Vad sägs om en trädgård full med kräldjur? Många skulle nog tveka att sätta sin fot där men för Claes Andrén är det rena paradiset. Han är övertygad om att fler skulle tycka om grod- och kräldjuren om vi bara gav dem en chans.
Vid första anblick ser det ut som en helt vanlig trädgård. Närmast det röda huset växer rosor och blommande oregano i prydliga rabatter, men bakom en grind skymtar böljande gröna kullar och flera dammar.
När SPF-medlemmen Claes Andrén ropar dröjer det inte länge förrän åtta tackor tittar fram bakom en kulle och kommer rusande mot oss. Särskilt en av tackorna vill bli kliad och gosad med, precis som en hund. När vi slutar klappa puttar hon till oss.
– Får är mycket trevligare än gräsklippare! Eller hur? Utan fåren skulle markerna växa igen, säger Claes Andrén.
Han har specialdesignat sin tomt i Ljungskile så att samtliga grod- och kräldjursarter som finns i Västsverige ska trivas här. Dammarna är extra viktiga och hemligheten är att aldrig låta dem torka ut. Han berättar stolt att det finns både huggorm, snok och hasselsnok på markerna. Och så åkergroda, vanlig groda och vanlig padda.
– Förra sommaren skrek min fru till från altanen. Hon hade då trampat på en hasselsnok. Men den blev inte skadad, så det var ingen fara. Vi har en riktigt fin population av hasselsnok under altanen!
Claes Andrén är professor i bevarandebiologi vid Göteborgs universitet och en av landets främsta experter på grod- och kräldjur. Han är pensionär sedan sex år tillbaka, men det hindrar honom inte från att fortsätta jobba. Dagen innan vi träffas ryckte han till exempel ut till en förskola för att avlägsna en aggressiv huggorm.
Han blev själv huggormsbiten för några år sen när han skulle hjälpa en granne som fått påhälsning i sitt stall. Claes Andrén möttes då av två ilskna huggormshanar och bedömde att han kunde ta en i varje hand utan att först hämta skyddsutrustningen. Problemet var bara att där fanns en tredje orm, en hona, som inte syntes och som gick till attack.
– Jag kände direkt att jag blev påverkad och fick skjuts till lasarettet. Jag låg på en intensivvårdsavdelning i en vecka.
Blir du inte rädd att bli biten igen, nu när du dessutom har huggorm på tomten?
– Nej då! Men det är klokt att vara lite försiktig vissa tider på året, särskilt nu på vårkanten. Då ligger huggormen och solar sig i vårsolen samtidigt som vi människor kommer ut och ska rensa i rabatter.
Claes Andrén konstaterar att familjen har gott om tålamod för hans intresse. När vi passerar dammarna hittar vi en större vattensalamander. I gräset hoppar också en vanlig padda. Den är liten och därmed inte äldre än ett år.
Runt om i trädgården kryllar det av tegelpannor. Värmen är perfekt för övervintrande kräldjur. Claes Andrén brukar gå en runda varje dag och vända på tegelpannorna för att se om någon ny bekantskap har flyttat in. Han behöver bara vända på tre innan vi hittar dagens första kopparödla.
– Åh, titta, så fin! Den är alldeles nyfödd, någon dag gammal bara, säger han om den metallicglänsande lilla krabaten.
Under åren på Göteborgs universitet har Claes Andrén forskat i länder som Iran, Grekland och Turkiet. Han har också varit ansvarig för grod- och kräldjuren vid Universeum i Göteborg och vetenskaplig ledare på Nordens ark.
Trots att han gått i pension är han långt ifrån klar. Många grod- och kräldjur bedöms som hotade. Rovdjur, svampsjukdomar, väder och förlust av livsmiljö är bara några av problemen.
Sedan ett par år tillbaka ägnar han sig åt ett projekt längst ut i det bohuslänska kustbandet på uppdrag av kommun och länsstyrelse. Förr fanns det så många strandpaddor på Käringön att människor nästan trampade på dem. På nätterna spelade strandpaddorna för varandra med ett knarrande läte som fick ön att vibrera. I dag är de spårlöst försvunna. De nattliga konserterna har helt upphört, men Claes Andrén har kallats in för att rädda beståndet.
