Nyblivna pensionären Ann-Britt Grünewald hade tröttnat på den stora villan i Österskär. I samma veva försökte vännen Lars Gabrielsson bilda ett seniorboende på Säters gamla mentalsjukhusområde. Närheten till en vårdcentral, folktandvård och rehab var inte det enda som lockade, utan också golfbana, sim- och sporthall.
Det har gått ett och ett halvt år sedan AnnBritt och Björn Grünewald flyttade in i bostadsrättsföreningen Ljusterns Strand i Säter. De välkomnar oss i sin ljusa, 200 kvadratmeter stora, lägenhet högst upp i huset. På väggarna hänger konst som skvallrar om släktskapet med Isaac Grünewald.
– Han var min far, säger Björn och tillägger raskt:
– Min mor var hans andra hustru efter Sigrid Hjertén.
Från vardagsrummets inglasade balkong och sovrumsfönstren ser man ut över sjön Ljustern.
– Har man en gång haft sjöutsikt så vill man fortsätta att ha det. Från villan i Österskär såg vi ut över Trälhavet, berättar AnnBritt.
Det var inte svårt att flytta efter 43 år i samma hus.
– Björn och jag hade ju vuxit ur villan för länge sedan. Det kändes som en lättnad att lämna den och den stora trädgården. Jag var urless på Storstockholm och Björn ville komma till ro efter att ha vistats 15 år utomlands i FN-tjänst.
Paret Grünewald sålde villan så snabbt att de fick bo ett halvår ”på stan” innan deras lägenhet var iordningsställd.
Nu ringer kassören i föreningen, Lars Gabrielsson, på dörren. De två hundarna av rasen english springer spaniel lyfter inte ens på öronen – så vana är de vid att grannarna kommer och går.
– Det är tack vare Lars allt kom till stånd, förklarar AnnBritt.
Tände direkt
Så här gick det till: AnnBritt hade besökt Säter i tjänsten och då träffat Lars Gabrielsson, tidigare vd för Skönsviksbolaget som äger fastigheterna på det gamla sjukhusområdet. Flera fastigheter stod tomma och drog stora pengar i underhåll.
– Vi hade planer på att göra om dem till hyreshus men det var få säterbor som ville flytta till det gamla ”tokområdet”. Istället kom jag på att man kunde göra om ett av husen till seniorbostäder med bostadsrätt, berättar Lars.
AnnBritt tände direkt när hon fick höra planerna.
– Vi 40-talister vill inte sitta och vänta på att andra ska fixa något åt oss. Vi har betalat av våra hus för länge sedan och kan lägga pengarna när vi säljer på ett bekvämt boende.
Men innan bostadsrättsprojektet var i hamn fick de stångas en hel del med banker och myndigheter.
– Huset var det inget problem med. Vi betalade en symbolisk krona för det. Fastighetsbolaget var glada att slippa ligga ute med 150 000 kronor årligen i driftskostnader. Men bankerna trodde inte att vi skulle kunna sälja lägenheterna och ville inte låna ut pengar till oss, berättar Lars.
På det första informationsmötet kom ett 50-tal intressenter men det räckte inte för att övertyga kreditgivarna.
– En av intressenterna lånade ut två miljoner till föreningen så att vi skulle kunna dra igång. Och sedan gick det bättre, SBAB gav med sig, säger Lars.
Myndigheterna ställde sig också på tvären. Det var mycket papper som skulle ordnas. Lantmäteriavgifter och många andra stämpelavgifter tillkom.
Nya skatteintäkter
Säterborna var lite svårflirtade. Men ryktet om den nybildade föreningen spred sig och intresseanmälningar kom från Kiruna i norr till Stockholm i söder. Den 1 april 2006 flyttade tio hushåll in i huslängan på Vedgårdsvägen. Tre av hushållen består av gamla säterbor, varav ett par som återvänt från Kiruna och ett från grannkommunen Borlänge, resten är från Stockholm med omnejd.
– Kommunen fick på köpet 15 nya invånare som betalar 1-1,5 miljoner i kommunalskatt, konstaterar Lars Gabrielsson.
Innan alla flyttade in kunde de påverka utformningen av sina lägenheter som är från 32 upp till 200 kvadratmeter. Ett av paren valde att inreda ett sovrum på 34 kvadratmeter, ett annat har satsat på ett badrum som är lika stort. Alla lägenheter har kontakter i bekväm höjd och trösklar är bannlysta – allt för att rullstolar eller rullatorer ska kunna passera. Dessutom är alla toalettstolar extra höga.
– Och alla har fått sin egen ”seniorkuvös” – en inglasad balkong, myser Lars.
Vägvisare i kulverten.
Gubbdagis
Nu är det dags för husvisning. Tack vare att det tidigare var ett sjukhus finns det hissar till alla våningsplan. Dessutom är hissarna så stora att de kan transportera sjukhussängar om det skulle behövas i framtiden.
I källarvåningen har bostadsrättsföreningen flera gemensamma utrymmen – en tvättstuga, cykelrum och bastu med bar.
– Bastun är rena gubbdagiset. När man kommer hit sitter det alltid några gubbar och snackar, säger Lars.
I källarplanet finns också en vävstuga med tre vävstolar samt en verkstad för snickeriarbete. Och så ett samlingsrum för för alla 16 personer som bor i huset.
Nu skyndar AnnBritt att ta oss med till gymmet via ett kulvertsystem som löper under hela området. I receptionen väntar Bengt och Mona Brännvall omklädda för träning.
– Vi är här två gånger i veckan och kör efter ett träningsschema som vi fått från doktorn på vårdcentralen här intill, berättar Bengt.
Bengt är lite stel i ryggen och tränar svanken på en brits. Mona har skadat axeln. Nu tränar hon armmusklerna i en dragmaskin.
34-gradig pool
– Tänk, först ville jag inte alls flytta hit. Jag var nöjd med livet i Borlänge och mina vänner där. Nu tycker jag att det är en sådan livskvalitet att vara här och träna medan jag kan se ut över sjön, säger Mona entusiastiskt.
Efter gymmet kan de ta en simtur i inomhuspoolens 34-gradiga vatten. Det kostar 50 kronor per besök om man inte har remiss från läkare – då gäller högkostnadskortet. Gymmet är gratis.
Vårdcentralen och folktandvården ligger i anslutning till gymmet. Och som om det inte vore nog finns här också en restaurang som betjänar området.
Missionerar om sitt boende
Men den som tror att AnnBritt och Björn bara för en latmanstillvaro tror fel. AnnBritt är ofta på resande fot för att föreläsa om brott och straff. Hon har också missionerat om sitt eget seniorboende på konferenser runt om i landet. Dessutom deltar hon i en skrivarkurs i Katrineholm.
– Jag har bland annat medverkat i tantologin Handväskors hemligheter som ges ut av föreningen för Kvinnoskrattets bevarande, berättar hon.
Björn är vice ordförande i ett fackförbund för reservofficerare och tar ofta bilen fram och tillbaka till Stockholm för att delta i sammanträden. Han är också ordförande i bostadsrättsföreningen. När båda är hemma så deltar de i det livaktiga kulturlivet i Säter med omnejd. Och AnnBritt slår gärna några bollar på golfbanan intill.
Någon längtan till sydligare nejder har de inte.
– Nej, jag reser hellre upp till Lycksele eller Hoting, säger AnnBritt.
Lars Gabrielsson sammanfattar vad alla känner:
Text: Gunilla Lindahl
Foto: Örjan Björkdahl
