SPF en nyckelspelare när Europa lyfter äldrevården

EU satsar på att kraftigt förbättra kvaliteten i vården och omsorgen om de äldre. I Sverige, som har en framträdande roll i arbetet, håller SPF i rodret. Spindeln i nätverket är SPFs Ola Nilsson.

Arbetet med att formulera vad kvalitet är började redan 2011 och gick i mål i november. Det har två dimensioner.
Den europeiska: Tillsammans med aktörer i ytterligare elva EU-länder har Ola Nilsson och Sverige arbetat fram en lång rad definitioner på vad kvalitet är och bör vara, så kallade kvalitetsramar.
Exempelvis ska vård och omsorg om äldre vara individanpassad, lättåtkomlig och allsidig.
Den svenska: Utifrån kvalitetsramarna har sedan Ola Nilsson med hjälp av ett pärlband av aktörer – bland annat Socialstyrelsen, riksdagspartier och vårdföretag – mejslat fram en strategi för hur den svenska äldrevården och äldreomsorgen bör förbättras.

Fem områden har ringats in:
•   Äldreomsorgen måste bli individanpassad, den äldres eget inflytande måste bli större.
•   Vanvård, våld och övergrepp måste förebyggas och bekämpas effektivare.
•   Samverkan måste till mellan det privata och det offentliga, både lokalt och nationellt. Ekonomiska investeringar måste göras.
•   Personalen måste få förbättrad kompetens, och bemanningen ska vara tillräcklig.
•   Ålderismen och åldersdiskrimineringen måste uppmärksammas och bekämpas.

Den svenska insatsen imponerade

Det svenska nätverket markerar också särskilt mot vad man absolut inte kan acceptera i dagens svenska äldrevård och omsorg.
Det blir en lista på tio punkter. Exempelvis när ledarskapet inom professionella vård- och omsorgsgivare ”tillåter avvikelser från lagar och regler” eller när samhället accepterar avsaknad av ”fullgott anhörigstöd som utgår från individens behov”.

Ola Nilsson, till vardags folkhälsoansvarig på SPFs förbundskansli, och SPFs sakkunniga i anhörigfrågor Margareta Grafström, reste i mitten av november reste till EU-parlamentet i Bryssel för att redovisa vad det svenska nätverket kommit fram till.

Ni möttes av ett positivt gensvar. Den svenska insatsen bedömdes som den kanske främsta. Varför?
–   En del i uppskattningen var att vi tagit fram ett tydligt och enkelt dokument som kan fungera som en strategi inom vårt svenska nätverk. Jag tror att de uppskattade våra krav och mål och att det var nätverket som tillsammans plockat ut de områden som var viktigast, säger Ola Nilsson.
Vad imponerade mest på dig av det som de andra länderna presenterade?
– Några av de deltagande länderna som Irland, Österrike och Slovenien visade på ett mycket nära samarbete med beslutande organ, typ regering, riksdag och EU-parlamentariker och hur de där har fått gehör för vårt arbete. De har också kunnat påverka nationella måldokument.
Vilka effekter kan kvalitetsramarna få för vård- och omsorgsbehövande äldre i Europa?
– Det kan variera från land till land beroende på hur situationen ser ut där. Ta Grekland som exempel där äldreomsorg nästan inte existerar. Där kan deras organisation ”50 plus Hellas” och deras WeDO-nätverk få gehör när  offentliga och privata vård- och omsorgsalternativ så småningom byggs ut. De lär också få gehör för krav på stöd till alla anhöriga som sköter omsorgen idag.

Viktigt med samordning ”på bredden”

Många kvalitetsprojekt pågår redan i Sverige, som öppna jämförelser, regeringens stimulanspengar till de sjukaste äldre och utbildningssatsningar av chefer för att ta några exempel.

Vad är det egentligen WeDO-projektets nationella handlingsplan kan tillföra i vårt land?
– Den kan vara ett verktyg för att framhålla och betona vikten av en individanpassad vård och omsorg. Den kan också hjälpa oss att få gehör för betydelsen av att vi får en utökad samverkan och samordning mellan alla aktörer i samhället för att nå en ökad kvalitet inom äldrevården och äldreomsorgen.
Men Sverige har ju redan en värdegrund, inskriven i lagen, sedan ett par år.
– Visst, men synsättet är inte implementerat. Det syns inte minst i Sveriges Kommuner och Landstings arbete med de mest sjuka äldre som bara fokuserar på kvalitetsregister. Vi måste få bort ”stuprörstänkandet” inom systemet och inte bara samverka mellan kommun och landsting – det är lika viktigt att få in alla aktörer som möter äldre i vardagen. Det handlar om sjukgymnaster, arbetsterapeuter, biståndsbedömare, läkare, sköterskor, hemtjänst, polis, företag, organisationer, volontärer, de äldre själva, anhörigvårdare, alla!
Vilka blir de viktigaste positiva effekterna av ert arbete för äldre i Sverige som får vård och omsorg?
– Kvalitetsprinciperna kan ge beslutsfattare och personal en möjlighet att fundera och reflektera över just vad en kvalitetsinsats egentligen innebär. Aktivitetsområden som att bekämpa våld mot äldre och förbättra personalens kompetens leder till en seniorvänlig miljö som utgår från den äldres behov. Kontentan är att dessa kvalitetsramar och den nationella strategin kan, om de får genomslag, påskynda och fungera som katalysator för ett mer seniorvänligt samhälle.
Kan du konkretisera?
–   Vård och omsorg kommer att ges mer utifrån individens behov och vi får ett bättre och effektivare stöd till anhörigvårdare, som står för 80 procent av den vård och omsorg som utförs i Sverige idag. Dessutom tror jag att vi kan begränsa negativa attityder till äldre i samhället, som ju också påverkar intresset för att utbilda sig och att jobba med äldre.
En reflektion är att WeDO också kan utläsas som We do, alltså ”Vi gör”. Det är alltså var och en i nätverket (Sverige)/nätverken (EU) som på olika sätt måste tänka igenom vad verklig kvalitet är, och sedan i handling bidra till att denna kvalitet blir verklighet för den äldre människan som berörs.

Är det just detta WeDO-projektet handlar om? I huvudsak går ni ju inte via politikerna, inte i Sverige i alla fall, utan via aktörerna.
– Ja, det är en rimlig tolkning. Vi har sagt att WeDO kan symbolisera typ att ”det de andra tänker eller pratar om – det gör vi!”

WeDO-projektet är alltså slut nu men det nationella nätverket kommer att finnas kvar. Vad kommer ni att jobba vidare med?
– Två saker. Dels kommer vi att lägga upp en kommunikationsplan för hur vi ska nå ut med kvalitetsramarna. Hur ska de användas? Finns det något behov av dem i Sverige? Dels kommer nätverket att fortsätta att samverka, i arbetsgrupper och möten och via sändlistor, för att öka medvetenheten om våld och övergrepp mot äldre.
Den frågan är inte ny, snarare en gömd och glömd pågående katastrof för dem som är drabbade. Hur ska ni få upp den på samhällsagendan?
– Det finns ett stort intresse av att samverka om denna fråga. Vi har redan börjat planera aktiviteter och kommunikationsstrategier. Vi kommer tillsammans ta fram foldrar och annat informationsmaterial för spridning och planerar även seminarier i riksdagen och i Almedalen kommande till sommaren. Ett delmål är att sätta Världsdagen om våld och övergrepp mot äldre den 15 juni ordentligt på kartan.

 

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Kommentera