Hur ska de som är unga nu få någonstans att bo undrar insändaren.
Jo,jag har insett att jag inte kan påverka min ekonomiska situation! Men när jag träffar mina yngsta barnbarn påminner de så om mig och min syster i 5-6-års åldern, då undrar jag hur världen blir för dem och deras generation. Så mycket har hänt under dessa år, inte minst andra världskriget, tekniken har gått framåt, vi har ett varuutbud som är enormt, men hur har vi det på det mänskliga planet? När jag var barn kändes det tryggare, man var sedd. Man klagar nu på bostadsbristen, men, varför sålde man då ut kommunala bostäder?
Allt i det här samhället handlar numera om pengar, de som är unga nu, hur och när skall de få bostäder.och med vilka pengar?
Hälsningar Ingegerd
