Idag fortsätter konferensen i Stockholm om äldres psykiska ohälsa. Den andra dagen startar med ett samtal mellan fyra kvinnor under moderatorskap av SKL:s Susanne Rolfner Suvanto. Veteranen.se rapporterar i realtid.
De medverkande är Caroline Krook, biskop emerita och Eva Nilsson Bågenholm, regeringens äldresamordnare, Amelia Adamo, chefredaktör, Maj Rom, projektchef, Bättre liv för sjuka äldre, SKL.
Susanne Rolfner Suvanto:
Välkomna hit till vår andra dag. Jag hör på sorlet att det är mycket positivt som pågår i era möten. Och om ämnet känns svårt så tänk på det som Tomas Tranströmer skrev – bara den som går vilse hittar den ljusa och speciella gläntan i skogen.
Caroline Krook tar plats på scenen i Waterfront center, inför en stor sal fullsatt med människor – mest kvinnor – som arbetar med äldrepsykiatriska frågor.
Caroline Krook:
Många av våra folksjukdomar grundar sig i ensamhet. Min erfarenhet från arbetet inom kyrkan är att det inte är så svårt att få människor att vara beredda att börja prata. Det finns sorgegrupper och samtalsgrupper som jag tror är viktiga för att förebygga depressioner.
Älska och ge är alltings mening och sammanhang. Förr hette det syföreningar… de finns knappt längre. Den nytta de gör sker på annat sätt nu, det viktiga är att göra saker med andra.
Det finns inget som är mer depressionsframkallande än när ingen frågar efter en, hur man mår, om man ens finns till.
Susanne Rolfner Suvanto:
Vi pratar om kropp och själ, men pratar vi om om existentiella frågor, om äldres existentiella hälsa, tillräckligt?
Caroline Krook:
Nej, absolut inte. Vi ägnar oss så mycket åt att göra. Istället för att vara. När jag gick i pension frågade alla vad jag ska göra. Jag svarade att jag ska ägna mig mer åt att vara.
Presterandet som grund för identitet ska vi akta oss för.
Allt som handlar om konst och kultur, där jag tror religionen finns, har en viktig roll i att vi börjar prata mer om äldres existentiella hälsa. Kyrkan tror jag får en allt viktigare roll i det här. Jag hoppas att vi behåller respekten för religionen också i det här sammanhanget.
Susanne Rolfner Suvanto:
Var kommer vi från och vart ska vi…talar vi för lite om sådana saker, också tidigare i livet?
Caroline Krook:
Jag tror det.
Nu kommer Eva Nilsson Bågenholm upp på scenen, regeringens äldresamordnare.
Äldres psykiska hälsa är en jätteviktig del i vårt arbete. Jag hade hoppats att vi skulle ha kunnat göra mer. Ämnet är liksom glömt, mer än att vi inte vill prata om det.
Socialstyrelsens rapport är bra och viktig eftersom den visar upp problemet.
Det blir ett seminarium i Almedalen i sommar om enbart och just det här ämnet.
Susanne Rolfner Suvanto:
Varför talar vi så lite om det här, då?
Eva Nilsson Bågenholm
Vi kan för lite, är osäkra på frågorna. Det är ett svårt ämne, jag känner igen det. Jag är läkare, och var på väg att bli psykiater. Kroppsliga symtom kan vara konkretare och tydligare att behandla. En annan faktor är att det inte är lika häftigt att jobba med äldre, en statusfråga. Psykiatrin som en disciplin med något lägre status bidrar.
Men jag tror att demenssjukdomarna gör att vi kommer att bli bättre också på psykiatrin.
Susanne Rolfner Suvanto:
Vad händer framöver, vad gör ni – utöver seminariet i Almedalen?
Eva Nilsson Bågenholm
Vi jobbar på socialdepartementet med en psykiatrisatsning. Det är för tidigt att säga hur vi kan sy ihop den med satsningen på de sjukaste äldre. Vi får se. Men socialstyrelsens rapport ger oss verkligen eld i baken!
Nu kommer Amelia Adamo upp på scenen.
Jag märkte attityderna när jag startade tidningen M för sex år sen. Många varnade mig. Människor över 50 luktar lik. Det är ingen kommersiell grupp.
Men vi kommer ju att ha de fetaste plånböckerna. Och jag har märkt att intresset för existentiella frågor är mycket stort även i min piggare och lite mer aktiva läsekrets.
Det är också tydligt att det finns ett engagemang när det gäller vård, vårdskandaler och hur det blir när vi blir äldre-äldre. Caremaskandalen hade nog passerat förbi mer obemärkt för bara fem, sex år sedan. Idag blir det ett våldsamt tryck i frågan.
Min generation är den första som skiljer sig. Vi stretchar ut livet på något sätt, i stället för att gå in i pensionärsrollen som våra föräldrar gjorde.
Susanne Rolfner Suvanto:
Men sen hinner livet i fatt, eller hur?
Amelia Adamo
Ja, man kommer in i en reflekterande period. Mindfulness, frågor om vad som är viktigt i livet kommer som ett brev på posten, och det oavsett om man funderar i religiösa termer.
Sen är det här med alkohol, mormor dricker…ja, de dricker så in i helvete – watch up! Här sker en stor föränmdring av bilden av mormor.
En annan trend är det här med volontärer som ökar så enormt. Kanske ska man hjälpa till med äldres psykiska ohälsa, kanske? En ny tanke för många av oss.
Jag tänker mycket på min mamma…kanske var hon änkedeprimerad även om det var en riktig skitstövel som gick i graven…
Min läsargrupp av stegräknare är inte riktigt där, men deras föräldrar är där.
Jag tror att vi blir allt fler som blir uppmärksamma på vad som händer med våra föräldrar, till exempel med övermedicinering eller felmedicinering. Vi är vana att stå på barrikaderna och vi släpper igenom allt mindre – också för vår egen skull, för vi vet ju att vi själva också en dag blir så gamla som våra föräldrar är.
Jag tror att det blir allt mindre dramatiskt och laddat med psykisk sjukdom. Internet betyder mycket här, facebook och annat – mycket kommer ut i ljuset.
Maj Rom, projektchef, Bättre liv för sjuka äldre, SKL:
Visst kan vi komma att hitta sätt framöver att mäta också trycksår i själen.
Samtalet går mot sitt slut.
Susanne Rolfner Suvanto: ber panelen om ett kort slutord.
Amelia Adamo:
Ni som jobbar med äldrepsykiatri är en trend! Jag tror det, och jag kommer att medverka till att det blir så. Vi i vår generation vill vara först och vi vill spegla oss.
Maj Rom:
En socialchef sa till mig att det börjar kännas tydligt att statusen är på väg upp inom det här området. Det känns underbart.
Vi vill få in fler i familjen, tack för att ni kom hit
Caroline Krook:
Långsamhetens lov behöver få sin plats.
Eva Bågenholm:
Ge oss tips om indikatorer som vi kan fånga upp.
Panelsamtalet är slut.
Nu fortsätter dagen med en lång rad seminarier. Bland annat ska professor Lars Andersson berätta under rubriken Ålderism.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
