Maffia är ett svävande begrepp: det är samlingsnamn för en organiserad brottslighet, juggemaffia, ryssmaffia, Cosa Nostra i New York, etcetera med droghandel, utpressning, ”beskydd” och politisk infiltration. Det kan också vara klassisk maffia i södra Italien, där ordet haft både positiva och negativa betydelser.
Maffian föddes i mitten av 1800-talet, då en serie revolutioner gjorde oredan stor. Citronodlingarna kring Palermo var lukrativa. För att skydda odlarna mot de frånvarande franska och spanska jordägarna, som företräddes av mellanhänder, bildades ett nätverk, som skulle bli känt som Cosa Nostra (”vår sak”). Sicilien har en lång historia av ockupationsstyre och folket en skepsis till den styrande makten. Även utanför maffian visste människor att det var livsfarligt att bryta omertan (tystnaden, att aldrig tjalla för polisen).
Men nu var jag i Corleone! Corleone – som i filmen ”Gudfadern”. Marlon Brando spelade Don Vito Corleone, il padrino, överhuvud i New York-familjen Corleone, född som Vito Antonio Andolini i byn Corleone, sju mil sydväst om Palermo. Hans yngste son, Michael, (huvudperson i de två följande Gudfadern-filmerna och spelad av Al Pacino) ville inte ha med familjens kriminella affärer att göra. Men ödet gjorde att det ändå var han som blev den nya Gudfadern.
Fiction – men med stöd i verkligheten. Corleone har sedan 1960-talet varit en maffiastad. Clan dei Corleonesi tog genom våld över makten i Cosa Nostra. En rad maffiabossar är födda eller har varit bosatta i staden. Längs huvudgatan ligger huset, där svikare torterades, dödades och lades i bad av saltsyra för att förintas.
Nu satt jag på Ristorante Pizzeria Gennaro och väntade på en tallrik spaghetti al pomodoro. På restaurangens himmelsblå väggar hängde ett otal tavlor med samma motiv: den heliga madonnan. I fönstren stod små riddare i plåtrustningar.
Och jag var inte ett skvatt rädd.
Det är nämligen ett faktum, att den sicilianska maffian fått på nöten. Rejält.
Det är resultatet av att en italiensk undersökningsdomare, Giovanni Falcone, på 1980- och 90-talen med allvar och mod gick i kamp mot maffian.
Falcone ställde till med en maxiprocesso. Mycket av bevisningen grundades på en viss Tommaso Buscettas vittnesmål. Buscetta var den första mafioson som bröt omertan och blev informatör åt Falcone, som behandlat honom med respekt.
Det mesta nystades upp. 474 mafiosi stod åtalade, 360 fälldes. Detta kostade Falcone livet. Salvatore Riina organiserade ett bombdåd som en hämndaktion. Den bil Falcone färdades i tillsammans med sin hustru och tre poliser sprängdes i en hastighet av 160 km/tim på en motorväg nära Palermo.
Det var några mord för många. Vreden växte, Italien vaknade, Riina fångades in och sattes i fängelse på livstid och just i Corleone greps maffialedaren Bernardo Provenzano efter att ha varit jagad i 40 år.
Maffian förlorade sin glamour. Jag gav mig ut på promenad i Corleone. Jag hade varit där femton år tidigare. Det var då en stad som hukade, maffians hot vibrerade i luften. Nu var den frimodig och glad.
I en gränd fann jag ett antimaffia-museum. Det bestod mest av dokument och saknade revolvrar och annan pangpang. Men det stod som ett monument över segern.
Sedan fann jag att stadens stortorg bytt namn. Nu heter det Piazza Falcone-Borsellino.
Staffan Heimerson
