I dag är det lite drygt 1 år sedan jag gick i pension. Jag valde att sluta jobba den dag jag fyllde 61 år. Jag blev så otroligt less på jobbet så att det blev rent av tungt att gå till arbetsplatsen.
Jag hade jobbat 42 år som polis och de sista 10 åren var nog de sämsta av alla de 40 åren. De hände så mycket och ändå ingenting.. Många omorganisationer som inte gjorde någonting bättre, många kostsamma projekt mm som inte gav någonting, ingen utveckling bara kostnader. Allt detta tillsammans med en fullständigt katastrofal personalpolitik gjorde jobbet tungt. Någonting hände som gjorde att arbetsgivaren slutade värdera erfarenhet och kunskap vilket naturligtvis medförde att vi som var äldre och sakta men säkert närmade oss pensionsåldern puffades åt sidan när det gäller tjänstetillsättningar och löneutveckling. Väl hävdat löneläge hette det vid löneförhandlingarna.
När jag väl klev ut från arbetsplatsen sista gången började jag naturligtvis på ett annat sätt följa ”pensionärs-frågorna”. Och då naturligtvis själva pensionen, ersättningen eller skall man kalla det socialbidraget.??
Tittade nyligen på sändningarna från ”almedalsveckan” och blev mer och mer förbannad på våra politiker. Jag har aldrig hört så mycket skitprat på så kort tid. Man pratar hela tiden om utanförskap och jag tror inte många av talarna ens kan förklara vad det är. Jag hörde under de timmar jag lyssnade inte pensionärerna nämnas en enda gång men däremot en massa kritik mot SD och deras politik. Varje partiledare hade någonting att säga om dem men INGEN talare nämnde pensionärerna och hur vi skall behandlas inför kommande val. Är inte pensionärerna som sitter fast hemma eller på boenden utanför?
Googlade och fick fram att det finns ungefär 1,7 miljoner ålderspensionärer i vårt land. Alltså tillräckligt många för att lätt kunna avgöra ett val OM det nu fanns något parti som verkligen hade ett program som lyfte fram pensionärsfrågorna i finrummet.
Tyvärr måste jag säga att pensionärernas företrädare är nog så mesiga och vågar inte ta strid. De är naturligtvis skolade under ett mångårigt arbetsliv och kanske lärt sig att inte sticka upp för mycket.. Naturligtvis måste vi medlemmar i de olika förbunden också tänka till, skall vi fortsätta av någon sorts urminnes hävd att rösta på det parti vi alltid röstat på även om de ”skiter i” pensionärerna.
För de flesta av oss förändrades ju livet och våra livssituationer den dag vi blev pensionärer och det betyder att vi kanske inte skall fortsätta lägga en röst på det parti som kanske var bra för oss när vi var aktiva i arbetslivet.
Jag menar att om vi dryga 1.5 miljoner pensionärer ställde hårdare krav på våra politiker så kommer de partier som vill överleva eller få makten tvingas att ta tag i pensionärsfrågorna och främst pensionen.
Efter att ha jobbat över 40 år åt staten vill jag som pensionär inte känna mig som en belastning eller socialbidrags-tagare som skall stå med mössan i hand och tacksamt buga å bocka för en slant den 18:e varje månad.
Kalle Brösth
Jokkmokk