När vi får chansen att följa med honom ut i fält är vi inte sena att haka på. På Käringöns grannö Måseskär har strandpaddan mot alla odds överlevt. Det första vi ser när vi kliver i land är kanadagäss, fiskmåsar och några gamla fyrvaktarbostäder. Måseskär var en av landets sist bemannade fyrplatser och den 150 år gamla fyren har precis renoverats. Här har väderförhållandena stundtals varit så dramatiska att hela Måseskär översköljts av salta havsvågor.
På Måseskär lever cirka tusen individer av strandpadda. Planen är att flytta ägg från Måseskär till Käringön, för att på så sätt ge paddan en nystart. Det blåser och är lite kyligt när Claes utrustar sig med plastlådor, en akvariefiskhåv och en stor kylväska. Snart sätter han sig på huk framför en vattenpöl och hummar nöjt. Han har hittat ägg från paddor. Försiktigt plockar han med sig delar av äggsträngen och stoppar i kylväskan.
– Om något år hoppas vi kunna se resultat. Om man är det minsta grodintresserad är det här mäktigt. Strandpaddan är dessutom väldigt gullig.
Nästa dag ska han ta äggen till Käringön, men först vill han visa oss strandpaddornas mäktiga konsert. Eftersom paddan är nattaktiv får vi vänta tills det blir mörkt. Som tur är har vi fått lov av Sjöfartsverket att stanna över i fyrvaktarbostaden.
Strax efter midnatt tycker Claes att tajmingen är perfekt. Utrustade med pannlampor ger vi oss ut i mörkret. Han går sakta före längs stengången på ön och tvärstannar framför nattens första padda. Den brunfläckiga varelsen med stora nyfikna ögon har något vänligt över sig som är svårt att sätta fingret på.
– Visst är hon gullig?
Egentligen behöver han inte ut nattetid och titta på paddorna för projektets skull. Han behöver bara samla in de där äggsträngarna och placera ut dem på Käringön, men han missar aldrig en chans att höra paddorna spela. Än så länge är det dock tyst.
Vi hittar ännu en padda och så ytterligare en. De sitter helt stilla. Det är lätt att föreställa sig att de hade kunnat bli överkörda eller ihjältrampade om vi inte hade varit försiktiga. Men så är de heller inte vana vid människor.
Plötsligt börjar en hanne att sjunga. Ljudet är svagt och svårt att lokalisera, men väldigt fint. Som mest kan spelet höras flera kilometer bort. Claes hade hoppats på en större konsert, men är ändå nöjd.
Nästa dag åker vi ut till Käringön. Claes har med sig sin kylväska med paddägg och balanserar på klipporna. De uppsamlade äggen placeras omsorgsfullt i små vattendrag.
Han tror att den viktigaste förklaringen till att strandpaddan försvunnit från ön är förlusten av livsmiljö. I takt med att det byggs fler och fler hus har många små lekvatten försvunnit. När vegetationen tillåts ta över blir det ett problem för strandpaddan. Den har så korta ben att berghällarna helst ska vara helt kala.
Med varsam hand fördelas de sista äggen i vattendragen. Sedan är uppdraget slutfört för den här gången och det återstår bara att hålla tummarna.
– Både grod- och kräldjur är så väldigt vackra. Jag är övertygad om att fler skulle tycka om dem om de bara gav dem en chans, säger Claes.
Text: Anna Liljemalm
Så får du kräldjur till din trädgård
Dammar: Groddjuren är helt beroende av vatten för sin överlevnad. Under förökningen lägger honan sina ägg i vatten som sedan utvecklas till yngel och så småningom får ben och kryper upp på land.
Tegelpannor och högar: En varm tegelpanna är perfekt för många kräldjur. Claes brukar göra högar med gamla grenar som nattaktiva paddor kan gömma sig i om dagarna. Många djur behöver också ett ställe att övervintra.
Blommor: Groddjur och yngel livnär sig på små insekter. Se till så att det finns blommande blommor i trädgården! Då finns det insektsmat under lång tid på året.
