Hon är prästdottern som blev sexolog och känd från tv med hela svenska folket. Men bakom den ibland glittriga ytan döljer sig en helt annan Malena Ivarsson. En väldigt sökande sådan.
Jo, jag tror nog att folk ganska ofta har fel bild av mig, för att jag är lättsam och skrattar mycket. Ibland när jag träffar människor säger de, förvånat, ”men du verkar ju helt normal!”
Det är en gråkall decemberdag med snöblandat regn i Stockholm dagen vi ses. Men inne på kontoret Nybroviken där Malena hyr in sig, är det varmt och skönt och bjuds på glögg i receptionen.
Ingen relationsexpert
Hit kommer Malena någon dag i veckan för att ta emot klienter som behöver vägledning i sina relationer. Människor vänder sig till henne för att få hjälp med sexlivet, och när de kört fast i relationen. Men när ordet ”relationsexpert” kommer upp protesterar Malena.
– Jag säger inte att jag är någon relationsexpert, det är tidningar som tycker om den benämningen. Jag är utbildad sexolog och socionom.
Ny bok
Det har varit mycket för Malena på sistone. Hon har precis kommit ut med boken Till sängs i kulturen, som bygger på radioprogrammet med samma namn hon haft två somrar i rad tillsammans med journalisten Samanda Ekman. Här analyserar de både verkliga och fiktiva personers kärleksliv. Till exempel hur Medea hanterar en dumpning jämfört med Marianne i Scener ur ett äktenskap? Sylvia Plath och Ted Hughes, vars relation tragiskt nog slutade med ett självmord, är en annan relation som tas upp till skärskådning. Passion, hämnd, förförelse och egna erfarenheter varvas genom boken.
–Jag älskar litteratur, ofta kan man få hjälp genom den när man själv känner sig vilse, säger hon.
Dubbla sidor
Malena växte upp med en mamma som hade en öppen syn på sex och en pappa som inte kunde ta ordet i sin mun. Både hennes pappa och farfar var präster, och det fanns många tabun man inte vidrörde. I pappans barndomshem var det strängt, man fick inte spela fotboll på söndagar och absolut inte spela kort, det var syndigt.
–Men så strängt var det inte när jag och min bror var hos farmor och farfar, det var mer när pappa var liten.
Jag älskar litteratur, ofta kan man få hjälp genom den när man själv känner sig vilse.
Hemma i prästgården i Solna, där Malena växte upp, var det mycket folk som kom och gick. Prästgårdar var sociala ställen, här samlades syjuntan, högläsningsgrupper och annat.
– Jag tror att det livet lärde mig ganska mycket, jag fick se och möta många människor. Jag fick också höra min pappa predika, vilket jag tror gjort att jag inte tycker att det är så svårt att prata inför folk. Det föll sig naturligt, från början.
Parallella världar
Malena var ett grubblande barn, hon lyssnade på pappa i predikstolen och försökte få ihop allt han sa.
– Det var konstigt ibland, att sitta i högmässor och höra pappa prata om kärlek. Han blev någon helt annan, som präst. Min bror sa att han bara satt och tänkte på annat under mässorna, men jag försökte lyssna. Och det jag tidigt förstod, var att verkligheten inte var entydig. Det fanns nästan som parallella världar.
Inte roligt
Trots alla bibliska ord och predikningar, tyckte Malena det var svårt att känna någon tro, på riktigt, i sitt hjärta. Men hon var redan då en sökande person, och efter studenten började hon läsa teologi i Uppsala.
– Men jag stod inte ut med studierna, det var inte roligt att läsa hebreiska, grekiska och Israels historia. Jag ville lära mig mer om trosfrågor och existentiella tankar.
En chock
Hon bytte spår till litteraturhistoria, och efter det blev det Socialhögskolan. I den utbildningen ingick att man skulle göra praktik, och den gjorde hon i Rosengård i Malmö, redan då ett socialt utsatt område.
– Det var som en chock för mig, jag kom från en miljö där man visade respekt för människor som mådde dåligt, men på socialbyrån var det en brutal och okänslig hantering av både klienter och socialarbetare. Människor var förtvivlade, man skrek och sparkade på dörrar. Det var egentligen ett rent polisiärt arbete, som det ofta är på byråer.
Malena Ivarsson
Ålder: 68 år.
