Finns det något parti som är intresserat av matpriserna? Sverker Olofsson bjuder på en valvinnande slogan.
Jag känner mig upprymd, lite lycklig till och med, när jag läser om planerna på en
veckobojkott av matkedjorna. En protest mot de rusande priserna. Egentligen är det ju inte klokt så dyrt det har blivit att handla mat. Medborgarna säger ifrån.
Kommer ni ihåg att just före jul föreslog också Magdalena Andersson att man borde tvinga handeln att märka förpackningar där innehållet blir mindre men priset består? Det vi brukar kalla krympflation.
Snöa nu inte in på att det var av Magdalena Andersson utan se det som att en partiledare för ett stort parti hade synpunkter på matpriserna. Möjligen har det betydelse att hon är kvinna. En gång blev det sagt och sedan blev det tyst så engagemanget verkar vara måttligt.
Jag tyckte idén var intressant och skrev några rader på Facebook. Direkt kom kommentarerna: ”Så du tycker att politikerna ska bestämma över produktionen, alltså kommunismen ska införas!” Rätt så fånig kommentar tycker jag, och respektlöst för människor som har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Det är ju inte klokt så dyrt det har blivit att handla mat.
Sedan kom också en och annan kul fundering: ”Vilken superfråga att vinna val på. Nu får regeringen passa sig!” Kul som sagt och jag skrattade med. Ett tag. Tills tanken dök upp: Det här är kanske superfrågan — matpriserna som gräver hål i så många människors ekonomi!
Jag noterade att sådana här kommentarer gärna kom från äldre män. Troligen med bra ekonomi och i värsta med fall med rätt så liten erfarenhet av att handla mat. Definitivt ingen erfarenhet av att stå framför butikskylen och tänka att ostbiten har jag inte råd med så den får jag skippa och kaffet får vänta tills pensionen kommer.
Min favorit är prästost och helst den som är tillverkad av det mejeri som hör hemma här i norra Sverige. Jag undrar hur länge osten ska få vara en självklar del av frukostbordet när jag i en Umeåbutik ser att den kostar 165 kr/kg.
Min känsla är att även handeln börjar tycka att det är för dyrt. Priserna skrämmer kunderna. Man kan inte säga att det fifflas med prismärkningen men ibland känns den en aning manipulativ. Köttfärs kan vara ett bra exempel. Jag tycker att köttfärspriset ska anges i kr/kg och inget annat. Jag tror att de flesta delar min uppfattning. Idag är det inte alls ovanligt att köttfärspaket som ligger sida vid sida i det ena fallet är prismärkt per styck och i det andra fallet per kilo. Då är det lätt att välja det lägre priset men få den dyrare färsen.
Exemplen är många. Köp två så får du bättre pris är ju direkt dumt för det lilla pensionärshushållet som knappt hinner äta upp den första av de två gurkorna för att ta ett exempel. Och så krympflationen. Mindre innehåll, men samma pris. För mig tog det ett bra tag innan jag insåg att ett halvkilospaket kaffe numera bara innehåller 450 gram.
Att handla är idag ingen lek. Man måste vara skärpt och ha gott om tid. Extrapriser och lågprisbutiker är vad som gäller. Inte blir det lättare när man är gammal och synen börjar bli grumlig. Det är den allra minsta och undanskymda texten på prislappen som man för det mesta har största nyttan av.
Så var det superfrågan som regeringen får passa sig för. Kommer ni ihåg förra valets framgångsrika slogan. Den som kanske avgjorde valet: ”Pris vid pump”.
Hur man nu än vrider och vänder på saken måste väl ändå mat på bordet vara viktigare än diesel i tanken. Finns något parti som är intresserat så bjuder jag på den slogan som kan bli nästa valvinnare: ”Pris i butik”.
Sverker Olofsson är journalist och aktiv senior
