Istanbul – Där väst möter öst

I slutet av september for Veteranens Reseklubb till Istanbul. Under fem innehållsrika dagar besökte vi basarer, moskéer och palats. Här är några smakprov från allt vi fick se och uppleva.

Istanbul har genom århundraden varit en smältdegel av olika influenser från öst och väst. Det märks även idag. På gatorna ses streetsmarta affärsmän i kostym bland beslöjade kvinnor. Sekulariserade turkar lever samman med judar, muslimer och kristna. Många kommer från grannländerna Grekland, Bulgarien och Rumänien. Här i Europas största stad med 15 miljoner invånare samsas alla utan större problem.
Turistströmmarna österifrån har ökat, särskilt från Ryssland. I kvarteren runt Stora Basaren (eller Grand Bazaar) har grossisterna ett särskilt gott öga till ryssar som köper stora mängder textilier.
Många kända modehus finns representerade på Istanbuls flottare gator, men allt är inte äkta vara. Det går att hitta väskor märkta Chanel, Hermés och Jill Sander men kan man tänka sig en Chanelväskkopia ska man gå till Stora Basaren. Här kan man pruta ner priset till hälften – om man står på sig.

Spårvagn till sevärdheterna
I Stora Basarens vindlande gångar finns 3 000–4 000 butiker fulla av krimskrams, guld- och silverpläterade smycken och falska ädelstenar, skinnvaror, jeans och keramik. Det går inte att passera utan att någon ropar »Tjena, varifrån kommer du?«, på svenska. Men försäljarna är inte påflugna utan bara vänliga.
Kryddbasaren ligger i en egen byggnad i närheten av Galatabron. Här doftar det förföriskt av curry, ingefära och kanel som ligger vackert upplagt på diskarna. Men vill man köpa saffran gäller det att se upp. Det är den persiska saffran som är äkta vara. Och smakar det så kostar det, 1 gram går på ca 100 svenska kronor!
I stadens centrala delar där alla sevärdheter finns förflyttar man sig lättast till fots – eller med den snabbgående spårvagnen. Taxi är billigt men risken är stor att man fastnar i kilometerlånga, nästan stillastående bilköer. Fotgängare måste dock hålla ett ständigt öga på var man sätter fötterna. Lösa stenplattor ligger och vickar, hål och gropar är vanliga i trottoarerna, kantstenarna är höga och tar man ett snedsteg kan man plötsligt dyka ner i en källartrappa.
Spårvagnen går i en egen fil mitt i gatan och polletter köps i automater intill påstigningsrampen. En enkel resa kostar 3 lira, ca 9-10 kr. Det finns också kuponger att köpa för fler resor. Men se upp i trängseln! Trots övervakningskameror och civila vakter blev en medresenär av med sin plånbok i villervallan. Polisen ville inte ens ta emot anmälan.

Bergbana till Beyoglu
Beyoglu heter området som ligger på den branta höjden norr om viken Gyllene hornet. Kommer man söderifrån tar man enklast den underjordiska bergbanan Tünel uppför branten där gågatan Istiklal Caddesi (betyder Befrielsegatan) börjar.
Flotta affärer och enklare butiker samsas utmed gatan och i en passage, Cicek Pasaji (Blomsterpassagen), ligger flera trevliga tavernor och fiskrestauranger under tak. Här äter vi färsk havsabborre som serveras enbart med sallad och citronskiva. Det är sällan sås till maten i Turkiet utan man låter råvarorna tala för sig. Möjligen kan ett kebabspett vara lite extra kryddat. Serveras utan grönsaker men med både ris och pommes frites.
Starkare smak har förrättstallriken meze som kan bestå av en chiliröra, yoghurtsdipp med vitlök och mynta, auberginsallad och vinbärsdolmar. Den som vill dricker därtill en raki – aniskryddad sprit som liknar fransk pernod eller grekisk ouzo. Det turkiska vinet kostar ungefär som i Sverige men öl är billigare. Måltiden avslutas alltid med något sött, som det frasiga bakverket baklava, indränkt med honung. Efter det serveras starkt turkiskt kaffe eller en »amerikana« om man inte föredrar äppelte.