Familj: En vuxen son och en vuxen dotter, fyra barnbarn.
Bor: Gärdet i Stockholm.
Gör: Sexolog, föreläsare och författare. Svarar på frågor om sex och samlevnad i Senioren.
Gillar: Allt som binder oss samman.
Gillar inte: Sömnlöshet.
Läser just nu: Dying to be me av Anita Moorjani.
Lyssnar på: Tystnaden.
Drömmer om: Att #metoo övergår i #wetoo, där vi respekterar varandra.
Aktuell med: Boken Till sängs i kulturen (Appell förlag), som bygger på radioprogrammen med samma namn.
Inlagd efter överdos
Malena hamnade i kris, hon kände sig stressad över hela sin situation. Kanske var inte socionom heller rätt för henne? Men hon kunde ju inte byta ämne nu igen. Dessutom var förhållandet hon hade vid den här tidpunkten krävande. Till slut blev pressen för stor, Malena tog en överdos sömnmedel och hamnade på en psykiatrisk avdelning på Karolinska sjukhuset.
–Jag låg där i tre månader. Det var en fruktansvärd upplevelse att må så dåligt, som att gå utan kläder i en iskyla som aldrig tar slut. Jag trodde att livet var förbi, det var kört. Jag var en sämre människa, som inte klarade livet.
Smärtsam period
Dessutom var det svårt för Malenas föräldrar att inse att dottern mådde så dåligt som hon gjorde.
– Att bli sjuk i en prästgård, där ska man ju vara glad och lycklig… De tog inte avstånd från mig, men det var svårt för dem att se mig i det skicket. Dessutom var det så i början av 70-talet, att det alltid var föräldrarnas fel om barnen mådde dåligt. Det var smärtsamt både för mina föräldrar och för mig.
Viktigt att prata öppet
Malena skrev en bok, Time Out, om sina upplevelser av psykisk ohälsa. Hon tycker det är viktigt att man pratar öppet om det, eftersom det än idag pågår diskriminering gentemot den gruppen i samhället.
– Det är en väldigt utsatt grupp, det finns inte samma kraft att föra talan som det kan göra bland till exempel homosexuella. Det är viktigt att visa att man kan ta sig igenom en psykisk sjukdom och få ett bra liv ändå. Det är därför jag vill lyfta fram min berättelse. Till alla föräldrar som har barn som mår dåligt vill jag säga: Ge aldrig upp om ditt barn!
Jobb som kurator
När hon kom ut från sjukhuset var hon trots allt inställd på att gå färdigt utbildningen till socionom. De tuffa erfarenheterna av att bli sjuk, blev en stor tillgång i arbetet med att hjälpa andra.
Hon blev erbjuden ett jobb som kurator på en ungdomsmottagning i Malmö, och kände direkt att hon hamnat rätt. Så rätt att hon fortsatte att fördjupa sig inom området, och gick en utbildning i Danmark för att bli diplomerad sexolog.
Skrev läromedel
– Vid den här tidpunkten var jag också med i radio Malmöhus, ett program som hette Kärlekstimmen där jag svarade på frågor om sex. Och jag fick en spalt i Arbetet, Kär och galen, och skrev ett läromedel om sex och samlevnad, Ung kärlek.
– Ja, och sen dess har jag egentligen inte gjort något annat, säger Malena och skrattar.
Två röster om Malena Ivarsson
Karin Bengtsson, läkare och väninna:
– Malena och jag har känt varandra sedan 70-talet, när hon arbetade på samma ställe som min man. Vi fick god personkemi på en gång. Det brukar alltid vara mycket skratt när vi ses. I början umgicks vi familjevis, våra barn är ungefär lika gamla, men nu kanske vi ses oftare på tu man hand. Malena är alltid hjälpsam, hon har ett stort och varmt hjärta. Hon är väldigt klok, en sökande människa som vill förstå. Det där har vi gemensamt hon och jag, som ett kitt, så det är alltid roligt att prata med Malena. Hon har tankar om det mesta.
