Äventyret väntar

Sven Gruvstad har alltid älskat att resa. Nyligen kom han hem efter sju månader i Asien. Snart bär det iväg igen. Sven ska köra bil genom Afrika och blogga om det på senioren.se

Dagen efter att Sven Gruvstad gick i pension tog han bilen tillsammans med sin fru och körde till Östeuropa. I tre månader åkte de runt och tog dagarna som de kom.
– Jag hade jobbat alldeles för mycket under en lång tid, 60 timmar i veckan. Jag ville bara rensa skallen, säger Sven.
Han har alltid älskat att resa. Första resan på egen hand gjorde han redan som tonåring när han liftade runt i halva Sverige. Efter studenten blev det tågluff i Europa och efter studierna i Lund reste han runt i Latinamerika.
Sven bloggar på Senioren. Läs hans blogg här.

Jobb i Latinamerika

– Sen gifte jag mig och fick barn. Kort efter att vårt andra barn fötts dök det upp ett jobb som ekonomichef på Eriksson i Latinamerika. Vi bodde där i några år och vårt tredje barn föddes i Mexico.
Det är något med det här att träffa folk i andra delar av världen som blivit som ett begär hos Sven. Att få uppleva äventyr och inte veta vad som väntar bakom nästa hörn.

Kommunicera utan prat

– Det händer något helt annat än när du åker till Mallorca. Det här att kommunicera utan att kunna prata med varandra, det är magiskt. Som när vi var i Tadzjikistan och råkade köra fel och hamnade ute på ett fält där några bönder jobbade. Jag fotograferade dem och en av dem ville bjuda hem oss på te. Det blev flera timmar, hela släkten skulle presenteras och när vi skulle åka kom han efter och överlämnade ett stort bröd.

Vänner och familj anslöt

I januari i år kom Sven hem efter sin sju månader långa bilresa i Asien. Han åkte på egen hand men hade sällskap vissa delar av resan. Av frun, barnen, en bror och ett par vänner som anslöt sig på olika ställen. Men Sven vill att de kommer en och en, annars fungerar inte logistiken. Plus att det är roligt att få umgås på tu man hand.
– Det är ett väldigt bra sätt att umgås. Jag vandrade i Georgien med min ena dotter, min son och jag var tillsammans i Tibet och Pakistan och min yngsta dotter kom till Indien. Min bror som jag lite grand hade tappat gjorde mig sällskap i Armenien och Azerbajdzjan. Vi hann prata massor under de fjorton dagarna. Det sker så mycket som man tillsammans kan minnas sen.

Det tar tid vid varje kontroll också, man ska fotograferas och förhöras vid varje ställe.

Kontrollerades 110 gånger

Även om han älskar det spontana måste förstås en hel del planeras ganska noggrant inför en sådan här resa. När Sven skulle köra in i Kina med sin bil tog det hela tre dagar av kontroller innan han fick passera gränsen.
– Det var ganska fascinerande. Bilen skulle besiktigas, allt skulle scannas, jag skulle förhöras, visum kontrolleras, med mera med mera. Sedan måste man ha en bestämd rutt som man inte får avvika ifrån, för det var otaliga kontroller även inne i Kina. Det är en helt annan sak att komma dit på egen hand med bil än att flyga in som de flesta turister gör. Jag körde bil i 25 dagar i Tibet och Xinjiang och kontrollerades 110 gånger.

Förhör och foton

– Det tar tid vid varje kontroll också, man ska fotograferas och förhöras vid varje ställe. Det var en utmaning att köra just där, men jag är lite av ett Sven Hedin-fan och åkte lite i hans fotspår längs med Sidenvägen. Jag körde 60 mil genom Taklamakanöknen, där Sven Hedin kämpade på med sina kameler. Och jag såg kinesiska murens sista utpost.

Mästare i druvklasehängning

I Turpan, en gammal anhalt längs med Sidenvägen, hamnade Sven mitt i en druvfestival som pågick i tre dagar. Där fick han vara med i en tävling som gick ut på att hänga upp vindruveklasar så fort som möjligt på en ställning.
– Så jag kan numera titulera mig mästare i druvklasehängning, säger Sven och skrattar. De tyckte att det var så spännande med en utlänning, Xinjiangs största tv-kanal var där och filmade. Jag fick en mössa och ett diplom men jag lyckades aldrig få se tv-inslaget.

Det var underbart att komma hem! Bara att gå in på Ica och titta på alla varorna där i prydliga rader…

Väl förberedd

Efter sju månader ute på vift kände Sven att han behövde komma hem till Sverige och landa ett tag innan det kunde bli dags för nästa resa. Bilen skeppades från Indien ner till Sydafrika där den nu står och väntar på honom i en väns garage.
– Just nu njuter jag av att vara hemma. Det var underbart att komma hem! Bara att gå in på Ica och titta på alla varorna där i prydliga rader …

Bil som väntar

Men han är ganska säker på att suget kommer tillbaka. Den 15 september bär det av igen, ner till Sydafrika. Då kommer han att besiktiga bilen innan han ger sig iväg på sin långa resa upp över hela den afrikanska kontinenten.
– Jag är ganska väl förberedd den här gången. Jag har en bil som väntar med tält och dunkar för vatten. Mediciner, hänglås, ficklampa och andra oumbärliga prylar ligger redan i bilen. Vandrings-kängorna också. Min fru ska följa med mig första månaden, sedan blir det som sist att folk ansluter sig lite här och var.

Sista biten är inte riktigt klar

Han kommer att köra genom den östra delen av Afrika där djurlivet är som störst. Zambia, Zimbabwe, Malawi, Tanzania, Kenya, Rwanda, Botswana.
– Sista biten är jag inte riktigt klar med. Tanken är att jag ska ta mig upp till Egypten. Etiopien, Sudan och Egypten ska vara farbart. Jag följer en blogg som heter Overlanders’ Africa där man kan få svar på en massa frågor från folk som är ute nu eller nyligen har varit.

Text: Ulrika Palmcrantz

 

Kommentera