I ”Veteranen” nr 6/2013 sid77 samt i SPFs Distriktsblad nr 2/2013 sid 5 behandlar två författare sin upprördhet över det bedrägeri/haveri som våra politiker begår mot oss pensionärer. I ”Veteranen” slutar artikeln med ”Vi väntar oss resultat nu när förbundsstyrelsen ska sätta ned foten”. I Distriktsbladet slutar inlägget med ”Hög tid att vi pensionärer med eftertryck visar vår ilska över dagens oefterrättliga tillstånd!” Dessa två slutmeningar är i sin maktlöshet patetiska!
Lätt att säga! Men vad göra?
Jag är lika upprörd som de två författarna i våra publikationer. Men bara ord gör ingen verkan. Bara ”kallt stål” kan påverka våra politiker. Och det stålet har uppenbarligen ingen av dagens pensionärsdebattanter – och inga andra debattörer heller – att förse oss med. Att fylla spalter och göra sig själv märkvärdig är lätt, men har man inget konkret förslag på hur vårt pensionsproblem skall lösas, kan man lika gärna hålla mun. – SPF får klara sin medlemsrekrytering med andra argument.
Man måste ställa sig frågan varför politikerna skulle reagera på våra verbala protester, när vi inte har något konkret förslag med bett i att komma med. Det är ju politikerna i samförstånd med vissa av pensionärernas tidigare företrädare på riksplanet, som har fixat till dagens situation. Politikerna inser ju hur vapenlösa vi är! Inget av de stora tongivande politiska partierna i Sverige bryr sig heller om vårt – från vår utgångspunkt – välmotiverade kverulerande. Skall vi byta parti i nästa val eller skall vi låta bli att rösta? Kom med förslag på hur vi med effektiv verkan skall visa vårt missnöje!
Min syn är att vi pensionärer skall sluta att (rättmätigt) kverulera, så länge ingen i vår krets förser oss med effektiva vapen för att kämpa för vår självklara rätt att få del av tillväxten i vårt samhälle samt att få samma förmånliga skattebelastning som den arbetande delen av vår befolkning.
Pensionen är uppskjuten arbetsinkomst, punkt slut! Nu orkar jag inte tjafsa mer om detta.
Georg Wergeman
