Som DJ Gloria är Madelein Månsson Sveriges och kanske världens äldsta kvinnliga DJ. På hennes fullbokade discon för 50+ dansas det fyra timmar i sträck. Och detta är bara hennes senaste karriär…
Madelein möter i porten till seniorboendet på Reimersholme i Stockholm där hon bor sedan tretton år. Parson Russell-terriern Ludvig är som alltid vid hennes sida. På deras gemensamma morgonpromenad i morse såg de en bäver i vattnet här utanför.
– Bosse bäver, honom har vi sett ofta! Kom, så åker vi upp till mig, säger Madelein och går före mot hissen.
Hennes tvårummare är ljus och luftig med kök, vardagsrum och sovrum i fil. På väggarna tronar stora fotografier av elefanter som hon älskar. Hon har tagit bort dörren in till sovrummet eftersom hon gillar när det känns öppet.
– Jag trivs jättebra här, säger hon. En del förstår inte när jag säger att jag bor på ett seniorboende, de tror att det är något slags ålderdomshem. Men det här är vanliga lägenheter för människor som fyllt 65. Sen har vi gemensamma lokaler och en bistro på bottenvåningen. Det är jättebra.
De första åren hon bodde här brukade hon ha gympapass för sina grannar. Men nu hinner hon inte längre. Hon har tvingats skära ned på en del saker för att kunna prioritera sina discokvällar eftersom efterfrågan bara ökar.
– Jag skulle kunna vara ute och spela hur mycket som helst egentligen. Men det varken vill eller orkar jag. Jag brukar försöka begränsa det till varannan vecka, men ofta blir det tre gånger i månaden.
Till vilken stad hon än kommer i Sverige blir det fullbokat. Ryktet har spridit sig om att det är kul att gå på Gloria DJs discon. Och bra träning!
– De dansar fyra timmar i sträck, det är helt fantastiskt att se, säger Madelein. Jag blandar all musik. Det kan vara allt ifrån låtar som Jag vill vara din, Margareta till Miley Cyrus och hårdrock. Jag börjar alltid med Gloria Gaynors I will survive, men sen är det olika hur det blir. Jag har ingen spellista utan går efter känsla och vad de verkar gilla. Det viktigaste är BPM, beats per minute. Det får inte bli för stora glapp i det mellan låtarna.
Det är ett proffs som talar. Ett proffs som kan få ett dansgolv att gunga inom bara några minuter. Men så har det inte alltid varit. För femton år sen hade Madelein ingen aning om att det var så här hennes liv skulle komma att se ut.
– Nej, det är ganska otroligt egentligen att det har kunnat bli så här bra. Från att ha varit deprimerad, håglös och känt mig värdelös – till det här.
Det finns mycket att berätta om Madeleins spännande liv som varit fyllt av både toppar och dalar. 1964 tog hon studenten i Enskede läroverk. Aktiv var hon redan då. Hon både tävlingssimmade för Neptun och sjöng jazz i många år, i samma kretsar som Monica Zetterlund. Sedan blev hon upptäckt av modellmamman Eileen Ford som tyckte att hon först skulle åka till Paris för att få bra bilder och sedan komma över till USA och modella.
– Det blev ett och ett halvt år i Paris, men det var ingen lycklig tid. Modellivet är tufft och ytligt, man blir inte sedd för den man är. När studentrevolten kom 1968 gick det inte att jobba där längre. Jag åkte hem och tanken var att jag skulle vidare till New York. Men så blev jag kär i Hans Metzén och vi startade ett modeföretag ihop.
Plötsligt var hon modedesigner, ritade kläder och åkte till Paris och valde ut tyger.
– Jag lärde mig massor. Men någonstans var jag ändå inte nöjd. Jag tyckte att det var så tråkigt i Sverige. Man skulle stå till höger i rulltrappan och tugga brödet så och så många gånger.
Det tog slut med Hans och Madelein åkte till Brasilien. Och blev förälskad. Först i landet där det mest var party hela tiden.
– Alla pratade samtidigt, ingen lyssnade på nån och alla var glada. Jag tänkte: vad är grejen? Vet de inte om att de är fattiga?
Så småningom blev hon också kär i Sergio, som hon gifte sig och fick dottern Anna med.
– Han var den charmigaste jag mött i hela mitt liv. Han var alltid glad, hade aldrig stått i kö i hela sitt liv och kände alla höjdare i Brasilien. Det var lite korrupt, när han blev stoppad för fortkörning sa de bara: ”kör lite långsammare nästa gång”. Han var bildad också, kunde flera språk och läste tre tidningar varje dag.
Det blev några lyckliga år men det fanns också en kulturkrock mellan henne och Sergio som till slut växte sig för stor.
– Som kvinna i Brasilien – i alla fall på den tiden – skulle man helst inte arbeta. En lyckad man hade en fru som inte ”behövde” arbeta. Det var svårt för mig. Sen började vi också bråka om barnuppfostran och där böjde jag mig inte utan bestämde mig för att flytta hem till Sverige. Sergio följde med ända in på planet och frågade om jag var säker på att det var det här jag ville.
Det var det. 1990 kom hon hem till Sverige igen med tioåriga Anna i ena handen och en resväska i den andra. Nu hade hon inget. Det var bara att börja om.
– Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv då. Vi hyrde lägenhet i andra hand och jag fick jobb i butik på Hennes & Mauritz. Anna trivdes inte alls i skolan först. Det blev jobbigt ett tag innan vi till slut fick vardagen att fungera.
Efter en tid träffade hon Bertil, en man hon haft en romans med långt tidigare, innan hon flyttade till Brasilien.
