Lasse Åberg – Den ofrivillige kändisen

Folkkäre mångsysslaren Lasse Åberg har ett råd han vill ge till alla som hunnit upp lite i åren: sluta tänk på åldern, ha roligt istället. Den devisen lever han själv efter. Och lyckas bra med det.

Visserligen har den riksbekanta mustaschen och de buskiga ögonbrynen liksom kalufsen grånat en smula. Men att den folkkäre mångsysslaren Lasse Åberg har fyllt 77 är ändå svårt att tro.
Om problemet med att bli gammal har han en bestämd uppfattning:
–Mitt bästa råd till äldre personer är att sluta tänka på åldern. Försök i stället att vara aktiv och göra kul grejer som alstrar energi. Själv har jag ganska nyligen börjat ta gitarrlektioner.

Gillar att gå här

På det i dagarna 15-årsjubilerande Åbergs Museum i Bålsta, några mil från Stockholm, kan besökarna stega fram till ställets vaktmästare för att ställa en fråga eller be om hjälp. Kuriöst nog är den hjälpsamme och något kutryggige mannen densamme som museets skapare och ägare.
– Jag gillar att gå här och rätta till en tavla som hamnat på sniskan eller stå i kassan och sälja en bok, förklarar Lasse Åberg utan krusiduller. På somrarna kan jag traska runt uteserveringen för att vattna blommor och plocka upp en eller annan fimp.

Fötterna på jorden

Uppenbarligen har det massiva kändisskapet och alla publika framgångar på intet sätt fått Lasse Åberg att bli snobbig eller högfärdig. Fast visst kan han också med avspänd självklarhet visa vad som gäller. När vi gör denna intervju i museet kommer en liten tös fram och frågar om Lasse kan följa med henne och leka i Trazankojan? Svaret är vänligt men bestämt. Tyvärr, just nu är han upptagen med annat och flickan får försöka hitta en annan lekkamrat.

Jag gillar att gå här och rätta till en tavla som hamnat på sniskan eller stå i kassan och sälja en bok.

När det leksugna barnet lommat iväg konstaterar Lasse att närheten till museibesökarna är en viktig del av jobbet, även om tiden sätter gränser. Men trots detta är tillgängligheten ett bra sätt att få kläm på vad folk tycker om verksamheten. Alltifrån barnens favoritställe Trazankojan med rutschbana och Banarnes varmkorvakvarium, till den unika och mångomtalade samlingen av Disneyföremål. Bland de många dyrgriparna finns en leksaksmotorcykel i plåt med Musse Pigg och fästmön Mimmi. Tillverkad på 1930-talet, i dag med en sexsiffrig prislapp.

Glädjande

–Man kan likna samlingen vid en lustyacht, fnissar Lasse. Dyr i inköp men rolig att äga.
Att museibesökarna årligen uppgår till nära fyrtiotusen gläder honom rejält. Ingen kunde ju vid starten år 2002 veta hur ett ambitiöst konst- och leksaksmuseum för såväl unga som gamla – en bra bit utanför storstaden – skulle fungera.
– Visst var jag lite skrajsen från början, men nu är det bra glid hela vägen, sammanfattar han.

Fäbless för popkonst

Som åtta-årig spoling slukade Lasse serietidningar och kollade in allt i filmväg från Walt Disney. Kalle Anka och hans vänner blev stora favoriter, framför allt Musse Pigg.
En bit upp i tonåren växte hans intresse för att samla på Disney-figurer, vilket hörde ihop med hans fäbless för dåtidens popkonst. Snart kunde han konstatera att han hade en mysko anhopning inte bara av tidningar och affischer, utan även av Kalle Anka och hans vänner i form av leksaker i plåt, bakelit, celluloid, plast och textil.

Del av museet

– En slumpartad hobby som utvecklades till spännande kulturhistoria, summerar han och tillägger nöjt att det som nu visas på Åbergs Museum rankas bland världens främsta Disney-samlingar.
Att han själv har kommit att ingå i museet som ett levande objekt har han uppenbarligen inget emot. Hur avspänt det kan bli illustrerar en händelse som inträffade när en liten pojke kom fram och hälsade.
– Sen sprang knatten iväg och ropade till farsan som gick runt i utställningen: ”Pappa, jag träffade Lasse Åberg. Han såg inte alls så känd ut!”

Grafiska spratt

Lasse Åberg har inga visitkort, det är inte hans stil. Men om så vore, säger han att det i första hand skulle stå ”grafisk formgivare”, vilket är den formella utbildning han har efter åren på Konstfack i Stockholm. Översatt till hans eget vardagsspråk menar han att det lika gärna kunde stå visuella hyss eller grafiska spratt.
På samma sätt som samlandet startade tidigt var han även snabb med att rita och teckna, så pass skickligt att omgivningen imponerades.

Klassresa

– Farsan jobbade på en mekanisk verkstad i Stockholm och efter jobbet knäckte han extra som trummis i ett dansband. Han var också snabb i truten och när en släkting tyckte att jag skulle bli konstnär sa farsan att det är bättre att du blir reklamtecknare, ”dom kan tjäna massor av stålar.”
Lasse tog till sig faderskapets goda råd; han sökte och kom in på Konstfacks fyraåriga grafiska formgivarlinje. Därmed inleddes en osedvanligt framgångsrik klassresa som Lasse själv beskriver som räddningen.

