Fråga: Sedan nästan ett halvår tillbaka har jag känt mig orkeslös och allt tröttare. Det började med värk och ömhet i musklerna i axlarna och nacken och jag känner mig allt stelare, värst på morgonen, och ibland rent svag i armarna och benen.
Det har gått så långt att jag blivit fumlig och tappar saker och ting. Allmänt känns det nästan som om jag har influensa, jag har ingen aptit och jag har gått ner ett par kilo i vikt. Tidigare var jag en pigg pensionär som gillade att hålla igång med promenader och till och med styrketräning ett par gånger i veckan. Det går inte alls nu. Jag har pratat med sjukvårdsrådgivningen som säger att det låter som muskelreumatism, polymyalgia reumatika, och de råder mig att genast ta kontakt med min husläkare. Hur bär man sig åt för att ställa diagnos och finns det någon behandling? Är det en långdragen sjukdom?
Tidigare pigg pensionär
Svar: Utifrån din beskrivning har sjukvårdsrådgivningen sannolikt rätt. Du har antagligen fått sjukdomen polymyalgia reumatika, som är en reumatisk sjukdom. Det är viktigt att få en säker diagnos så snart som möjligt. Dels för att få rätt behandling, men också för att ta reda på att du inte har en så kallas temporalisarterit, en inflammation i ett blodkärl i tinningen, som man ibland har samtidigt med polymyalgia reumatika. Om den inte behandlas är det risk för att synen skadas. Det är framför allt det som gör att sjukdomen ska behandlas så fort som möjligt och också under ganska lång tid.
Diagnosen ställs genom den typiska sjukhistorien med matleda, sjukdomskänsla, nytillkommen smärta och stelhet i stora muskelgrupper och att man har en förhöjd sänka. Kroppsundersökningen visar i allmänhet inga påtagliga förändringar, men kan ge fynd som stelhet och ömhet i musklerna, framför allt i skuldra, överarm, höft och lår och ibland en lätt temperaturstegring. En noggrann sjukhistoria och kroppsundersökning samt blodtester ska även göras för att utesluta andra tänkbara sjukdomar som till exempel infektioner, elakartade sjukdomar, ledgångsreumatism, cervikalgi (nacksmärtor) och Parkinsons sjukdom.
Orsaken till polymyalgia reumatika och temporalisarterit är fortfarande okänd. Detta trots att mer än 100 år gått sedan de beskrevs för första gången. Miljö- och ärftlighetsfaktorer kan dock spela en roll för att utveckla sjukdomen då den är vanligare hos nordeuropéer och det finns en viss ökad förekomst inom vissa släkter. Sjukdomen har blivit lite vanligare och den är dessutom tre gånger så vanlig hos kvinnor som hos män. Polymyalgia reumatika drabbar inte unga människor, utan det är äldre, oftast över 60 år, som drabbas.
Det är viktigt att utesluta akuta infektioner, vissa typer av cancer och blodsjukdomar innan behandlingen påbörjas. När andra orsaker än polymyalgia reumatika uteslutits är behandlingen kortison i medelhöga till höga doser.
Syftet med behandlingen med kortison är att minska inflammation i blodkärlen, som annars kan leda till blindhet.
Ett annat minst lika viktigt syfte med behandlingen är att minska sjukdomskänslan och lindra smärta. När behandlingen väl börjat finns det nästa ingen risk för komplikationer. Vid polymyalgia reumatika är 15–20 mg prednisolon (kortison) en normal dos att starta med. Förbättringen kommer fort men först när symtomen har försvunnit och sänkan blivit normal är det dags att börja sänka dosen. Detta sker försiktigt under övervakning av behandlande läkare. I de flesta fall behöver man fortsätta med behandlingen under flera år.
Eftersom kortisonbehandlingen kan bli mycket långvarig är det viktigt att vara fysiskt aktiv och ha en bra kost för att minska riskerna för biverkningar av kortison, som urkalkning av skelettet och viktuppgång. Därför bör man också få läkemedel med kalcium och D-vitamin.
Gösta Bucht