Njut av utsikt över Gyllene Hornet
Den som inte orkar gå några kilometer fram till Taksimtorget kan ta den gamla spårvagnen som trafikerar gågatan. Bakom Taksimtorget ligger Geziparken där oroligheter blossade upp våren 2013.
När vi är där vilar lugnet vid det stenlagda torget med befrielsemonumentet över Atatürk och hans mannar.
Innan vi lämnar Beyoglu tar vi en sväng till höger från gågatan Istiklal Caddesi och stannar till vid Pera Palas Hotel, ett jugendpalats från Orientexpressens glansdagar. Här bodde världsstjärnor som Sarah Bernardt, Josephine Baker, Greta Garbo och Ernest Hemingway. Och framför allt skrev Agatha Christie boken Mordet på Orientexpressen här.
Ta en drink eller kaffe på terrassen och njut av utsikten över Gyllene Hornet. Eller avsmaka godsakerna på dessertbuffén i pianobaren.
Orientexpressen ankommer fortfarande till Sirkeciststationen vid speciella tillfällen. I stationsbyggnaden finns ett litet museum över den sägenomsusade tågförbindelsen. Perrongen finns kvar men nya tågspår för tunnelbanan är under uppförande. Det grävs lite här och där i stan och allt som oftast stöter man på lämningar från romartiden eller ännu längre tillbaka. En del sönderslagna pelare låter man ligga i öppen dager vilket ger en extra historisk dimension.

Båttur utmed Bosporen
Mer mystik upplever vi under en show med sufisk dans. Sufisterna, eller derviserna, är en islamisk sekt med rötter från 1200-talet. Många kända turkiska författare, poeter och konstnärer tillhör sekten. Sufisterna använder sig av meditativa ritualer som består av dans, musik och recitation, för att komma i direkt kontakt med Allah.
Efter flera dagars trampande på stumma stentrottoarer far vi på en arrangerad båttur utmed Bosporen. På både den europeiska och asiatiska sidan kantas sundet av vackra stenpalats och något bedagade träslott. Sundet förbinder Svarta havet med Marmarasjön och mynnar ut genom Dardanellerna till Medelhavet. Bosporen är så hårt trafikerat av lasttrafik – 65 000 fartyg passerar om dygnet, privata båtar oräknade – att man infört enkelriktning och byter riktning varannan dag.

Sevärdheter samlade i området Sultanhamet
Vår guide Sertac Celik tar oss med till sin grannby, Yeniköy Iksele, med 75 000 invånare. När han växte upp bodde här bara 3 500 personer. Nu ligger lyxbåtarna på rad i hamnen och många nybyggda hus skymmer utsikten från hans gård. I »byn«, som skulle kunna jämföras med Nyköping, ligger flera fina fiskekrogar.
Många av de »obligatoriska« sevärdheterna ligger samlade i södra hörnet på den europeiska sidan i området Sultanhamet. Hippodromen, stadion där hästkapplöpningar hölls under romartiden, ståtar med en hitforslad egyptisk obelisk från 1400-talet f Kr och en ormpelare flyttad från Delfi på 400-talet.
Hippodromen sträcker sig mellan Hagia Sofiakyrkan och Blå moskén. Men innan vi besöker de två »måstena« beger vi oss ner i Basilikacisternen från 500-talet. Den underjordiska cisternen försåg staden med vatten och var tidigare fylld upp till taket. Numera finns bara bottenskyla kvar som inte skymmer de vackra pelargångarna och de två medusahuvuden av marmor som fungerar som pelarfundament. Cisternen är svagt upplyst av strålkastare vars ljus speglar sig i vattnet.
På Seraljudden med vacker utsikt över Gyllene hornet ligger Topkapipalatset från 1400-talet. Det består av en samling byggnader omgivna av fyra gårdar och omfattar bland annat den rådgivande församlingsbyggnaden »Divan«, haremet och paviljonger för olika samlingar. Här kan man tillbringa åtskilliga timmar för att bese vackra guldföremål, juveler, ur, miniatyrer. Vi hann bara se en bråkdel för så här års får man trängas med turister från världens alla hörn. Det gör inget, vi kommer gärna tillbaka en annan gång!

Text och foto: Gunilla Lindahl

Kommentera