Vi har betalat skatt med glädje. Men när samhällets funktioner urholkas får det vara nog, anser insändarskribenten.
Vi kallas ju ”köttberget”, vi 40-talister. Detta berg har från 1960-talet och framåt fyllt landets statliga, kommunala och privata arbetsplatser med kompetens och service.
Våra liv har mest handlat om yrkesliv för jobbat har vi gjort. Och betalat skatt har vi gjort: ofta har uppåt 50% av våra löner gått till det gemensammas bästa. Men vi har gjort det med glädje för vi såg ju att samhället bara blev bättre och bättre, att skola, vård och omsorg utökades, att vi var i trygga händer vid sjukdom och ålderdom.
Idag är många av oss pensionärer. Och vi fortsätter – solidariskt?! – att betala skatt. Mer skatt än det arbetande folket, mycket mer, upp till 30% enligt insändaren Solveig Schwarz den 29 mars.
Vi är vana vid att betala skatt. Men när samhällsbärande funktioner alltmer urholkas, när våra skattepengar går till skatteparadis och när den icke-arbetande befolkningen nästintill hånas, då är det dags även för oss att säga ifrån.
Gunilla Koch