– När Bertil genom gemensamma bekanta fick höra att jag var tillbaka ringde han.
De återupptog sin relation och blev ett par igen.
– Han älskade mig mer än någon annan man någonsin gjort. Vi var gifta i tretton år och hade en så fin och öppen dialog. Men egentligen fick vi bara tre riktigt fina år. Sedan blev Bertil sjuk och blev sämre för varje år som gick.
Bertil fick ett bråck på halspulsådern som blev inflammerat och opererades bort. I samband med det skars ett stämband av och hans tillstånd blev allt sämre. Till slut kunde han varken prata eller svälja. Madelein fick mata honom med sond.
– Det var hemskt att se en människa man älskar tyna bort på det sättet. Jag blev själv tröttare och tröttare. Det sista året var min mamma också sjuk och hon och Bertil turades om att åka in och ut på sjukhus. De dog inom loppet av två månader. Ett halvår efter det dog också min pappa.
Mitt i allt elände förstod Madelein att hon måste göra något för sig själv efter alla år som vårdgivare där Bertils behov hela tiden stått i centrum.
– Jag hade ingen aning om vad jag ville, men jag förstod instinktivt att jag måste hålla mig i form fysiskt. Jag försökte gå och träna, provade olika pass, men ingenting kändes som att det passade mig. Det var unga ledare som stod och skrek att man var ”grym”. Det kändes inte bra. Så jag tänkte att jag får väl själv skapa de pass jag skulle vilja gå på.
Sagt och gjort, hon utbildade sig till aerobicinstruktör och var färdigdiplomerad vid 62 års ålder. Att få jobb visade sig vara betydligt svårare än att ta sig igenom utbildningen.
– Jag var på Friskis & Svettis, SATS, alla möjliga ställen. Men det var ingen som ville ha mig. Till slut, efter kanske ett års sökande, fick jag napp på Saga vid Mariatorget i Stockholm.
Musikintresserad som hon är la hon stor vikt vid musiken och gjorde olika spellistor anpassade till varje pass. Snart var hennes pass de med högst deltagarfrekvens.
Sen en kväll på en middag med vänner i Torekov hör Madelein sig själv säga att hon vill bli DJ.
– Jag vet inte var det kom ifrån, det bara dök upp, säger hon och skrattar.
En av väninnorna hade en son som kunde DJ:a, hon fick tre lektioner av honom som Amelia Adamo sponsrade. Madelein fick sedan göra sin första spelning på tidningen M-Magasins galakväll på Grand Hôtel i Stockholm.
– Det gick väl sådär. Jag hade ju inte alls så många låtar på min dator då. Idag kan jag säga att jag faktiskt är bra. Jag skulle själv vilja gå och dansa på ett ställe där någon spelar som jag.
Och det är hon inte ensam om. Dansgolven gungar i städer runt om i Sverige när Madelein är på plats. Nu rycker man i henne även från utlandet. Två tyska teams har gjort reportage om henne. Det blev sex helsidor i en av tidningarna. Hon har blivit intervjuad av brasilianska Vogue och hon har varit med i mexikansk morgon-tv. Förfrågningar droppar in från Spanien, Schweiz, Brasilien, Tyskland, Norge…
– Jag blir lite stressad av alla förfrågningar, jag sa det till min dotter Anna som sköter bokningarna. Jag är ju faktiskt 80 år och fullbokad till nästa sommar redan. Och Anna tycker att det viktigaste är att jag mår bra och orkar med. Så det är ingen idé att tjafsa med oss. Ett nej är ett nej.
Brasilien är för långt bort, men kanske att hon kan tänka sig att göra någon spelning i Tyskland så småningom. Men då ska det vara mycket folk. I alla fall minst tusen tycker hon.
– När jag spelar på Trädgår’n i Göteborg är det 1 200 personer där. Det gungar rejält – och det gillar jag.
Men att ligga hemma på soffan och mysa med Ludvig är inte så dumt det heller. Allt har sin tid.
Två röster om Madelein
Ingalill Mosander, vän och bokrecensent:
– Madelein och jag började i samma klass i Sofia kommunala flickskola på Södermalm i Stockholm för 67 år sedan. Hon verkade spännande i jämförelse med de andra välartade flickorna. Det var hon också. Vi var 13 år och skulle resten av våra liv prata med varandra nästan varenda dag förutom då hon bodde i Rio och jag i Berlin. Madelein är modig, viljestark, omtänksam, handlingskraftig och rolig. Det finns ingen jag skrattat lika mycket med.
– Min lillebror Roger brukar säga att hon har nio liv. Madelein har obekymrat kastat sig ut i äventyr jag aldrig skulle våga mig på. Och alltid kommit ner på fötterna. Men att hon vid 80 års ålder skulle vara en världsberömd DJ fanns inte på kartan. Jag upphör aldrig att förvånas över alla till synes omöjliga projekt hon ständigt ror i land. Att få vara en nära vän till Madelein har varit ett äventyr, en lycka och ett privilegium.
Anna Törnqvist Camisao, dotter och business partner:
– Madelein är inte bara min mor, utan även min business partner och bästa vän! Vi pratar med varandra varje dag, om jobb, familj, livet och allt annat. Vi har gått igenom många ”ups and downs” under mina 43 år, men även genom det svåra tycker jag att vi har kommit varandra närmare och haft lyckan att ha landat fint idag. Jag har bara positiva saker att säga om mamma, hon är lika inspirerande privat som hon är utåt till sin publik. Det enda som kan vara överväldigande ibland är antalet råd man kan få dagligen… Mamma är en kulspruta av uppmuntrande bra råd, alltid baserade på de senaste rönen, ha ha!
