Kostnader för arbetsresor och jobbluncher tar ut fördelarna med jobbskatteavdrag så att en anställd och en pensionär får ungefär lika mycket kvar i slutändan menar insändarskribenten.
Vår skatt tycks ha blivit ett ständigt debattämne. Man minns den senaste valdebatten där oppositionen understödda av pensionärsorganisationerna påstod att vi betalar orättvis skatt. Mona Sahlin och Thomas Östros talade till och med om straffskatt. Man fick det att låta som om regeringen lagt extra skatt på pension.
Verkligheten är att under den här regeringen har vi pensionärer fått lägre skatt genom att den skattefria delen av inkomsten (grundavdraget) höjts.
I Veteranen nr 1/2012 ondgör sig Gunnar Lindén Falköping över att vår SPF-ordförande inte tillräckligt kraftfullt fördömer jobbskatteavdraget till förmån för lägre pensionärsskatt. Den 17/2 kunde man i Veteranan.se/Tyck läsa ett inlägg av Staffan Öberg Bålsta där han tycker att jobbskatteavdraget skall strykas. Man får hoppas att han inte får rätt ty i så fall kommer givetvis också det särskilda grundavdraget för pensionärer att strykas. Alla pensionärer kommer då att få skatten höjd med de belopp som framgår av kolumnerna 4 och 5 i tabellen nedan.
Ingen orättvisa
I huvudsak gäller klagomålen på jobbskatteavdraget att vi pensionärer genom detta får betala mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Enligt min erfarenhet, 40 år som löntagare (statstjänsteman) och 20 år som pensionär, är detta inte någon orättvisa. Som pensionär har jag inga utgifter för inkomsternas förvärvande. Man har dessutom vissa förmåner. När jag åker buss till min vårdcentral eller in till Stockholm, betalar jag 30 kr för fram och återresan. En löntagare, kanske ensamstående barnförälder, betalar 50 kr för samma resa. När jag besöker Utö där en av våra döttrar har sommarnöje, betalar jag 100 kr tur och retur för båtresan. En löntagare får betala 160 kr. I den kommun där jag tidigare bodde (samma kommun i vilken vår SPF-ordförande bor), fick alla kommuninnevånare över 65 år åka gratis på kommunens busslinjer. Jag hörde aldrig någon löntagare klaga över att skattemedel användes till detta.
Pensionärer har större bärkraft
Den politiska oppositionen och pensionärsorganisationerna kräver lika skatt vid lika inkomst. Detta anses som ett jämlikhetskrav. Om detta är det enda måttet på jämlikhet i sammanhanget, kan diskuteras. Ett annat mått kan vara att en var skall betala skatt efter bärkraft. Vårt skattesystem är delvis uppbyggt på principen skatt efter bärkraft.
En pensionär har större bärkraft att betala skatt än en löntagare med samma inkomst om denne inte skulle få jobbskatteavdrag. Man har inga utgifter för inkomsternas förvärvande och en del förmåner som nämnts ovan. En löntagare har utgifter för inkomsternas förvärvande såsom dyrare lunch- kostnader och framför allt resor till och från arbetsplatsen. En månadsbiljett på kollektivtrafiken i Stockholm kostar c:a 700 kr vilket lär vara bland det billigaste i landet.
Dyrare lunchkostnad är ingen oväsentlig merkostnad. En normallunch lär kosta över 70 kr i både Malmö, Göteborg och Stockholm. En löntagare som äter lunch 20 dagar i månaden får alltså betala 1400-1500 kr för detta. Detta betyder att löntagarens lunchkostnader är upp till 1000 kr mer per månad jämfört med kostnaderna för en pensionär som lagar och äter sin lunch hemma. Även den löntagare som har tillgång till företagsmatsal med subventionerad lunch, torde ha en merkostnad på ett par hundra kronor i månaden.
Skillnaden är mindre än många tror
Om vi som exempel väljer en pensionär som har 18 000 kr/månad i pension, kommer denne enligt jobbskatteavdraget att betala 1249 kr mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Det låter mycket. De som hävdar lika skatt på lika inkomst, låter i regel också påskina att skatteskillnaden är så stor. Detta är fel. Man undanhåller att regeringen delvis har kompenserat oss pensionärer för jobbskatteavdraget genom höjt grundavdrag. Tabellen nedan visar jobbskatteavdrag och skattesänkning på grund av särskilt grundavdrag vid olika inkomster.
– – 1 – – – 2 – – – 3 – – – 4 – – – 5 – – – 6
10 000 – 801 – 17000 – 5 335 – 446 – 355
15 000 – 1064 – 26 200 – 8 253 – 687 – 377
20 000 – 1372 – 29 600 – 9 324 – 777 – 595
25 000 – 1680 – 30 200 – 9 513 – 792 – 888
30 000 – 1825 – 29 500 – 9 292 – 774 – 1051
40 000 – 1825 – 18 700 – 5 890 – 490 – 1335
Kolumn 1 är månadsinkomst, lön eller pension.
Kolumn 2 är jobbskatteavdraget per månad.
Kolumn 3 är särskilt grundavdrag för pensionärer
Kolumn 4 är den skatt pensionären slipper betala per år på grund av särskilt grundavdrag
vid utdebitering 31,50kr.
Kolumn 5 är skatten enligt kolumn 4 men per månad.
Kolumn 6 är skillnaden mellan kolumn 2 och kolumn 5, alltså den skatt en pensionär får betala mer
än en löntagare med samma inkomst.
Vid diskussioner om ojämlik skatt är det är det inte jobbskatteavdraget man skall använda som argument. Det är värdena i kolumn 6 som bör användas.
Löntagaren har kostnader, pensionären förmåner
Tar man hänsyn till de kostnader för inkomsternas förvärvande som löntagaren har och de förmåner en pensionär har, kommer båda om de har samma inkomst, i stort sett att ha lika mycket att leva på efter skatt. Det finns givetvis löntagare som har gångavstånd till jobbet och därför inga reskostnader men det finns också de som har betydligt högre kostnader. I stort sett tror jag jämlikhet råder. Det kan till och med vara så att vid inkomster under 30 000 kr/månad har en löntagare med hemmavarande barn svårare att få pengarna att räcka än en pensionär med samma inkomst.
För låga pensioner
Jag är väl medveten om att mina synpunkter kommer att innebära ett ramaskri bland många pensionärer. Ett stort antal pensionärer kan inte klara sig på sin pension men det är ju inte detta jämlikhetsfrågan gäller. Jämlikhetskravet gäller samma skatt på samma inkomst. Att ”fattigpensionärer” inte klarar sig, beror inte på skatten utan på att pensionen är för låg. Tyvärr ser man inte SPF med flera göra något för fattigpensionärerna. Förmodligen därför att dessa inte har råd att vara medlemmar i någon pensionärsorganisation.
Under 1960- och 1970-talen när min fru och jag var småbarns- och tonårsföräldrar, fick vi vända på varenda krona. Det blev aldrig något över för sparande till semesterresor eller till pensions- försäkringar. Tänk om det hade funnits jobbskatteavdrag! Nu har vi varit pensionärer i 20 år och kan, trots mindre inkomst, unna oss betydligt mer av livets goda.
För läsarna vill jag framhålla att jag som f.d. statstjänsteman har bra men inte skyhög pension.
Lennart Hedström, Nacka
Pensionär och SPF-medlem sedan 1991.
