Skulle Hasse och Tage kunnat få oss att samarbeta för en bättre värld istället för att hetsas mot varandra i ömsesidig misstro? Läs Bodil Jönssons krönika.
I julas och kring nyår såg många av oss Hasse & Tage-filmen. Det blev lite vemodigt att återknyta kontakten med dem – de var ju inte bara briljanta tänkare och underhållare utan ville oss också så väl. När vi skrattade tillsammans njöt vi av tilliten och tryggheten. Samtidigt inspirerades vi till positiva framtidstankar. De framförde sällan något som var ”bara” roligt. De ville något med det de gjorde och de lyckades verkligen tränga in i folksjälen med det.
Till och med talesätten finns kvar. Ett fåtal av oss kan hela Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton utantill. Andra kan åtminstone delar, som till exempel ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar” eller ”Vår son är en GOD människa”. Och det är knappast någon som har missat sagans grundbudskap: att det är gemenskap och sammanhållning som utgör själva poängen. Både med julen och med tillvaron i stort.
Vad skulle då Tage sagt idag?! Och Hasse? Det undrar jag ofta. De var tidigt ute med sina funderingar över de största kunskapsutmaningarna av alla: fred, miljö, klimat. Men vad skulle Äppelkriget blivit för film år 2020, och vad skulle dess ledmotiv Änglamark haft för text? Kunde de medverkat till att vi också nu slöt oss samman i ett framtidsarbete för en bättre värld istället för att låta oss hetsas mot varandra utifrån ömsesidig misstro? Aldrig så många rapporter från FNs klimatpanel räcker ju faktiskt inte till för att nå fram till klimatförnekarna, ofta grundade i den vitt spridda ”alternativa-fakta”-rörelsen.
I den hade han kunnat klä av Trumps med flera lögnerier in på bara kroppen så att många kunde se att det är bara trams.
Tänk om Tages fantastiska monolog Om sannolikheten hade kunnat kompletteras med en monolog 2020: ”Om kunskapslikheten” ! I den hade han kunnat klä av Trumps med flera lögnerier in på bara kroppen så att många kunde se att det är bara trams. Ja, det är faktiskt ”ovärt”! Så fint att 2000-talet tillhandahållit ett ovärderligt nyord som passar så bra att använda om dagsländor och pajaskonster av Trump-typ.
Har du tänkt på hur allt sådant försvann i ett glömskans myller förr i världen, och hur upphovsmännen fick stå där med skammen och den förlorade trovärdigheten? Så är det inte längre. Det mest spektakulära och osanna sprids nu mycket bättre och snabbare än de aldrig så välunderbyggda sanningarna. Värst är det för unga människor, men alla påverkas negativt av det. Den ständiga förvillelsen underminerar vår förmåga att alls orientera oss i världen. Handen på hjärtat: hur skulle det gå om din sanning var bara din och min bara min? Och om våra respektive ”sanningar” kunde ändras så fort någon tyckte att nu är det något annat som ska vara ”sant”?!
