplantering. På gräset intill ligger fisknät i långa rader på tork. Palmraden fortsätter norrut. Jag springer tillbaka rakt mot morgonsolen. Den är förrädisk stark. Vattnet har krympt ihop i plastflaskan. Ett dopp i Hainans tropiskt ljumna hav avslutar min morgonrunda.
På kvällen under och efter spektakulära solnedgångar är stranden ett välbesökt promenadstråk, också då med intensivt folkliv, musik och dans.
Paus i djungeln
En novemberdag tänker vi bestiga berget Seven Feries Mountaine, De sju älvornas berg. Det ligger i det massiv som norrut toppas av Hainans högsta punkt, Five Fingers Mountai, 1867 m. Sagan berättar att sju älvor landade i dimma på bergstopparna.
Vi tar en lokalbuss ett par mil norrut från Sanya. När vi lämnar låglandet, fortsätter vägen vindlande snabbt uppför genom täta skogar. Då och då passerar vi risfält. Efter 40 km når vi staden Baoting och åker därifrån vidare med mc.
Vi kommer efter några kilometer fram till startpunkten för vandringen upp mot Seven Feries Mountaine. Där finns ett par spahotell vid några av de många heta källor som finns i området. Chauffören pekar på en byggnad ett stycke därifrån. Där väntar ett litet eltåg som för besökare uppför berget på en väg för 50 kr per person. Vi väljer att promenera.
Strax träffar vi på en liten bondby som tillhör Li-folket. Husen skuggas av palmkronor och stammarna står så tätt att de delvis gömmer dem. Höns är det gott om. Grisar med svankiga ryggar går omkring och rotar efter rötter i marken. En av dem kalasar på säd som ligger och soltorkar på vägbanan.
Traditionella Kina
Kvinnor sitter i skuggan med sina handarbeten, sömnad och vävning. Husen är enkla och ser ut som de har gjort i Kina i århundraden. Liknande byar finns det på många håll i Hainans bergsområden, liksom byar med Mao-befolkning. Redskap och sätt att arbeta är enkla.
Några hundra meter längre bort ligger byns risfält. Där betar vattenbufflar, när de inte tjänstgör som rid- eller dragdjur åt plog och transporter med enkla trävagnar. Kvinnor och män arbetar i hettan med att samla in skörden. Landskapet omkring byn kännetecknas av stor biologisk mångfald av djur och växter. Det utgör förutsättningen för byns försörjning.
Vi vandrar upp mot berget. Eltåget kör om oss. Passagerarna kommer att stiga av i gränslandet mellan grönt och stenigt. Där ska de fortsätta de på en stig som i branta partier för säkerhetens skull omges av ett staket med järnrör.
Kinas risfält
Efter någon timme kommer de att nå en av topparna i älvornas berg med ett vidunderligt panorama över nya berg och dalar. Så långt går vi inte. Vi upptäcker en glänta vid sidan av vägen från byn, lockade av bruset från ett vattenfall. En liten älv dansar nedför en bergsbrant till ett vattenhölje. Den fortsätter över en välslipad berghäll. Efter någon kilometer når den byns risfält.
Vi sätter oss i gläntan, mina medresenärer Aila, Solveig och jag. Här stannar tiden till en underbar paus. Näckbad i ljumt vatten. En enkel måltid med fullmogen papaya som huvudrätt. Fjärilar som landar på en hand. Vattnets musik. Grönskans ögonlust. Fågelsång. Där stannar vi. Detta är toppen för oss.
PS
Ett 22 kvadratkilometer stort område omkring oss utgör ett projekt i Hainans utbyggnad av vad som kallas turistindustri. Målsättningen är följande: Hotellbyggnation i stor skala, anläggning för hälso- och sjukvård omkring de heta källorna, centrum för massage, akupunktur, qigong och yoga samt saluhall för vegetabilisk mat. Program med bergsklättring och upptäcktsfärder i djungeln ska arrangeras. Målgruppen för allt detta är medel- och höginkomsttagare.
Text och foto: Bertil Peterson
