Mer än en miljon svenskar fiskar. På sommaren. De som ger sig ut på isarna för att pimpla är en liten, tuff och grånad skara.
Så snart det finns säkra isar slår ett 60-tal pensionärer från tre fiskeklubbar i och runt Eskilstuna numret till en telefonsvarare och lyssnar noga.
»Här är info för denna vecka. Vi kör en kula på onsdag, sedan på lördag igen. Samling vid…«
Ja, just det. Kula heter det. Förklaringen finns i uppslagsverket Bevingade Ord (Pelle Holm på Bonniers förlag): »Kula: Börja på ny kula, egentligen i kortspel, där kula i äldre tid var benämning för skålen med insatserna (potten), varför det hette att spela på ny kula, det vill säga efter ny insats.«
De här pimplarna ska alltså inte ut på närmsta frusna vatten för att ordna middagsmaten – de tävlar.
Varje onsdag brukar runt 30 förhoppningsfulla dyka upp. Det är inget tvång att ha uppnått pensionsåldern. Det finns också en del arbetslösa och så de som gärna tar ledigt från jobbet för att vara med. På lördagar kommer fler.
Fiskefolk från Eskilstunatrakten har det väl förspänt med vatten. På Mälaren och Hjälmaren brukar det vara bra fiske, plus att det inte krävs fiskekort.
Säkerheten håller veteranerna hårt på. Alla ska ha isdubbarna kring halsen. Den som glömt får vända hem. Dessutom får ingen bege sig iväg ensam på vanskliga isar. Åtminstone ska man ha ögonkontakt med någon av de övriga.
En tävlingsdag har sitt bestämda schema, som inleds med anmälan klockan 9. Var och en lägger 40 kronor i kulan, en plastlåda, och sedan är det bara att börja jobba för pengarna.
Klockan 09:30 får deltagarna lämna start- och målplatsen för att leta upp en (förhoppningsvis) bra fiskeplats.
Klockan 10:00 avlossar tävlings-ledaren ett skott som markerar att det är tillåtet att borra sitt första hål och hoppas på att det finns abborre under isen.
Tävlingen pågår under fyra timmar. Det kanske låter kallt och långtråkigt, men tvärtom är det ofta svettigt och ansträngande. Nappar det inte vid ett hål tar det inte mer än högst två minuter innan fiskaren reser sig, flyttar några meter och gör ett nytt hål. Under tävlingen hinner varje deltagare kanske göra 200 hål. Det suger i armarna, speciellt om isen är tjock.
Efter de fyra timmarna ljuder ett nytt skott. Fisket är avslutat och de tävlande har 45 minuter på sig att gå med fångsten till målet och få påsen med abborre vägd.
Tyngst påse vinner!
Vinnare i vassen
Ska man stå som segrare i en pimpeltävling gäller det att få stora fiskar på kroken. Så tänkte alla, tills Janne Larsson tänkte ett varv till – och blev en vinnare.
Janne Larsson är pensionär sedan flera år tillbaka och har fiskat sedan han var fem. Han bor vid Mälarens strand i Torshälla utanför Eskilstuna och håller fortfarande ett spö i handen minst ett par gånger i veckan. Bäst trivs han om vintern, sittande på skryllan – den låda som pimpelfiskare bär utrustning i, där fångsten förvaras och som också är sittplats.
Janne Larsson varvar vanligt fiske för att få god mat till stekpannan med att vara en ivrig tävlingsfiskare. Han kallas sällan något annat än Vass-Janne i de kretsarna. Smeknamnet fick han när han som ung revolutionerade tävlingspimplandet.
Förr gjorde deltagarna ett hål i isen och väntade på att de stora abborrarna skulle komma och hugga. Janne Larsson borrade hål efter hål tills han hittade abborrarna.
I hans nydanande stil ingick även att använda egenhändigt tillverkade krokar och pirkar. De var mindre än dem som konkurrenterna använde.
– Jag flyttade också från sjöns öppna ytor in bland vasstrån på grunt vatten. Där letade jag småabborre. Eftersom det är den sammanlagda vikten på fångsten som räknas gick det fortare att fylla skryllan på det sättet. En mängd småabborrar i övergödda sjöar gav sammanlagt större vikt än några få stora.
Med de nya metoderna blev han obesegrad tio år i rad på distriktsmästerskap i Sörmland. Det första guldet tog han 1967, förmodligen.
– Jag är lite osäker på de exakta årtalen. Medaljerna som skulle kunnat hjälpa minnet förstördes i en villabrand för många år sedan. De brända resterna av prissamlingen såg så eländiga ut att jag kastade allt.
Den största meriten är i alla fall ett nordiskt mästerskap – och att nästan alla tävlingsfiskare tagit över hans framgångs- recept.
FÅ UNGA VILL TÄVLA
Det finns 5000 registrerade tävlingsfiskare i landet, enligt Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Nyrekryteringen bland unga har varit skral de senaste 20 åren och antalet minskar. Däremot fiskar allt fler på sin fritid. Statistik saknas för dem under 16 och över 74 år, men i gruppen däremellan finns en miljon fiskare, varav en tredjedel är kvinnor.
