Cypern – ön som har allt

Enligt legenden var det på Cypern kärleksgudinnan Afrodite föddes. Ingen dålig plats att födas på, denna vackra ö som är Medelhavets tredje största och har ett behagligt klimat året om. På vintern kan man både åka skidor i bergen och ta sig ett dopp i havet.

Cyperns historia är brokig och komplicerad. Många har invaderat ön genom årtusendena på grund av dess strategiska läge. Den senaste invasionen var den turkiska år 1974. Sedan dess är ön uppdelad i en turkcypriotisk på norra delen, resten grekcypriotisk. Gränsen går genom huvudstaden Nicosia, Europas enda delade huvudstad.
Av öns knappa 1,2 miljoner invånare är 85 procent grekcyprioter och 11 procent turkcyprioter. De flesta pratar också engelska eftersom ön var brittisk koloni 1925–1960.

Klimatet är minst sagt behagligt med runt 330 soldagar per år. Medelhavsklimat med heta somrar och korta, milda vintrar. Havstemperaturen är runt 22 grader i snitt, med en maxtemperatur kring 27–28 grader på sommaren och som lägst 17–18 på vintern. Uppe i de mäktiga Troodosbergen mitt på ön är det lite kallare. Högsta toppen, Mount Olympos, är 1952 meter. På vintern kan man faktiskt åka skidor uppe i bergen först för att sedan åka ner till en strand på eftermiddagen och bada.
Cypern har två flygplatser, en vid Nicosia och en vid Larnaca på sydkusten. Där landar vi, och tar oss sedan till Limassol en bit längre västerut. Limassol är näst största stad efter Nicosia. En hamnstad som gjort sig känd för sina karnevaler och fester. De senaste åren har man satsat på att rusta upp hamnkvarteren och göra dem trivsamma. Det är också där vi äter lunch på en taverna.

Det blir mezes, smårätter, som man för det mesta äter här på Cypern. En mezemeny ska alltid bestå av minst tolv rätter som kan skilja sig lite åt från ställe till ställe. Grillad halloumi, grekisk sallad, oliver och olika röror ingår alltid. Här får vi också en cypriotisk korv som är marinerad i rödvin och därför mörk i färgen. Efter alla smårätter serveras Ttavas, en klassisk grekcypriotisk rätt bestående av lammgryta med lök, tomater, potatis och kummin. Egentligen är man redan mätt efter mezen, men grytan är god.

Ett par mil utanför Limassol ligger Kourion, en antik amfiteater. Här i trakten har det bott människor ända sedan stenåldern. De tidigaste arkeologiska fynden har anor så långt tillbaka som till 1200 f Kr.
Man har varsamt renoverat amfiteatern som än idag används till teater och konserter. En gång i tiden var det gladiatorer och vilda djur som roade åskådarna här…
Intill amfiteatern har man hittat resterna av en majestätisk villa som byggdes av en rik man på 400-talet. Man har grävt fram vackra och välbevarade mosaikgolv och resterna av romerska bad utrustade med vattenvärmesystem. Utgrävningarna pågår än. Cypern är som en dröm för alla som är det minsta intresserade av arkeologi.

Vårt nästa stopp blir Pafos på västra sydkusten. Hela den antika staden är en arkeologisk guldgruva och även här pågår utgrävningar. En stor del av staden ingår i Unescos världsarv. Här finns ännu fler välbevarade mosaikgolv, de bäst bevarade i Medelhavsregionen.
Allt började 1962 när en bonde skulle plöja sin åker. Han stötte på något hårt som visade sig vara ett mosaikgolv från 400-talet e Kr. Utgrävningar pågick 1962–65 och det visade sig finnas många och välbevarade golv. I det som kallas Dionysos villa har man hittat tre lager även under de mosaikgolv som nu visas upp. En hisnande tanke att det bott människor här i tiotusentals år.

Pafos var öns huvudstad under antiken och har behållit sitt namn sedan dess. Det är också här som Afrodite sägs ha stigit upp ur havet. En bit utanför staden finns Afrodites strand med en klippa som kallas ”Afrodites klippa”. Hit är det tradition att åka och ta selfies och förälskade par sätter gärna ett hänglås på ett staket i närheten för att bevisa sin eviga kärlek till varandra.

Nästa dag åker vi vidare upp mot Troodosbergen, till byn Kathikas. Det blir lunch på Yiannis taverna, fantastiskt god mat med lokala produkter. Meze förstås, men det blir aldrig tjatigt eftersom det alltid är lite olika saker som serveras. En meze kostar cirka 20 euro per person, men det är mycket mat. Är man tre eller till och med fyra räcker det nog att dela på meze för två.
I närheten av Kathikas finns en av Cyperns största familjeägda vingårdar, Vasilikon. De ligger precis i startgroparna för att börja sälja några av sina viner på Systembolaget i Sverige. En halv miljon flaskor per år producerar man och odlar tre druvsorter som bara finns här på Cypern.
Annars är det mest kända vinet från Cypern starkvinet Commandaria. Det söta dessertvinet, som ibland påstås vara världens äldsta vin, blev 1993 Cyperns första vin med ursprungsskydd. Det får bara produceras i området med samma namn på sluttningarna söder om Troodosbergen. Även hur man får producera det är noga fastställt, precis som med champagne i Frankrike.

