Det blåser hårt kring den regelbaserade världsordningen. Men utan den står vi oss slätt, skriver Bodil Jönsson.
År 2007 gav Johan Tell ut en bok som heter Utrotningshotat. I bild och text hittar man där 50 exempel på saker som var utrotningshotade då – till exempel askkoppar, bidéer, brev, diabildsprojektorer, faxar, fönstervevar, gillesstugor, heltäckningsmattor, kontanter, oljepannor, overheadapparater, skrivmaskiner, sockerskålar, telefonkataloger, telefonkiosker och uppslagsverk.
Ack, ja, lite nostalgisk kan man allt bli. Men samtidigt kan man fundera över vad som är utrotningshotat nu. Alla dessa djur och växter. Och inlandsisen på Grönland liksom isbjörnarna där. Och de bensin- och dieseldrivna bilarna liksom bensinmackarna här. Med mera, med mera.
Fräckhetens parlament utvecklar sina egna översittarfasoner, typ ’om du får Ukraina, kan väl jag få Grönland’.
Ja, vad då ”med mera” – vad är det som bör komma med och som platsar under rubriken mera? Vad är det som är viktigare än det mesta? Jo, att den regelbaserade världsordningen nu sägs vara utrotningshotad. Det vill säga att vi riskerar att bli av med:
FN med inte bara dess sex huvudorgan utan också:
- dess konventioner, så som barnkonventionen om barnets rätt, Genevekonvention med regler för krigföring och skydd för civila och kärnvapenkonventionen,
- dess organisationer, till exempel WHO, Världshälsoorganisationen, och
- dess paneler som till exempel IPCC som regelbundet förser oss med rapporter över vetenskapligt styrkta klimatförändringar i världen.
Under paraplyet ”Den regelbaserade världsordningen” sorterar också:
- WTO, Världshandelsorganisationen, som arbetar med regler och regelefterföljder inom internationell handel, inklusive tullar och andra handelsrestriktioner.
- Världsbanken vars mål är att minska den globala fattigdomen, göra fördelningen av välstånd mer rättvis och främja hållbar utveckling, samt IMF, Internationella valutafonden.
Alla styr de upp hur man kan upprätthålla, utveckla och övervaka efterlevnaden av internationella regler.
Dra nu ett djupt andetag och tänk efter hur det skulle bli om allt detta försvann. Vi ser redan nu hur hela havet stormar-attityder börjat ta över. Fräckhetens parlament utvecklar sina egna översittarfasoner, typ ”om du får Ukraina, kan väl jag få Grönland”. Och den internationella brottsmålsdomstolen i Haag blir tämligen tandlös när personer som borde åtalas för folkmord, brott mot mänskligheten, brott mot krigets lagar eller aggressionsbrott inte lämnas ut av de berörda staterna.
Vidare kan det innebära dödsstöten för Parisavtalet, den globala klimatöverenskommelsen, om Trump och hans efterföljare hoppar av.
Så när du nästa gång ser eller hör något om att paraplyet ”den regelbaserade världsordningen” är hotat, tänk då gärna på vad som händer när du är ute med ett riktigt paraply i regn och rusk. Tar blåsten i för hårt så kränger paraplyet, det blir omedelbart oanvändbart och i det långa loppet omöjligt att laga. Så kan det bara inte få bli med den regelbaserade världsordningen, den som utvecklats under nästan ett århundrade av ansträngningar för att vi alls ska kunna samexistera globalt! Utan den står vi oss slätt.
Motmobilisering får därför bli slutordet här.
BODIL JÖNSSON är fysiker, författare och professor emerita i rehabiliteringsteknik. Hon är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
