Landets vårdföretag är verkligen i allas tankar i dessa dagar. Antingen har man någon anhörig, som vårdas av ett sådant företag, eller också befarar man att någon anhörig ska behöva vårdas där.
De seriösa vårdföretagen är anslutna till arbetsgivareorganisationen ”Vårdföretagarna”, som är en bransch inom Almega, som i sin tur är anslutet till Svenskt Näringsliv.
Inom ”Vårdföretagarna” finns tre delbranscher, nämligen Personlig assistans, Sjukvård samt Äldreomsorgsföretagarna.
Delbranschen ”Äldreomsorgsföretagarna” har sin egen vision och egna övergripande mål. Visionen säger att man ska ”arbeta för en mångfald av aktörer som gör det möjligt för brukaren/kunden att göra individuella val utifrån sina behov och önskemål.”
Det övergripande målet anges vara att ”äldreomsorgsföretagarna ska arbeta för att med konkurrensutsättning uppnå ökad mångfald, kvalitet och valfrihet.”
Man sätter alltså ingen uppmärksamhet på den enskilde vårdtagaren. Denne är bara ett medel att skapa en marknad kring, en marknad där största problemet tycks vara att undvika osund konkurrens mellan medlemsföretagen. Tala om marknadsorientering!
Branschföreningen ”Vårdföretagarna” är ganska ung och de första stadgarna fastställdes 1976. De har sedan dess ändrats hela sjutton gånger fram till 2011 års stämma.
Föreningens vision är att ”Varje enskild får en säker och tillgänglig vård och omsorg av hög kvalitet genom att det goda vårdföretaget verkar i ens sund konkurrens som genomsyras av omtanke, tillförlighet, kompe-tens och samhällsansvar. Varje huvudman garanteras även en trygg, lyhörd samt effektiv leverans av beställda tjänster.”
Det torde inte vara någon större överdrift att påstå, att vårdföretagen har en lång väg att gå, innan denna vision är i närheten att infrias.
Någon medmänsklighet finner man inte i visionen. Där talas i stället om ”leverans av beställda tjänster”. Det är dessutom ”huvudmannen” som ges garantier – inte vårdtagarna!
Som övergripande mål anger föreningen bland annat att ”Marknaden för privata utförare ökas. Målet är att andelen ökas från dagens cirka 15 procent till 50 procent. Ett delmål är att 2012 utgöra 25 procent av marknaden.”
Man har alltså som mål att indoktrinera det privata vårdalternativet hos medborgarna. I dag är man nog avgrunder från att infria detta mål. Gud hjälpe att de lyckas med detta!
Vårdföretagarna har etiska riktlinjer.
Där är visionen att ”Det goda vårdföretaget arbetar med omtanke, tillförlitlighet, kompetens och samhällsansvar för att skapa värde för sina kunder genom att ge vårdtagare säker vård och omsorg av hög kvalitet.”
Detta kan vi alla sluta upp bakom, men vi vänder oss emot tillämpningen. Särskilt misslyckad tycks ambitionen vara att skapa etisk medvetenhet bland företagare och tyvärr också deras medarbetare. Samtidigt finns det all anledning att rikta kraftig kritik mot hur beställarna följer upp tillämpningen av de etiska råden. Beställarna har fokuserat på att träffa avtal till så låg kostnad som möjligt.
Vårdtagarnas väl och ve har inte ens kommit i andra hand. Botten!
Nu är det dessutom så, att ovan antydda etisk råd för säkerhets skull har kompletterats med etiska riktlinjer för vårdföretagen. Dessa inleds med en förhoppning att
”Alla medlemsföretag inom Vårdföretagarna har ett ansvar för hur branschen verkar och hur den uppfattas. Detta gemensamma ansvar är avgörande för branschens goda utveckling och tillväxt och därmed för dess framtid.”
I uppräkningen av hur medlemsföretagen ska uppträda på marknaden och mot varandra, finns kravet att man ”bemöter alla patienter/förbrukare med respekt och omtanke och utifrån individuella behov.”
Tack för det! Patienterna är inte helt bortglömda.
Ytterst – avslutas de etiska riktlinjerna med – kan ”en medlem som inte följer riktlinjerna uteslutas ur föreningen av Vårdföretagarnas styrelse.”
Man är emellertid inte helt säker på att medlemsföretagen förstår de utfärdade riktlinjerna. Därför har man kompletterat dem med ”Fördjupning Etik” och ”Fördjupad värdegrund”. Det finns även ett antal förklaringsord för att vårdföretagarna helt säkert ska tolka dessa på rätt sätt:
Empati
Öppenhet
Nytta
Engagemang
Respekt
Ärlighet
Fair Play
Valfrihet
Mångfald
Etisk medvetenhet
Varför saknas ”förklaringsordet” moral?
Efter att ha läst igenom dessa ”förklaringsord” måste vän av ordning fråga sig, vilken kvalitet besitter dessa företagare? Har de inte ens normal allmänbildning? Hur ska de då klara att leda en så komplicerad verksamhet som äldrevård på ett etiskt och moraliskt betryggande sätt, så att de slipper skämmas för sina insatser? Är det bara lönsamheten som räknas? Och hur undviker man i så fall att inte inveckla sig i osunda konkurrensmetoder?
Malmö i november 2011
Sven Olof Arlebäck
Fil dr