Roger Dackegård, radioproducent:
– Jag känner Malena genom att jag producerat flera radioprogram där hon antingen varit gäst eller programledare. Det som gör att hon blir så bra i radio är att hon har en unik förmåga att blanda sin breda kunskap med humor och glädje. »Vi måste ha roligt när vi jobbar och Eros ska vara närvarande«, säger hon ofta. Och roligt har vi, hon brukar skrattande komma upp med helt oväntade ämnen och anekdoter. Som till exempel när hon introducerade lyssnarna för begreppet Royal Vagina, som också blev namnet på ett helt program sen. Malena sticker verkligen ut på det sättet att hon besitter ett stort djup, har en gedigen erfarenhet och samtidigt är så underhållande.
Skyhöga tittarsiffror
När hon läste att SVT skulle göra ett program om kärlek, Sköna söndag, hörde hon av sig och undrade om de inte skulle ha med någon som kunde svara på frågor om relationer. Så blev det, och efter ett år fick hon också erbjudande om att få göra ett eget tv-program, Fräcka fredag.
Fräcka fredag sändes i sex avsnitt under våren 1988. Tittarsiffrorna var skyhöga, snackfaktorn kring programmen likaså. Men det som såg ut som en dundersuccé slutade snöpligt i platt fall. Programmet, och Malena, blev hårt ansatt av framförallt manliga journalister, som kallade programmet ”hor-tv” och annat nedsättande.
–Det var media som knäckte programmet, det fanns inte en man som gav det bra recensioner, säger Malena. Åsa Moberg var den enda som stöttade mig, hon var tv-recensent då.
Det var ett rent förtryck jag blev utsatt för.
Bombhot
Det växte till och med fram en hotbild mot programmet, och mot Malena, ja, man till och hotade att kidnappa hennes barn.
Det var så pass allvarligt att det i det sista avsnittet fanns poliser närvarande i tv-studion, på grund av bombhot.
– Det var ett rent förtryck jag blev utsatt för. När de märkte att det började gå sämre försvann folk, de undvek mig. Jag kom till tv och skulle hämta ett brev efteråt, då hälsade ingen på mig. Jag hade blivit paria. Och jag kände mig så oförstådd. Det var en jobbig tid.
Vad pågår under ytan?
Men livet gick vidare och Malena blev chef för en ungdomsmottagning i Trelleborg. Så småningom flyttade hon till Stockholm och öppnade mottagning, och började skriva i Aftonbladet.
Undan för undan har Malenas intresseområde ändrat inriktning.
– Sexologi var något ganska nytt när jag började, och då var jag intresserad av frågor som ”hur gör man”. Men sedan har jag blivit mer intresserad av drivkraften bakom, varför det blir som det blir, och vad det är som pågår under ytan.
Egna erfarenheter
Även för någon som är så påläst och insatt som Malena, kan det vara svårt att bena ut vad det egentligen är man känner, och varför. Hon vill inte prata om sina egna äktenskap, som varit tre till antalet, eftersom hon känner att det inte kan vara till hjälp för någon annan.
– Att jag haft det yrke jag haft, har ibland hjälpt mig i mitt privatliv. Jag har också kunnat använda mina egna erfarenheter i mitt yrkesliv.
Få igång tankarna
Som terapeut ska man hålla sig i bakgrunden, inte prata om sig själv, och inte heller ge konkreta råd till klienterna. Det handlar mer om att få igång deras tankeverksamhet, att de själva ska komma fram till vad de måste förändra.
– Det var när jag gick i terapi själv som jag förstod att jag måste skilja mig, till exempel, säger Malena. Jag brukar säga att exit är svårt, det är lätt att ramla in i ett förhållande men inte lika lätt att bryta upp. Det är en myt när folk säger att man bryter upp för lätt. Det är aldrig lätt.
Mer öppen för magin
Skilsmässan från barnens far sammanföll med en ”mittlivskris” som Malena hade i 45-årsåldern. Hon började gå i jungiansk analys.
– Det var en tomhetskänsla jag kände då, det gick bara inte längre. Att gå igenom en sån kris är lite som ett konstnärsarbete – man avvaktar och ser vart själen tagit vägen.
Idag är Malena tillfreds med sitt liv och sin tillvaro. Lagom mycket jobb, och så är hon både farmor och mormor, och har en bra relation med alla i familjen.
– Terapin har gjort mig mer öppen för det magiska i livet, för förtrollningen som finns bakom hörnet. Livet är den största läromästaren, allt går inte att förklara. Och tur är väl det.
Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Louise Billgert
