Bodil Jönssons sommar blev lång i år. Hela tre epoker hann utspela sig.
Det känns som om det är väldigt länge sedan jag skrev en krönika här – mycket längre sedan än de fjorton veckor som faktiskt gått. Beror det månne på att jag under tiden varit igenom tre hela epoker?
Den 6 maj började min ”Sommaren med taket”. Det hundraåriga tegeltaket här förtjänade att läggas om från grunden och det hela skulle bara göras. Punkt, slut. Inte anade jag från början att det skulle ta hela nio veckor. Inte hade jag tänkt på att nio veckors sovmorgnar skulle försvinna (byggare börjar klockan sju) och inte hade jag på förhand satt mig in i hur mörkt och annorlunda det blir inne i ett hus omgivet av byggnadsställningar.
Men allt var inte elände, långt därifrån! Jag fick uppleva en period späckad med ständiga nyheter-från-taket. Som till exempel att den äldsta beståndsdelen där uppe var ett spåntak och att detta sedan i omgångar täckts med takpapp som i sin tur lappats och lagats. På ett ställe bestod faktiskt lappningen av en masonitskiva med texten Nobels dunderdynamit(!).
Den kunde jag inte låta bli att spara. Liksom några av de handsmidda spikarna.
Resultatet av omläggningen blev ett oerhört välgjort tak som nu kommer att vara både vackert och funktionellt i minst hundra år framöver. Medan jobbet pågick tänkte jag ibland med välbehag som Karl-Bertil Jonsson: ”ett väl utfört arbete är den grund varpå samhället vilar”.
Underhåll är både praktiskt och lugnande medan ett försummat underhåll är det rakt motsatta.
Andra gånger tänkte jag mest på hur lugnt det är att leva under ett tak som nu garanterat överlever mig med råge. Och på att underhåll är både praktiskt och lugnande medan ett försummat underhåll är det rakt motsatta. Både opraktiskt och olugnande. Tänk bara på hur lågt förtroende vi numera har till tågens punktlighet! Varför har förresten inte samhällets revisionsrapporter en särskild rubrik ”Underhåll” där man synar huruvida rimligt mycket satsats på just underhåll?
Min andra sommarepok blev ”Den ljuva intigheten”. Helt vidunderlig var den i all sin tidlöshet och övriga intighet. Än en gång fick jag tillgång till denna den viktigaste av alla sommarkänslor: att bara få ge efter, att sjunka in i naturens växlingar, att helt tappa taget om tiden och på morgonen inte ha den blekaste aning om vad den kommande dagen skulle komma att innehålla. Ett sådant tillstånd är ju en enda stor nåd! Jag ser redan fram emot nästa gång som den ljuva intigheten fångar in mig.
Den tredje fasen har rubriken ”Klarspråk”! Den började när Kamala Harris sa ut att hon inte kände en gnutta rädsla inför kampanjandet mot Trump. Efter alla sina år som åklagare menade hon sig känna till hans ”sort”.
Och det demokratiska partiet följde upp med att utnämna weird till kampanjtema. Under den rubriken kommer de att konsekvent nagla fast att också Trump-trams faktiskt bara är trams och inte förtjänar att uppmärksammas som något annat än just det.
Vad om också vi också i Sverige skulle sluta slösa tid och ork på kunskapsförnekarna, deras göranden och låtanden? Och i stället följa renässansens valspråk ad fontes, det vill säga till källorna? Kanske lögnerna kortsluter sig själva bara vi andra sluter oss samman kring ”vad då, det där är ju bara konstigt!”
BODIL JÖNSSON är fysiker, författare och professor emerita i rehabiliteringsteknik. Hon är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