Hur menar han?
– Tja, det har ju gett mig möjlighet att pyssla enbart med sånt jag tycker är kul och meningsfullt, samtidigt som jag med tiden alltmer sluppit bekymra mig om pengar.
Han tillägger med pillemarisk blick:
– Ska sanningen fram är jag dessutom ganska äregirig.

Jag går ständigt omkring med en liten bok i fickan där jag skriver ner idéer.

Gift med textilkonstnär

Högklassiga grafiska blad av världskända konstnärer varvat med exklusiva och åtråvärda serieoriginal är vad som främst pryder väggarna i museets konsthall. Med tanke på formgivare Åbergs bakgrund är detta inget att förvånas över. Lasses fru sedan drygt femtio år är Inger Åberg. Hon är textilkonstnär och representeras även på museet med litografier, där förlagan är hennes egna bildvävar och broderier.

Kärleksfulla blinkningar

Självklart finns även Lasses egna grafiska blad till beskådande och försäljning. Till dags dato har den flitige museichefen förfärdigat över trehundra grafiska bilder i signerade och numrerade upplagor. Någon som slår den produktionstakten här i landet finns inte.
– Det började med att jag ritade av Musse, Kalle och de andra vännerna i min tidiga leksakssamling. Med tiden har motiven vidgats utanför Disney-sfären, jag går ständigt omkring med en liten bok i fickan där jag skriver ner idéer. Kalla mig gärna idésnokare, men jag ser mig inte som konstnär. Mina grafiska blad vill jag hellre se som omsorgsfullt illustrerade hugskott, gärna med en kärleksfull blinkning till konsten.

Deppig av kritik

Förutom grafiken är det för den stora publiken även bekant att Lasse Åberg formger och illustrerar så vitt skilda ting som snapsglas, äggkoppar, T-shirts och lunchbrickor, men även SLs buss- och tunnelbanesäten. Samt förstås sina egna böcker, alltifrån Lasses Klokbok för vetgiriga barn till den sällsamt underfundiga självbiografin Åberg från A till Ö.
Det allra mesta i denna omfattande och ganska spretiga produktion har tagits emot med goda försäljningssiffror och positiva omdömen. Något som mångsysslaren själv förstås uppskattar högt.
– Men trots allt; dyker det upp en nedgörande recension blir det deppigt. Så pass att jag kan känna mig ungefär som en lyktstolpe som hundarna gillar att pinka på.

Trazan och Banarne

Musikaliskt utövande på hobbynivå har länge funnits med i Lasse Åbergs CV. Redan tidigt 60-tal sågs han i teveprogrammet Gitarren och många i dag vuxna svenskar minns säkert succéprogrammet Trazan och Banarne från julen 1976. Idégivare och medverkande frontfigur var Trazan Apanson, det vill säga Lasse Åberg själv, oftast med en banjo och några enkla ackord i beredskap. Ständigt tillsammans med kompisen Banarne, alias Klasse Möllberg.
Publikresponsen var magnifik och medförde flera nyproduktioner i Sveriges Television, vilket i sin tur innebar att orkestern utökades och sökte sig utanför teverutan.

Electric Banana Band

Electric Banana Band förstärkt med gitarrspelande Janne ”Zebran” Schaffer, förutom frontfigurerna Trazan och Banarne och ett häftigt komp, premiärspelade 1980 och succén från teverutan upprepades på diverse scener och konserthallar runt om i Sverige.
– Att spela live inför en glad publik är ganska oslagbart, erkänner Lasse. Första åren var rent kaotiska och efter några års paus är vi återigen på gång.

Stort intresse

I somras framträdde Electric Banana Band på sex stora scener. Allt från rockfestivalen Peace and Love i Borlänge till Bjuråkersstämman och Ystad Jazz Festival. Intresset från arrangörerna inför en sommarturné nästa år är stort.
Lasse Åberg gör som han brukar; han tar det med ro, och fortsätter att förkovra sig på sin nya favorit – flamencogitarren.

Jazzfeeling

– Litet då och då träffar jag en proffsig gitarrist som lär mig nya låtar och ackord. Allt från spansk flamenco till latinamerikansk samba, men även amerikanska schlagers med jazzfeeling.
Hur var det han sa inledningsvis, mångsysslaren Åberg?
– Tänk inte på åldern. Gör sånt du gillar. Då får du energi och glädje att gå vidare.

Gör sånt du gillar. Då får du energi och glädje att gå vidare.

Det är nog svårt att hitta en svensk som aldrig upplevt Lasse Åbergs filmhjälte Stig-Helmer. Den tafatte och godhjärtade brödrostkontrollanten har sedan premiären med Sällskapsresan 1980 återkommit och orsakat bioköer över hela Sverige. Numera finns Stig-Helmers sex långfilmsäventyr även i dvd-format, vilket gör att antalet betraktare av hans många olika upptåg är omöjligt att ange exakt. Men att det handlar om miljonpublik är helt klart.

Aldrig säga aldrig

Den självklara funderingen efter dessa megaframgångar är förstås om vi får se Stig-Helmer på ännu en humorladdad och hjärtevärmande filmresa?
Lasse Åberg svarar med uttrycket att ”man ska väl aldrig säga aldrig”.
Varpå han tillägger:
– Men glöm inte en sak – jag är inte 75 år längre.

Text: Leif Domnérus
Foto: Louise Billgert

Kommentera