Bodil Jönsson skriver om att det borde införas en ny myndighet som skulle kunna preppa oss med informationsbroschyrer Om kunskapen undermineras. Så att vi och samhället kan vara proaktiva. Läs hennes krönika nedan.
Jag satt där och blev klippt. Samtalet var förtroligt och avslappnat. Vi känner varandra sedan decennier, Annette och jag. Under spegeln låg det några tidskrifter och min blick fastnade på ”MODE”.
”Har du fångat upp något särskilt kring vad det blir för hårmode i vår?” undrade jag lite oskyldigt. Och fick ett överraskande svar: ”Nej, så funkar det inte längre. När jag var ny i gamet hörde det till att vi skulle åka utomlands på stora hårmässor och fånga upp de senaste trenderna inför säsongen. Därefter tog det ett tag innan modet slog igenom här hemma, men när det väl kom var vi i gengäld väl förberedda. Nu är det i stället som att alla frisyrer alltid finns samtidigt och inget är mer inne än något annat. Med ett undantag: plötsligt kan en viss frisyr hos en kändis bli högsta mode. Och då blir det den och bara den som dominerar ett tag.”
Vilken öronöppnare hon gav mig, Annette! Inte heller inom hårmodet orkar vi människor med att allt finns samtidigt och att var och en måste ta ställning till så mycket på egen hand. Där som i andra sammanhang börjar man i stället förlita sig på kändisar och influerare och hålla sig till dem.
Precis som det blivit på kunskapsområdet. När man bombarderas av en strid ström av vrållögner, halvsanningar, grova förenklingar och långsiktigt hållbara kunskaper – hur ska man då kunna veta vad som är sant, hur grannen tänker eller ens hur man själv tänker?
Den näraliggande lösningen är att lyssna på någon influerare. Har man tur är vederbörande en äkta sanningsivrare, en som gör sitt allra bästa för att tala just sanning. Men chansen för det är inte så stor, eftersom åsikter och kunskaper blandas hej vilt.
Därmed är jag över på mitt kunskapsspår igen. Och på nyckelfrågan: Hur ska vi ta oss ur kunskapsförvirringen?
I den bästa av världar hade den frågan inte behövt ställas för kunskapsrelativismen hade kvävts i sin linda. Tänk om vi hade haft inte bara ett MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap utan också ett MKB, Myndigheten för Kunskapsskydd och Beredskap?
En myndighet som skulle stötta samhälle, institutioner, grupper och individer att bättre beivra, förebygga och hantera kunskapsförvillelser. MSB preppar oss ju bland annat genom Om kriget kommer, MKB skulle kunna preppa oss med Om kunskapen undermineras. Så att vi och samhället kunde vara proaktiva.
Då hade vi inte som USA behövt invänta domstolsbeslut efteråt när någon (läs: Trump) djupt kränkt kunskapens immaterialrätt. Vi kunde agerat i förväg. Faktiskt rentav med stöd i terrorlagstiftningen eftersom kunskapsförvirringen inte bara är ett elände för individer utan också allvarligt skadar både nationen och dess institutioner.
För övrigt håller nu naturen på att vakna till liv. Och snart drillar lärkan från sin position mellan himmel och jord och tänker varken på att leva eller dö. Fantastiskt!
PS: Nu har jag startat en landningsbana på nätet för tankar, samtal och åtgärder som kan leda åt rätt håll. Gå gärna in där på www.uppdragkunskap.se . DS
