Drömde om att skriva

Det är en novell som träffar hjärteroten. Och den är nästan sann. Annabeth Jarl hade sin mamma i tankarna när hon skrev den.

Det är april och novelljuryn har bestämt sig för att ge ett andrapris till ”Hennes sista fotspår i sanden”. När jag får tag i Annabeth för att ge detta glada besked blir jag tvärt avbruten.
– Senioren? Ja, den känner jag till men jag ska inte ha någon prenumeration, säger hon bestämt i luren.
Det knastrar på tråden så jag förstår att hon inte hört vad jag sagt. När hon hör ordet ”Grattis” blir tonen annorlunda.
– Oj då, det har ringt tre säljare innan så jag trodde att det var en till, säger hon.
– Men nu blir jag så glad att jag ska köpa en bukett och sätta på min mammas grav!

Runda rumpor

Annabeth Jarl är konsthantverkare, hon gör betongskulpturer för trädgården och har en egen firma som heter ateljé Runda Rumpor.
– Alla mina figurer har så runda rumpor att det föll sig naturligt, förklarar hon.
Hennes mamma ville skriva om sitt liv men det blev aldrig något av det. Annabeth närde också en dröm om att skriva men tiden räckte inte riktigt till.
– Jag hade nästan gett upp den drömmen men tack vare priset i Seniorens novelltävling har jag bestämt mig för att ge skrivandet tid och utrymme i mitt liv.

Barnböcker

Helt nybörjare är hon inte, hon har hon gett ut barnböckerna ”En hel hink lycka” och ”Krama aldrig en humla” som dottern Anna-Karin har illustrerat.
– Jag gick en fem dagar lång skrivarkurs i Dalsland för tjugo år sedan och så har jag gått en kvällskurs. Det är allt.
Men även om Annabeth nästan beskriver sig som autodidakt så har hon vunnit skrivarpris tidigare. 2007 fick hon första pris för novellen ”Två travar plastförpackningar” i litteraturpristävlingen ”Kvinnor skriv för livet!, utlyst av Kvinna Skaraborg och Regionbibliotek Västra Götaland.
Nu hoppas vi att Annabeth fortsätter att skriva med hela sitt hjärta!

Text: Gunilla Lindahl

Kommentera