Vi åker till en lantligt belägen gård som ingår i ett projekt man har i landet för att upprätthålla gamla traditioner. Det doftar gott av nybakat bröd. I en stor vedeldad ugn på gården bakas sesambröd. På verandan kokas det shoushoukos, en populär efterrätt gjord på druvjuice och mandlar. Druvjuicen blandas med mjöl och kokas i en stor kittel tills det blir till en tjock smet. I den doppar man mandlar uppträdda på ett långt snöre och hänger upp på tork, ungefär som om man stöpte ljus. De doppas fem-sex gånger till de blivit lagom tjocka. Sen får de stelna, tråden dras ut och man skär upp dem i små bitar. Sött utan att vara sliskigt på något vis.

Ännu högre upp i Troodosbergen blir luften högre och kyligare och utsikten magnifik. Vi stannar i en liten by vid namn Arsos. Det är lågsäsong nu och inte mycket folk ute. Vår guide Agni Bolin, som bor i Sverige men har sina rötter i Nicosia, berättar att många som bor i Nicosia, Pafos, Limassol och andra städer på Cypern har sommarhus här uppe. På sommaren är det betydligt mycket mer folk än nu på hösten. Vid torget finns i alla fall ett kafé och som alltid är det mest äldre män som sitter här. Några katter stryker förbi då och då.
En av männen kommer fram och börjar prata med Agni, som talar grekcypriotiska. Han heter Nikos, är 89 år och änkling och vill gärna visa oss sitt hus en bit längre bort. Vi följer med genom vindlande gränder. Nikos hus ligger i utkanten av byn med utsikt över bergen. På andra sidan gatan växer granatäppelträd med enorma frukter på.

Nikos visar stolt bilder från när han var med och slogs mot engelsmännen åren 1957–58. Cypern blev självständigt från Storbritannien 1960. Nikos fick två medaljer som han är stolt över, men ännu mer stolt verkar han över sin egenbrända Zivania, den traditionella cypriotiska spriten. Den skapas genom att destillatet av resterna från pressade vindruvor blandas med torrt vin.  
Han häller upp åt oss i små plastmuggar. Det smakar mest starkt, inte så mycket till smak. Jag försöker diskret ställa min plastmugg på ett bord för att bli av med den. Nikos ser det och muttrar missnöjt.
I ett av rummen sitter hans son i medelåldern och röker e-cigarett och tittar på fotboll på tv. Framför sig har han ett värmeelement. Det blir lite kyligt i stenhusen utan centralvärme häruppe i bergen. Vi tackar Nikos så mycket och åker vidare till en annan, lite större, by. Omodos är pittoresk och känd för sitt vin, sitt kloster och sin kyrka. Kullerstensgatorna kantas av kaféer och mullbärsträd med tunga grenar. Vid en uteservering sitter en grupp män, en av dem sjunger högt och gärna för alla som vill lyssna.

Ett måste här är att besöka Heliga Korsets kyrka – en av flera kyrkor världen över som gör anspråk på att hysa en bit av Det sanna korset, det vill säga korset som Jesus korsfästes på.
Framme vid altaret i en lucka bakom en glasskiva finns en bit trä som de som känner till det går fram och tittar länge på. Vet man inte om att den finns anar man inte att det döljer sig något särskilt där. Historiens vingslag är alltid närvarande när man är på Cypern.
Snart åker vi vidare ännu högre upp på de slingrande vägarna i Troodosbergen. Platres är nästa lilla by vi kommer till. Det känns att vi är högre upp nu, luften är lite kyligare.
Hotellet är litet och mysigt, ännu trivsammare blir det när regnet börjar smattra utanför.
Det är inte många regndagar på Cypern, men här i Troodosbergen är de lite fler.

Förutom att vandra och cykla mellan byarna i bergen kan man besöka någon av de kyrkor eller kloster som det finns gott om här. Under det bysantinska riket byggdes kyrkor på svårtillgängliga platser, bortom de farliga kustområdena. Nio kyrkor och ett kloster från denna tid är uppsatta på Unescos världsarvslista.

Vår sista dag på Cypern längtar vi efter ett dopp i havet. Vi åker tillbaka ner till kusten och hittar en mysig vik med turkost vatten, Vi kastar oss i. Det är drygt tjugo grader i vattnet som är turkost och silkeslent.
Det sägs att den som en gång kommit till Cypern alltid kommer tillbaka. Det känns inte helt osannolikt. Runt 1500 svenskar har redan blivit så förälskade i ön att de flyttat hit.

Kommentera