Om man får ett funktionshinder innan man har fyllt 65 år som kommer att var stort och varaktigt och ha betydande svårigheter i det dagliga livet så har man enligt gällande lagstiftning rätt att ansöka om personlig assistans. Lagen är mycket tydlig på detta område men man skall vara mycket klar över att kommunerna vill ha det till att det beror på ett normalt åldrande oavsett vad läkarvetenskapen säger och våra förvaltningsdomstolar går i dom flesta fallen helt på kommunernas inställning och lämnar avslag på en ansökan om personlig assistans, trots att man har rätt att få det enligt lagen om man har ett stort och varaktigt funktionshinder som inte beror pånormalt åldrande.
Kommunerna och förvaltningsdomstolarna anser i stället att man skall nöja sig med insatser via den kommunala hemtjänsten och som ett bistånd enligt socialtjänstlagen som ger ett betydligt torftigare liv då socialtjänstlagen bara säger att man skall ha skäliga levnadsvillkor med LSS säger goda levnadsvillkor och att man skall kunna leva som andra. Frågan är om detta verkligen är acceptabelt ur ett rättighetsperspektiv då det dessutom strider mot konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade som gäller i Sverige från 2009-01-14 i denna konvention finns det inga som helst åldersgränser.
Sven Aivert, funktionshinderdebattör
